# ID: svediakorp-gov422864
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,305
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr minister, ärade parlamentsledamöter!
Jag skall försöka vara mycket kortfattad, för det är redan det andra anförandet jag håller i dag i parlamentet och för att minister Rato redan har förklarat så detaljerat vad vi skall göra i Lissabon, och dessutom hoppas jag att jag skall kunna spara ett glas vatten åt ordförandeskapet.
Europeiska rådet i Barcelona är det första rådet efter införandet av euron.
Euron har blivit en stor framgång, den har mottagits med stor entusiasm och nu måste vi gå vidare med de konsekvenser som euron får, bland annat slutförandet av Lissabonprocessen.
Det avgörande steg som vi tar i Barcelona sker i ett helt annat klimat ur ekonomisk synpunkt, för nu finns inte längre den optimism som fanns i Lissabon.
Avmattningen i den globala ekonomin gör det ännu viktigare att slutföra denna strategi.
Barcelona blir med andra ord ett viktigt steg på vägen.
Som minister Rato redan har påpekat så har vi gjort mycket under dessa första två år och jag vill verkligen tacka Europaparlamentet, framför allt för att under de senaste månaderna har vi marscherat perfekt i takt och vi har uppnått verkliga framgångar när det gäller telekommunikationer, finansiella tjänster och många sociala program.
Men mycket återstår att göra: jag tänker på gemenskapspatentet, Galileoprojektet som under de senaste timmarna verkar ha fått nytt liv och jag hoppas verkligen att det skall kunna göra framsteg, den nya rättsliga ramen för upphandlingsförfarandet.
Om vi fattar dessa beslut kommer vi utan tvekan att lämna ett viktigt bidrag till den europeiska utvecklingen.
Men naturligtvis finns det även ett par orosmoln: man frågar sig om Europa kommer att ha modet att vidta de nödvändiga åtgärderna för att nå en utveckling på lång sikt, om man kommer att ha modet att fortsätta utvecklingen mot målet: ett konkurrenskraftigare och mer solidariskt samhälle.
Jag känner stark oro när jag talar med medborgare och företag, som fortfarande inte ser de konkreta resultaten, även när det gäller de beslut vi redan har fattat, och detta är begripligt för vi har genomfört den inledande fasen när det gäller dessa politiska beslut, men de har fortfarande inte sett slutresultatet.
Det ankommer med andra ord på rådet och även Europaparlamentet att utan dröjsmål anta alla de lagar, alla de program och att fatta alla de politiska beslut som krävs för att slutföra Lissabonprocessen.
Sedan följer naturligtvis de konkreta resultaten, och då kommer även allmänheten att förstå vad det är vi gör.
Ärade parlamentsledamöter!
Europeiska rådet på våren är numera en regelbundet återkommande tilldragelse, och detta är en annan vacker uppfinning.
På våren fattar vi beslut om den ekonomiska politiken.
Det är ett konkret uttryck för dialogen mellan de olika institutionerna, och jag räknar med att från mötet i Barcelona, vilket redan har påpekats av minister Rato, så kommer det att komma fram vissa konkreta resultat som ger impuls till reformer, nya arbetstillfällen, förstärkning av sammanhållningen och förbättring av miljön.
Och det är just rådet som skall bestämma prioriteringarna i dessa frågor.
Barcelona borde för det första bekräfta vårt engagemang när det gäller den makroekonomiska stabiliteten som baseras på solida offentliga finanser och en dämpad inflation.
Detta är ett resonemang som vi redan redovisade i svaret på vissa frågor nyligen och som vi kommer att upprepa här.
På den grunden skulle vi kunna bygga en hållbar framgång och de insatser och uppoffringar som många länder har gjort för att komma med i eurosamarbetet kommer inte att gå förlorade.
I Barcelona - och detta är en känslig, men jag vill påstå grundläggande del av kommissionens förslag - måste vi förstärka den ekonomiska politikens samordning, åtminstone inom euroområdet.
Vi får inte inbilla oss att valutasamarbetet är tillräckligt.
Snarare är det så att valutasamarbetet, den gemensamma valutan, gör en samordning av den makroekonomiska politiken absolut nödvändig.
Därför, och omedelbart: mer öppenhet, snabbare information till kommissionen och till övriga länder och gemensamma uppföranderegler när det gäller penningpolitiken.
För det andra ligger Lissabonprocessens styrka i det faktum att de åtgärder som föreskrivs i den förstärker varandra inbördes.
Var och en av dem är viktig, men tillsammans utgör de ett långsiktigt framgångsrecept.
För det tredje: Inom ramen för Barcelona borde det komma en lösning på den nuvarande ekonomiska situationen och en utvärdering av framstegen när det gäller de olika ländernas ekonomiska politik, för att bestämma de specifika prioriteringar som vi måste koncentrera oss på under de kommande tolv månaderna.
Vi måsta agera och investera i dag för tillväxt och ökad sysselsättning under hela decenniet.
Vi måste med andra ord arbeta med sysselsättningen, de ekonomiska reformerna och investeringar i kunskap, vilket redan har framhållits.
Det fjärde målet är analysen av de framsteg som gjorts inom ramen för hållbar utveckling.
Detta är något vi måste hålla i åtanke även när det gäller vissa specifika beslut som vi skall fatta, till exempel avregleringen av energimarknaderna och omläggningen av transportsektorn.
Hållbarheten kan även skapa tillväxt och ökad sysselsättning, till exempel på området " ren " teknik.
Naturligtvis innebär detta att vi måste ge uppmuntran och resurser åt denna sektor.
Vi förväntar oss slutligen att Europeiska rådet kraftfullt kommer att understryka betydelsen av livsvetenskaperna och biotekniken: Detta är en sektor där det inte finns någon anledning till att Europa inte skulle inta en tätposition i världen.
Vi har kapaciteten när det gäller forskare, såväl i medlemsstaterna som i kandidatländerna, som, om de organiseras rätt, snabbt kan bli världsledande.
Vi måste dessutom - sista punkten - ta itu med de externa effekterna av våra politiska beslut och jag förväntar mig att Europeiska rådet skall kunna lämna ett viktigt bidrag till förberedelserna inför toppmötet i Johannesburg.
Låt mig avsluta med att nämna ett annat tema som indirekt, men på ett avgörande sätt, kommer att beröras i Barcelona, och det är arbetsmetoden i samband med utvidgningen.
Vi måste inleda en dialog med kandidatländerna för att bestämma vad de själva skulle kunna göra för att förverkliga prioriteringarna och målen från Lissabon, naturligtvis med bidrag från gemenskapen.
Besluten som fattas vid detta toppmöte rör i teorin enbart medlemsstaterna, men i verkligheten gäller de även de nya länderna.
Vi måste med andra ord påbörja denna docking, dvs. att gå tillsammans från och med Barcelona.
I detta syfte kommer kandidatländerna att delta under en arbetssession med Europeiska rådet, under vilken de kommer att kunna diskutera sina ståndpunkter när det gäller Lissabon och genomförandet.
Från och med 2003 kommer kandidatländerna att omfattas av de strukturella indikatorer som kommissionen använder för att bedöma framstegen för Lissabonprocessen.
De bör engageras aktivt i målen och i arbetsmetoderna.
Vår strategi bör med andra ord vara att hjälpa dem och inte att hindra dem att bli medlemmar.
Herr talman, herr minister, ärade parlamentsledamöter!
Jag är övertygad om att Europeiska rådet i Barcelona kommer att inleda ett år som blir den stora vändpunkten när det gäller ett framgångsrikt genomförande av Lissabonprocessen.
Endast på det viset kommer vi att kunna fullt ut svara på den entusiasm och den växande vilja att skapa ett enat Europa som vi har kunnat känna av konkret under de senaste veckorna.
Jag hoppas verkligen att Barcelona blir en framgång för det spanska ordförandeskapet, men framför allt att det blir en framgång för de europeiska medborgarna, dvs. en framgång för hela Europa.
(Applåder)
