# ID: svediakorp-gov422891
# author: Sacconi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 267
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Personligen tyckte jag det var ett viktigt framsteg när man i Göteborg beslutade att infoga miljödimensionen i Lissabonprocessen.
Men jag hyser vissa tvivel när det gäller möjligheten att det förestående rådet under våren på ett sammanhängande sätt skall kunna utveckla den tanken.
Låt mig återge de tre viktigaste skälen till denna pessimism, som jag naturligtvis hoppas skall komma på skam: För det första den långsamhet med vilken miljödimensionen jämställs med den ekonomiska och sociala dimensionen, vilket bevisas av ensidigheten hos de indikatorer som hittills har tagits fram för att utvärdera de framsteg som gjorts.
För det andra det alltför slutna sätt på vilket man fortfarande hanterar strategin från Lissabon och Göteborg, dvs. utan det nödvändiga engagemanget från Europaparlamentet, men också utan medverkan från de regionala myndigheterna och arbetsmarknadens parter.
För det tredje den senfärdighet med vilken gemenskapsinstitutionerna, inklusive Europaparlamentet, anpassar sitt arbete till idén om hållbar utveckling, en idé som inte medger låsta positioner och behörighetskonflikter.
Denna utvecklingsidé grundas på principen om integrering av olika politiska program och kräver därför maximal samordning och maximalt samarbete samt skapandet av gemensamma instrument för planering, reglering och övervakning.
Allt detta av en mycket viktig anledning: Förnyelse, forskning, utbildning, arbetets omfattning och kvalitet, utnyttjande av miljö- och kulturvärden blir i allt högre grad komponenter i en gemensam politik.
Dessa behov finns väl återgivna i såväl Bullmanns betänkande som det resolutionsförslag som diskuterades i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, som jag därför stöder helhjärtat.
