# ID: svediakorp-gov422869
# author: Frassoni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är möjligt att det kommer att hända mycket under Europeiska rådet i Barcelona, men det kommer inte att bli det tillfälle när man äntligen kan konstatera genomförandet av den strategi för hållbar utveckling som lades fram i Göteborg: En strategi för hållbar utveckling som - låt mig påminna om det - baseras på en balans mellan ekonomi, social sammanhållning och miljö, tre faktorer som samtliga europeiska institutioner - kommissionen, parlamentet och rådet - erkänt som oupplösligt förenade med varandra.
I och med Göteborg verkade det som om man äntligen hade tillägnat sig idén att Lissabonprocessens mål för 2010 inte enbart kunde vara att göra Europeiska unionen till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, utan man skulle lägga till att unionen även skulle bli den mest effektiva ekonomin när det gäller miljöhänsyn.
Uppenbarligen var detta ett misstag.
Till det spanska ordförandeskapets vilja att återvände till den ursprungliga filosofin från Lissabon och åter bekräfta de tre heliga värdena nyliberal liberalisering, avreglering och globalisering skall läggas den uppenbara bristen på beslutsamhet från kommissionens sida när det gäller att utveckla de mycket lovvärda förslag som lades fram förra året och ett uttryckligt accepterande av tanken att göra miljöpelaren till ett dolt tillägg till dagordningen i Barcelona.
Det förefaller faktiskt som om kommissionen i sitt meddelande till Europeiska rådet i Barcelona ägnar för lite uppmärksamhet åt miljöfrågorna och de anpassningar som det är absolut nödvändigt att göra av den nuvarande modellen för ekonomisk utveckling.
Detta är allvarligt, eftersom det pekar på en oförmåga från de europeiska institutionerna som helhet att garantera en viss kontinuitet när det gäller att förverkliga de prioriteringar som bestäms i gemensamma överenskommelser och som naturligtvis inte kan ändras var sjätte månad enligt vad det tjänstgörande ordförandeskapet råkar ha för politisk färg.
Det är mot den bakgrunden som vi anser att det spanska ordförandeskapets önskan att påskynda avregleringsprocessen inom diverse olika sektorer klart strider mot strategin för hållbar utveckling.
Vi hyser starka tvivel inför en modell för styrning av ekonomin och samhället som bygger på avregleringar, flexibilitet och en ytterligare liberalisering av den inre marknaden, vilket nyligen underströks i ett gemensamt uttalande från Blair och Berlusconi, i vilket, och det är knappast en tillfällighet, orden " hållbar utveckling " lyser med sin frånvaro.
Och detta tycker vi är särskilt tråkigt med tanke på det möte som skall äga rum i Johannesburg, där samtliga världens statschefer träffas för att göra en avstämning av situationen på miljöområdet tio år efter Rio de Janeiro.
Vi anser i stället att toppmötet i Barcelona borde bli ett tillfälle för att göra viktiga framsteg när det gäller integrationen av miljöfrågorna i samtliga Europeiska unionens politiska program, och därför är det nödvändigt att granska och undersöka samtliga sektoriella strategier.
Herr talman!
Låt mig ett ögonblick uppehålla mig vid frågan om energieffektivitet, där det uppenbarligen fortfarande finns många problem och där vi anser det är viktigt att ännu en gång understryka betydelsen av förnybara energiformer, förutom naturligtvis det faktum att det ökande trycket att på nytt ta upp en diskussion om kärnkraften, och även detta är något som i första hand utövas av det spanska ordförandeskapet, är något som vi tar klart avstånd från eftersom det är en farlig och anakronistisk form av energi, såväl när det gäller den sociala acceptansen som när det gäller hållbarheten ur miljösynpunkt.
Vi fruktar, herr talman, att Barcelona kommer att bli ett förlorat tillfälle när det gäller att förverkliga målet om en hållbar utveckling som vi har enats om.
Vi hoppas verkligen att vi har fel och vi kommer säkert att höras av igen när det blir dags för utvärderingen av toppmötet i Barcelona.
