# ID: svediakorp-gov422874
# author: Bullmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 855
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DE) Herr talman, herr rådsordförande, ärade närvarande ledamöter från kommissionen, kära kolleger!
Jag ser att kollegerna förstår mig, som alltid, och därför börjar jag efter den hjärtliga hälsningen med mina utläggningar.
Kära kolleger, vilken har vår reaktion hittills varit efter denna diskussion?
Hur reagerar vi på lägre tillväxttal?
Vilket är vårt svar på de återigen ökande arbetslöshetssiffrorna?
Vad bör vi alltså konkret förvänta oss av Barcelona?
I Lissabon formulerade man ambitiösa mål: Fram till 2010 skall vi bli det mest konkurrenskraftiga området, åstadkomma full sysselsättning, förverkliga ett samhälle med social delaktighet, som förnyar och fortsätter med den europeiska sociala modellen.
Skall vi ge upp dessa mål?
Skall vi återigen inskränka oss och nöja oss med status quo?
Poettering har rått oss att vara mer anspråkslösa.
Det stöder jag, anspråkslöshet är en anständig mänsklig dygd, men, herr Poettering, vi bör enas om en sak: Låt oss inte förväxla anspråkslöshet med modfälldhet!
Vi kan inte kosta på oss att i längden leva utan att fullt utnyttja vår ekonomiska kapacitet.
Det är en sak vi framför allt inte kan kosta på oss: När vi erinrar oss den eufori, de nya förväntningar med vilka medborgarna i Europa välkomnade euron, trots all skepsis, då kan vi inte kosta på oss att inte motsvara förväntningarna på konkret handlande i den givna situationen.
Därför har vårt betänkande, som godkänts med mer än tre fjärdedels majoritet både i utskottet för ekonomi och valutafrågor och i utskottet för sysselsättning och socialfrågor, en tydlig prägel.
Genom denna tydliga prägel sägs det " ja " till en proaktiv politik.
Genom denna tydliga prägel sägs det " ja " till den integrerade politiska ansatsen från Lissabon.
Genom denna tydliga prägel sägs det också " ja " till att vi skall mobilisera alla resurser och undanröja alla hinder, och göra allt vi kan för att gå tillbaka till den kurs som innebär tillväxt.
Jag vill tacka de många kollegerna så hjärtligt, som har lagt ned arbete på detta och även fört med sig friskt mod in i detta företag: Först och främst min medföredragande García-Margallo y Marfil för PPE i utskottet för ekonomi och valutafrågor och de många medföredragandena i båda utskotten, framför allt Thomas Mann i utskottet för sysselsättning och socialfrågor, som har ägnat mycken tid åt vårt gemensamma ärende.
Vad förväntar vi oss alltså konkret av det nya toppmötet under våren i Barcelona?
Herr rådsordförande, jag är helt övertygad om att mötet under våren och förberedelserna inför det måste gå utanför de byråkratiska kretsarna.
Det räcker inte om det bara är specialister som befattar sig med det och om det bara diskuteras i mindre sällskap hur och var vi skall komma vidare.
Jag skall säga er varför.
Det kommer alltid, och detta påpekas i denna diskussion, att finnas enskilda medlemsstater som blockerar saker och ting på grund av nationella intressen.
Det kommer alltid att finnas medlemsstater där det just äger rum nationella val och där det förefaller opportunt att inte genomföra nästa steg mot " mer Europa ", som ni säger i er slogan.
Jag vill tillfoga att det också lär ha funnits ett eller annat oppositionsparti som i Europaparlamentet har försökt att förhindra europeiska framsteg på grund av nationell egoism.
Jag vill säga er att vi måste övervinna allt detta, både det ena och det andra, och intensivt ta itu med det europeiska projektet gemensamt, så att vi totalt sett kan komma framåt med det.
Låt oss erinra oss kärnpunkten i budskapet från Lissabon.
Vad stod i fokus i Lissabon?
I Lissabonbudskapet sägs det helt klart att det är människorna som står i centrum för strategin, Europas medborgare.
Det handlar om att göra det möjligt för arbetstagarna, företagarna, dem som skall utbildas, de studerande, alla dem som vill ha del av Europas ekonomiska och sociala liv, att göra sitt bästa.
Det är kärnstrategin från Lissabon, som vi måste arbeta vidare på.
Om vi accepterar det, då är det ganska enkelt att avleda enskilda frågor och konkreta krav ur detta.
Vi måste bestämt förbättra sysselsättningsstrategin, så att alla får möjlighet att komma tillbaka till arbetslivet.
Vi måste göra arbetsmarknaderna flexibla, men också säkra, så att arbetstagarna kan utnyttja sin optimala potential med full produktivitet.
Vi måste åstadkomma en klar politik, som det också har sagts här, i synnerhet för de små och medelstora företagen då det är de som sysselsätter flest anställda i Europa, så att det också är fritt fram för dem att ta del av innovativa vägar inom ekonomin, och därigenom stärka Europa i sin helhet.
Det måste vara vårt budskap, och det är vad vi klart förväntar oss av vårtoppmötet i Barcelona.
(Applåder)
