# ID: svediakorp-gov422885
# author: Moreira Da Silva (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 276
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Tyvärr är en hållbar ekonomisk utveckling fortfarande någonting vi måste sträva efter, det är inte en existerande verklighet som vi kan förbättra.
Tio år efter mötet i toppmötet i Rio de Janeiro, har tecknen på ohållbarheten förvärrats och vårt globala arbete med dessa frågor är fortfarande otillräckligt.
I detta sammanhang var det därför mycket viktigt att rådet i Göteborg godkände en europeisk strategi för hållbar utveckling och att det gav Lissabonprocessen en miljödimension.
Detta beslut, liksom arbetet med att uppfylla Kyotoprotokollet, har gjort Europeiska unionen ledande på miljöområdet.
När det gäller rådet i Barcelona är det väsentligt att tre mål uppfylls.
För det första måste det vara handlingsinriktat och fastställa mål, tidsplaner och vilka åtgärder som är nödvändiga för att korrigera Europeiska unionens ohållbarhet.
För det andra måste det ange när och hur vi skall föra in miljöfrågorna i Europeiska unionens gemensamma politikområden.
För det tredje bör det anta en ambitiös samling miljöindikatorer som kan utgöra referenspunkter vid den årliga utvärderingen.
Ett sista ord om ändringsförslag 10 som fördömer den spanska vattenplanen: här står Europaparlamentets trovärdighet och institutionernas balans på spel.
Parlamentet får inte förvandlas till en instans i EG-domstolen, och här riskerar vi att skapa ett oerhört allvarligt prejudikat.
De europeiska medborgarna, liksom ledamöterna i Europaparlamentet, har mekanismer till sitt förfogande för att på ett legalt sätt ifrågasätta viss projekt i gemenskapens tvistefrågor.
Detta ändringsförslag är oacceptabelt, det hotar till och med godkännandet av resolutionen, och jag hoppas hur som helst att förslagställarnas förnuft tar överhand.
