# ID: svediakorp-gov422856
# author: Zimeray (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 244
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja göra några kommentarer till betänkandet.
Den första är att betänkandet handlar om en allvarlig fråga.
Till att börja med för att det handlar om allvarliga anklagelser, och för det andra för att det handlar om människans frihet, parlamentsledamöternas frihet.
Betänkandet ger upphov till fyra kommentarer.
Till att börja med förekommer det uppenbarligen en debatt om syftet med den parlamentariska immuniteten som opinionen inte förstår, som uppfattas som ett privilegium trots att det inte borde vara det.
Jag tycker att debatten bör föras framför allt när opinionen inte förstår den och när det handlar om särskilt allvarliga och betydelsefulla fakta.
Oavsett hur det är med den saken skall förfarandet i en rättsstat respekteras strikt och vi måste se till att dessa ärenden bedöms rättsligt och att förfarandena verkligen respekteras.
Min tredje kommentar är att mediatiseringen av förfarandena inte är förenlig med en ogrumlad rättvisa och kraven på en ogrumlad rättvisa.
Den sista kommentaren slutligen är att ett Europa med mänskliga rättigheter självfallet inte har uppnåtts, att det inte finns någon habeas corpus i Frankrike, även om mycket stora framsteg gjorts, bland annat tack vare impulser från Lionel Jospins regering när det gäller att anses som oskyldig till dess motsatsen har bevisats.
Faktum kvarstår att med 125 självmord per år i fängelserna har Frankrike kanske övergivit dödsstraffet, men har ändå inte avskaffat det.
