# ID: svediakorp-gov422918
# author: de Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,147
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Det är mig ett stort nöje att infinna mig här i dag för att lägga fram rådets ordförandeskaps ståndpunkt om de åtgärder Europeiska unionen vidtar för att inrätta den internationella brottmålsdomstolen.
Europeiska unionen stöder beslutsamt det historiska projektet att inrätta en permanent internationell jurisdiktion för brottmål med universell räckvidd.
Parlamentet är väl medvetet om detta, eftersom det alltid har gått i bräschen för att driva på Europeiska unionens agerande för att uppnå detta mål som är av yttersta vikt för de mänskliga rättigheterna och rättvisan.
Jag vill därför inför er bekräfta att inrättandet av den internationella brottmålsdomstolen utgör en viktig del av unionens externa politik och av det spanska ordförandeskapets program.
Europeiska unionen välkomnar med särskild tillfredsställelse att detta mål snart kommer att uppnås.
Vi har väntat länge på detta och hyser nu förtroende för att det kommer att uppnås redan i år.
Det går inte att överdriva vikten av denna domstol, som så många framstående jurister, försvarare av de mänskliga rättigheterna och politiskt ansvariga har kämpat för och som nu finns inom räckhåll för oss.
Detta är en seger för hela mänskligheten som till stor del är resultatet av Europeiska unionens beslutsamma och konsekventa agerande.
Vår kontinents samlade erfarenheter, en kontinent som har upplevt konflikter och fasansfulla händelser under det förra århundradet, gör att vi européer är särskilt känsliga för det trängande behovet av att utveckla och förstärka den internationella straffrätten som ett instrument till tjänst för de mänskliga rättigheterna och humanitära lagar i hela världen.
På grund av detta förvånar det ingen att de europeiska länderna och Europeiska unionen som helhet leder denna kampanj för den internationella brottsdomstolen, en verkligt universell, oberoende och effektiv domstol.
Europeiska unionen hyser en fast övertygelse om att inrättandet av den internationella brottmålsdomstolen är ett steg av yttersta vikt för hela världen.
När mycket allvarliga brott som kränker hela det civiliserade samvetet begås, när de gemensamma värdena angrips öppet, måste det internationella samfundet reagera med hela lagens och rättvisans styrka.
Det är viktigt att föra en energisk kamp och bestraffa mycket grava kränkningar mot de mänskliga rättigheterna och den internationella rätten på lämpligt sätt, genom att tillämpa de mekanismer som har avtalats gemensamt av staterna.
Den internationella brottdomstolen kommer att bli ett värdefullt instrument i denna kamp för rättvisa och för att se till att de mest avskyvärda brotten, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, inte förblir ostraffade.
I ett vidare sammanhang ingår inrättandet av den internationella brottdomstolen i en strömning som karakteriserar utvecklingen av vår värld under de senaste årtiondena, jag syftar på det brådskande behovet att inrätta en gränsöverskridande internationell straffrätt som gör det möjligt att åtala särskilt grava brott, eftersom dessa brott allvarligt hotar alla människors säkerhet.
I sådana fall som påverkar oss alla måste de nationella rättssystemen kunna agera genom mekanismer för nära samarbete, vare sig det är internationella domstolar som är vederbörligen inrättade, som de domstolar som redan finns för före detta Jugoslavien och Rwanda, vilka har inrättats av Säkerhetsrådet, eller den domstol som inom en snar framtid kommer att bli verklighet: den internationella brottmålsdomstolen.
Den rättegång som inleddes i Haag i dagarna mot expresident Milosevic är bara ett exempel på den tendens som blir allt starkare i världen, eftersom detta är vad man kräver enligt den allmänna opinionen i våra länder.
Det måste även ses som det logiska resultatet av de pågående globaliseringsprocesserna.
Det viktiga är att en straffrihetskultur håller på att övervinnas, en kultur som underbyggdes av tystnad och glömska och som håller på att ersättas av en kultur där man kräver ansvarstagande för särskilt allvarliga gärningar.
På samma sätt är inställningen att se åt andra hållet när grannens hus står i brand på väg att gå över i en inställning där man känner sig berörd och vill söka effektiva vägar för att tillsammans agera och samarbeta i syfte att ta itu med oacceptabla situationer.
Det handlar inte om hämnd och revansch, utan om att se till att rättvisan segrar, vilket är ett oumbärligt villkor för att öppna dörrarna för varaktig fred och försoning i stater som har haft allvarliga konflikter.
Herr talman, ärade ledamöter, som ni vet är det förberedande arbetet för att inrätta den internationella brottmålsdomstolen nu långt framskridet.
Den föreberedande kommittén har på grundval av den stadga som antogs i Rom år 1998 redan utarbetat de flesta av de instrument som krävs för att domstolen skall kunna fungera effektivt.
I denna process, som visserligen är teknisk, men som är mycket omfattande och viktig, kommer Europeiska unionens medlemsstater även fortsättningsvis att spela en mycket viktig roll, jag vågar mig på att säga att det är en framträdande roll, inom det gemensamma arbete som för samman länder i hela världen.
Ännu viktigare är det faktum att ratificeringsprocessen av Romstadgan går snabbare än vi väntat oss.
Vid diplomatkonferensen i Rom röstade 120 stater för antagandet av stadgan, fördraget har undertecknats av totalt 139 stater, det vill säga en överväldigande majoritet av världssamfundet.
Som ni vet krävs det 60 ratificeringar eller anslutningar för att stadgan skall träda i kraft och för att den internationella brottmålsdomstolen skall kunna inleda sitt arbete.
I dagsläget har 52 ratificeringar redan registrerats, vilket betyder att allt tyder på att det kommer att bli möjligt att nå de 60 ratificeringar som krävs under de kommande månaderna, jag vågar mig på att säga att detta antagligen kommer att ske innan det spanska ordförandeskapet avslutas.
Som ni även vet har alla unionens medlemsstater antingen ratificerat stadgan eller genomfört de nödvändiga konstitutionella mekanismerna för att ratificera den så snart som möjligt.
Vi hyser ett fast förtroende för att alla medlemsstater kommer att befinna sig bland de länder som med sitt deltagande i församlingen för konventionsländer, vars första möte kan komma äga rum redan i år, kommer att genomföra konkreta beslut som öppnar vägen för en effektivt fungerande domstol.
I enlighet med den gemensamma ståndpunkt som antogs av rådet den 11 juni 2001, uppmanar Europeiska unionen alla stater som ännu inte har ratificerat eller anslutit sig till stadgan att göra detta så snabbt som möjligt, för att den internationella brottmålsdomstolen snart skall bli verklighet.
Jag vill betona att femton kandidatländer eller associerade länder nyligen anslöt sig till den gemensamma ståndpunkten och de samarbetar nära med oss i denna ansträngning.
I detta sammanhang är det även rättvist att understryka det arbete som ett stort antal icke-statliga organisationer genomför, ofta med stöd och samarbete från Europeiska unionen.
I enlighet med denna uppmaning har unionen genomfört förhandlingar med tredjeländer och grupper av länder för att se till att dessa påskyndar den interna behandlingen för att stadgan snabbt skall kunna ratificeras.
Dessa förhandlingar har i lämpliga fall även följts av erbjudanden om tekniskt stöd på detta område.
Under de närmaste veckorna kommer vi att intensifiera dessa förhandlingar med stater i olika delar av världen för ett snabbt ikraftträdande av stadgan, men även för att försäkra oss om att församlingen av konventionsländer så troget som möjligt återspeglar det internationella samfundets varierade sammansättning.
Sammansättningen av den framtida domstolen och det stöd den får har en avgörande betydelse för domstolens legitimitet och effektivitet.
Det är viktigt att den ses som en verklig återspegling av det internationella samfundet som helhet.
Det är oerhört viktigt att alla kontinenter och alla rättsystem är vederbörligen företrädda i domstolen och att denna utgörs av såväl manliga som kvinnliga domare, vilket preciseras i Romstadgan.
Våra ansträngningar bör vara vägledande i sökandet efter ett brett stöd för domstolen.
Vi hyser hopp om att denna ansträngning skall lyckas, eftersom länder från alla kontinenter, hittills har Europa, Afrika och Latinamerika dominerat, har registrerat ratificeringar eller väntas göra detta under de närmaste månaderna, länder med olika rättsliga system och olika ekonomiska och sociala utvecklingsnivåer.
Ingen kan säga att den internationella brottmålsdomstolen blir en domstol för västvärlden eller för de utvecklade länderna.
Den kommer att vara en rättslig instans inom hela det internationella samfundet, fullständigt oberoende och knuten till Förenta nationernas system.
Det är viktigt att understryka att alla länder, vare sig de har undertecknat stadgan eller ej, kan delta aktivt i inrättandet av den internationella brottmålsdomstolen genom att delta i den förberedande kommitténs arbete och de kan sedan, om de så önskar, delta som observatörer i församlingen av konventionsländer.
Dörrarna kommer alltid att stå öppna för alla länder som vill ratificera eller ansluta sig till stadgan längre fram.
I det här sammanhanget har Europeiska unionen fört en konstant och bestående dialog med vissa länder som ställer sig tveksamma; vissa av dessa finns bland våra närmaste allierade - jag avser särskilt Förenta staterna - och vi kommer alltid att vara beredda att fortsätta föra dessa samtal i syfte att klargöra de respektive ståndpunkterna och uppmuntra till samarbete i framtiden.
Uppgiften är naturligtvis inte slutförd när stadgan träder i kraft och de första besluten antas vid det första möte som församlingen av konventionsländer håller.
Vi måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att inrättandet av den nya institutionen med permanent säte i Haag blir så snabbt och effektivt som möjligt.
Den förberedande kommittén och värdlandet Nederländerna förbereder redan igångsättandet av dessa åtgärder och Europeiska unionen samarbetar med dem.
Därefter måste vi utveckla och ge kraft åt alla mekanismer som skall stödja domstolen för att försäkra oss om att den verkligen blir effektiv, såväl vid domstolens säte som ute på fältet.
Erfarenheterna från domstolarna för före detta Jugoslavien och Rwanda har lärt oss att den internationella straffrätten måste ges stora personella, materiella och funktionella medel för att vara effektiv.
Denna domstol, som potentiellt kommer att ha en universell behörighet, kommer inte att kräva mindre, snarare mer.
Även här måste Europeiska unionen och dess medlemsstater vara förberedda för att bistå med nödvändigt stöd.
Domstolen, vars arbete kommer att styras av principen om komplementaritet och samarbete med de nationella rättssystemen, kan endast fungera effektivt om den har stöd från staternas nationella rättsliga och administrativa myndigheter.
Detta innebär att en mycket stor del av genomförandet av stadgan handlar om att åtgärder vidtas på ett nationellt plan för att möjliggöra detta samarbete.
Detta åligger varje stat i enlighet med statens författningsenliga förfaranden, men Europeiska unionen kan stödja den processen genom informationsutbyte, eller när det är lämpligt genom erbjudanden om tekniskt stöd till de länder som är i behov av det.
Alla dessa åtgärder vidtas på grundval av den gemensamma ståndpunkten från juni 2001, som jag tidigare nämnde, vilken vid behov kan kompletteras av en mer detaljerad handlingsplan eller genom en uppdatering och förbättring av innehållet i stadgan beroende på hur processen framskrider.
Jag kan försäkra er om, ärade ledamöter, att ordförandeskapet kommer att beakta de förslag görs under denna debatt mycket noga när det är dags att fatta beslut.
Herr talman, vi är alla fast beslutna att arbeta för ett snabbt och effektivt inrättande av den internationella brottmålsdomstolen, som kommer att vara en oberoende och opartisk institution, vars syfte är att skipa rättvisa för de mest allvarliga brotten mot de mänskliga rättigheterna och mot den humanitära rätten som sker i världen.
I den här frågan är alla, Europaparlamentet, rådet, medlemsstaterna och kommissionen nära sammansvetsade och vi är fast beslutna att fortsätta att agera med kraft och ihärdighet.
Denna övertygelse, denna beslutsamhet är vad som har lett till att Europeiska unionen, tillsammans med andra länder som värnar om demokratin och de mänskliga rättigheterna, spelar en tydlig ledarroll.
Vi är nu mycket nära att nå vårt mål i och med att Romstadgan snart träder i kraft och domstolen börjar fungera.
Detta kommer att markera ett före och ett efter i historien om mänsklighetens ansträngningar för att införa rättvisa i världen.
Vi kan alltså vara stolta över Europas bidrag i detta framsteg inom det nationella samfundet, men vi får under inga omständigheter tillåta oss lyxen att vila på lagrarna, vi kommer sedan att gå över till nästa fas i kampen för rättvisa, där Europeiska unionens roll kommer att vara lika oumbärlig.
Jag är övertygad om, herr talman, att vi varken kommer att sakna vilja eller uthållighet för att framhärda i denna ansträngning, och jag är naturligtvis likaså övertygad om att parlamentet alltid kommer att stödja oss.
(Applåder)
