# ID: svediakorp-gov422909
# author: Smet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr rådsordförande, herr kommissionär, bästa kolleger!
Jag skulle vilja tala om en viss aspekt i samband med toppmötet, nämligen sysselsättningen, med vetskapen om att den socialekonomiska politik som vi för ändå till stor del skall främja sysselsättningen.
För det första tycker jag att toppmötet måste fundera över frågan om man kommer att lyckas med att klara de målsättningar som fastställdes i Lissabon.
Enligt min uppfattning är detta omöjligt med den makliga takt som vi för ögonblicket ser i Europa.
Jag har granskat statistiken i fråga om utvecklingen när det gäller sysselsättning och arbetslöshet.
Det senaste året har varit dåligt, och vi kommer således aldrig att kunna uppnå målen.
Det beror bland annat på att det inte längre utövas några som helst påtryckningar från Europeiska unionens sida när det gäller att faktiskt förverkliga de nationella handlingsplaner för sysselsättning som medlemsstaterna måste lägga fram varje år.
Under Luxemburgsprocessens inledningsskede var den dåliga rapporten som kommissionen gav till de olika medlemsstaterna fortfarande en förstasidesnyhet, men nu ägnas inte mer än en kort notis åt detta på sista sidan i vissa tidningar.
Det innebär alltså att trycket från den öppna samordningsmetoden långsamt minskar.
Toppmötet skulle alltså behöva fundera på frågan vad som kan göras för att öka detta tryck.
Och nu två exakta punkter: arbetsgivarnas kostnader för att skapa sysselsättning är alldeles för höga.
När jag granskar skillnaden mellan kostnaderna och vad arbetsgivarna får över i slutändan, då blir det till exempel för de lägre tjänstemännen i genomsnitt 45 procent över av kostnaderna för sysselsättningen och för de högre tjänstemännen 35 eller 36 procent.
Om inget görs för att minska dessa kostnader för arbetsgivarna, då kommer utslagningen av människor från arbetsplatserna att förbli mycket hög.
Som avslutning vill jag säga följande: skillnaden mellan arbetslöshetsunderstöd och lön är för liten.
Många människor förblir arbetslösa och kombinerar denna situation med svartjobb eftersom lönerna är för låga.
