# ID: svediakorp-gov422911
# author: Rato y Figaredo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,721
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Tack, herr talman!
Å ordförandeskapets vägnar vill jag för det första tacka alla de parlamentariska grupperna för deras inlägg och jag kommer naturligtvis att försöka fatta mig så kort som möjligt, med tanke på att många kommentarer överlappar varandra, de sammanfaller.
I första hand vill jag vända mig till dem som anser att det finns brister i förfarandena för överdrivna underskott, det vill säga förfarandena för att se till att regeringarna följer stabilitetsplanerna.
Jag vill betona att Eurogruppen och Ekofinrådet inte har uttryckt några som helst tvivel om stabilitetspaktens giltighet när det gäller att genomföra förfarandet för tidig varning (early warning) i artikel 99.
Kommissionen har informerat rådet om att de förklaringar och särskilda åtaganden som två medlemsstater påtagit sig när det gäller att uppfylla målen i dessa medlemsstaters stabilitetsplaner och av stabilitetsplanen i allmänhet, på kort sikt, det vill säga innevarande år och på medellång sikt till år 2004, i syfte att nå jämvikt eller ligga nära jämvikt år 2004 tillfredsställde de behov som härrör från våra stabilitetsåtaganden.
I detta sammanhang anser jag att kommissionen har erkänt att de ansträngningar och åtaganden som har fastställts av de båda medlemsstaterna är tydliga och övertygande när det gäller makroekonomisk stabilitet i Europeiska unionen och i euroområdet i synnerhet, oberoende av förfaringssätt.
När det gäller konkurrens- och avregleringsfrågorna vill jag även understryka att den spanska regeringen, och följaktligen ordförandeskapet, kommer att driva på politiska överenskommelser i Barcelona, så att vi beslutsamt kan arbeta för marknadsavregleringar.
Med tanke på att vi talar om tjänster som i många avseenden är oumbärliga för samhället är det följaktligen viktigt att se till att de har en viss kvalitetsnivå och trygg försörjning, som inte får minskas.
Enligt min åsikt finns inga tecken i de ekonomiska erfarenheter vi gjort som tyder på att konkurrens i en marknadsekonomi har lett till att de länder som har denna typ av ekonomi har sämre tjänster än de länder som inte har detta slags ekonomi, utan raka motsatsen.
Effekterna av en effektiv tilldelning av resurser, vilket leder till sänkta priser för konsumenterna, blir tvärtom mycket fördelaktiga.
Spanien är ett bra exempel på detta.
De spanska familjekonsumenterna, det vill säga de nationella konsumenterna, har sedan år 1996 kunnat spara 2 400 miljoner euro till följd av avregleringen av elmarknaden och detsamma kan sägas om telekommunikationsmarknaden och andra marknader.
Jag fortsätter med samma exempel när jag betonar den ansträngning som det spanska samhället har gjort när det gäller modernisering av arbetsmarknaden, vilket har möjliggjort att arbetslöshetssiffrorna i Spanien har gått ned till 23 procent år 1995 och till 12 procent år 2002 och under den nuvarande spanska mandatperioden, det vill säga till fram till 2004, kommer arbetslöshetssiffrorna att ligga på 9 procent i europeiskt sammanhang.
Därför medför inte avregleringar och konkurrens några risker för medborgarna, utan tvärtom, konsumenterna sparar mycket pengar i betalningar för statliga tjänster och sysselsättningen ökar avsevärt.
Att garantera kvalitetsmässiga tjänster och tillräcklig försörjning är naturligtvis de politiska beslutsfattarnas och den lagstiftande maktens ansvar.
De erfarenheter som gjorts i Spanien och andra länder i unionen underbygger enligt min åsikt detta faktum.
Det råder inget tvivel om, ärade ledamöter, att vi för närvarande har kommit fram till slutet av en lågkonjunktur som har varit mycket intensiv och som har utvecklats relativt snabbt, vilket den amerikanska centralbankchefen, Greenspan, försäkrade oss om nu i eftermiddag.
Vad Europa behöver är ekonomisk tillväxt.
Ärade ledamöter!
För att uppnå många av de mål ni tog upp, till exempel när det gäller miljö, sociala frågor, hälsovårdsfrågor, utbildning och livskvalitet, måste ekonomiernas potential ökas och jag vill här erinra Europaparlamentet om att den europeiska ekonomin som helhet endast har haft en tillväxt på över 3 procent per år under de senaste tio åren och att ekonomin under övriga år inte har kunnat nå en tillväxt på 3 procent.
En ekonomi med sådana förhållanden måste underbyggas av strukturella arbetslöshetssiffror på nära 9-10 procent och jag är övertygad om att ingen av de parlamentsgrupper som är närvarande anser att detta är en bra politik, inte ekonomiskt sett, utan ur social synpunkt.
Jag anser att införandet av euron mycket riktigt har visat att de europeiska medborgarna vill ha " mer Europa " och att de vill ha ekonomiska reformer - jag tar tillfället i akt nu när Barón är här, som uppmanade mig att även gratulera kommissionen dess arbete med införandet av euron - jag gratulerar kommissionen, alla centralbanker, regeringar och alla de personer som har bidragit till införandet av euron i Europa, framför allt medborgarna.
Flera talare har även uppmärksammat problemen med hållbar tillväxt.
Enligt min åsikt är hållbar tillväxt fullständigt förenlig med den ekonomiska utvecklingen.
Dessutom är detta en tydlig definition av den slags ekonomiska politik som vi vill föra i Europa.
Jag vill erinra om att man vid Europeiska rådet i Barcelona i enlighet med rekommendationerna från rådet i Göteborg kommer att beakta den tredje dimensionen i den strukturella reformen, det vill säga den dimension där hållbar utveckling innefattas och att vi från och med Europeiska rådet i Laeken redan har miljöindikatorer som har legat till grund för den första rapporten som offentliggjordes i januari i år, det vill säga för knappt en månad sedan, den 17 januari, och att Ekofinrådet den 5 mars, i nästa vecka, kommer att analysera denna rapport för att sedan vidarebefordra den till Europeiska rådet i Barcelona.
Detta kommer att göra det möjligt att nå överenskommelser för att fastställa den europeiska ståndpunkten inför toppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg.
Jag har fullständig förståelse för de parlamentariska gruppernas och ledamöternas krav på att miljöfrågorna skall prioriteras bland frågorna om strukturella reformer och i detta sammanhang vill jag än en gång understryka att dessa frågor kommer att beaktas vid toppmötet i Barcelona.
Man kommer inte att behandla dem på ett övergripande sätt, utan ta upp de miljöindikatorer som godkändes vid rådet i Laeken.
Frågan om kandidatländerna har tagits upp.
Kandidatländerna kommer att vara med i Barcelona och de är där för att tala om sina strukturella reformer.
Diskussionerna kommer att föras informellt, men effektivt, och de kommer att kunna delta i debatten om avregleringar av marknader i Europa och ökning av tillväxtkapaciteten.
Detta anser jag är ett gott bevis på viljan, inte bara från det spanska ordförandeskapets sida, utan från alla medlemsstater i Europeiska unionen och parlamentet - att kandidatländerna deltar på ett effektivt sätt i debatterna om utformningen av den europeiska politiken, till och med innan man fastställer anslutningsprocessen.
Man nämnde även frågorna om de små och medelstora företagen och jag vill klargöra att vi inte talar om allmänt hållna förklaringar, det informella Ekofinmötet som ägde rum förra helgen i Aranjuez i Spanien kommer att leda till att man inför rådet i Barcelona har förslag om hur medlemsstaterna skall förkorta sina tidsplaner, minska sina administrativa kostnader och intensivt tillämpa den nya tekniken för att uppnå målen.
Dessutom kommer kommissionen innan det spanska ordförandeskapet avslutas att utfärda en rad rekommendationer om vissa grundläggande frågor för de små och medelstora företagen, som till exempel frågorna om överlåtelse av familjeföretags egendomar, vilket utgör 30-40 procent av egendomsbyten inom de europeiska företagen under de cirka tio kommande åren.
De frågor om exempelvis Basel II som har nämnts av de parlamentariska grupperna och av någon ledamot kommer att analyseras under det spanska ordförandeskapet under det informella Ekofinmötet i Oviedo, där vi kommer att föra en debatt om de nya regler som kommer att påverka den finansiella sektorn genom Baselavtalen, vilka går under namnet Basel II, om hur finansieringen av företag, särskilt små företag, kan påverkas.
Det har mycket riktigt påpekats att arbetsmarknaden inte bara är en fråga om flexibilitet.
Detta är sant, och de statliga myndigheterna har en roll att spela i frågor som försvar av arbetstagarnas rättigheter, att värna om utformning av aktiv och passiv social politik som bemöter arbetstagarnas behov, utformningen av system för yrkesutbildning och politik för positiv diskriminering till fördel för konkreta grupper som till exempel kvinnor och kvinnor med små barn.
Det råder dock inga tvivel om att det bästa är att föra en social- och arbetsmarknadspolitik som leder till stadigvarande och kvalitetsmässiga arbetstillfällen och som inte leder till motstridande faktorer: att vi å ena sidan för en politik för social trygghet och å andra sidan försöker uppmuntra de europeiska medborgarna att arbeta i stället för att ta emot arbetslöshetsunderstöd.
Detta instrument tillämpas i dag i alla Europeiska unionens medlemsstater och enligt min åsikt är förfarandet med benchmarking (riktmärkning) användbart för att analysera frågor som berör användningen av direkta statliga avgifter för att ge stimulans åt de personer som varit arbetslösa och sedan etablerar sig på arbetsmarknaden genom löner som inte klart gynnas av skatteminskningar i våra medlemsstater, med metoder som uppmuntrar arbetslösa som mottar arbetslöshetsersättning att acceptera erbjudande om anställning och via metoder som anpassar utbildningen till företagens behov, förutom åtgärder för att förlänga medborgarnas arbetsliv på våra arbetsmarknader.
Herr talman, avslutningsvis vill jag ta upp det behov som även nämndes av några av de närvarande: att det är viktigt att konkreta tidsplaner fastställs i Barcelona.
Vår avsikt är att fastställa kvantifierbara mål vid rådet i Barcelona för att medlemsstaterna skall kunna göra åtaganden som allmänheten förstår och godtar.
Jag anser att det är viktigt att förena politiska ståndpunkter om känsliga frågor, vilka inte nödvändigtvis måste vara helt samstämmiga, som till exempel tillhandahållande av grundläggande tjänster.
När det gäller dessa tjänster måste myndigheterna naturligtvis garantera de statliga tjänsternas kvalitet.
Jag anser dessutom att vi även kommer att kunna fastställa processer för att skapa verkliga europeiska gemensamma marknader.
När vi nu i uppbyggandet av framtidens Europa tagit det stora steget att införa euron kommer den europeiska ekonomin att kunna konkurrera med andra världsekonomier.
