# ID: svediakorp-gov422904
# author: Andria (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Innan jag gör mitt inlägg vill jag i en kort parantes bemöta Trentins inlägg.
När demagogin kommer in i en diskussion, i ett meningsutbyte, blir inte diskussionen särskilt fruktbar.
Berlusconi och Blair träffades inte för att utföra en tom ritual, de förenades i övertygelsen om att finns en modell på arbetsmarknaden som måste omstruktureras.
Vi har en obsolet modell, en modell som måste moderniseras.
Vi vet alltför väl att det finns konservativa krafter som på papperet försvarar arbetstagarna, men som sannerligen inte försvarar deras rättigheter i verkligheten.
Sedan vill jag, kära kolleger, för det första gratulera Karas till det utmärkta betänkande som han har lagt fram.
Det är en fotografiskt exakt bild av den europeiska och globala ekonomins hälsotillstånd efter terrordåden den 11 september förra året.
Det är dessutom ett arbetsdokument och förslag inför den europeiska ekonomins framtida val.
Vi måste inleda denna ekonomiska återfödelse med att strängt tillämpa förordning 1466 / 97, som kräver att länderna som ingår i eurosamarbetet skall lägga fram och följa stabilitetsprogram, medan alla de övriga, i avvaktan på en anslutning, skall utarbeta en sund och strikt ekonomisk politik som starkt konvergerar med medlemsstaternas.
Det är nödvändigt med en strikt tillämpning, från samtliga euroländer, av denna anledning: Alla avvikelser eller lättnader skulle bli kontraproduktiva och de skulle leda till att man inte deltar i framtida ställningstaganden mot andra länder som på papperet verkar mindre starka.
Även de områden som drabbats hårdast av krisen har angetts: Försäkringsbolagen samt flyg- och turistindustrin.
Hypotesen som ventileras om en statlig återförsäkringsmekanism är verkligen intressant, just eftersom dessa terrordåd inte riktats mot enskilda personer utan mot samhället och samtliga medborgare.
Det är av avgörande betydelse att vi kan dra lärdomar av denna kris inför framtiden.
Den förbittrade nationalismen, utövandet av ett internationellt ledarskap får inte leda till att vi glömmer bort fattigdom och utstötning.
Det allvarligaste misstaget skulle vara att definiera den egna säkerheten och stabiliteten utifrån potentiellt fientligt sinnade länders svaghet.
