# ID: svediakorp-gov422854
# author: MacCormick (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,030
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
I de aktuella fallen har det riktats mycket allvarliga anklagelser mot två parlamentsledamöter, vilka anges i motiveringen på första sidan i mitt betänkande, som jag rekommenderar att ledamöterna tar en titt på.
Ärendena, som inleddes i juli 2000, avser illegal vapenhandel, missbruk av inflytande, missbruk av offentliga medel, trolöshet mot huvudman och otillåten användning av företags tillgångar.
Ärendet avser försäljning av vapen till ett flertal afrikanska länder, vilket strider mot den franska lagstiftningen om vapenhandel, vilket skall ha skett genom företag som genomfört ett stort antal transaktioner, och till och med kontantutbetalningar till en lång rad personer.
Pasqua, men inte Marchiani, anklagas för illegal finansiering av en valkampanj genom mottagande av penninggåvor och genom finansiering av valkampanjen inför valet till Europaparlamentet, vilket strider mot artikel L 52.8 i vallagen.
Till följd av dessa anklagelser, den första avseende olaglig vapenhandel, etc., mot både Pasqua och Marchiani, den andra endast mot Pasqua, begär undersökningsdomarna att de två ledamöternas immunitet skall upphävas, så att man skall kunna vidta rättsliga kontrollåtgärder mot dem.
Det är fråga om att förbjuda dem att ta kontakt med olika vittnen eller andra personer som står åtalade i dessa ärenden, eller att resa till vissa länder, och att eventuellt avkräva dem borgen.
Begäran om upphävande av immunitet hänvisades först till den allmänna åklagaren vid Tribunal de Grande Instance (fransk allmän underrätt för civilmål, dvs. domstol i första instans), från denne till den allmänna åklagaren vid appellationsdomstolen i Paris, och därefter till justitieministern som slutligen överlämnade begäran till Europaparlamentet.
Det bör påpekas att den allmänna åklagaren vid Tribunal de Grande Instance öppet stöder den begäran om rättslig kontroll som framförts från undersökningsdomarna.
Han betonar brottens allvar och särskilda karaktär och menar att begäran är nödvändig eftersom det rör sig om en principfråga.
Den allmänna åklagaren vid appellationsdomstolen anser däremot att det, och jag citerar: " i motsats till den bedömning som gjorts tidigare, finns anledning till vissa reservationer angående begäran om upphävande av immunitet ".
Dels anges i den rättsliga kontrollåtgärden inte vilka länder de åtalade skall förbjudas att resa till, dels måste appellationsdomstolens beslut om hänvisning, enligt en dom från kassationsdomstolen, också fastställa den del av förfarandet som slutligen kommer att upprätthållas.
Justitieministern nöjer sig med att överlämna begäran om upphävande av immunitet tillsammans med skrivelserna om hänvisning från de allmänna åklagarna utan några ytterligare kommentarer.
Detta är alltså det rådande läget, på grundval av vilket vi måste fatta beslut.
Jag vill, först och främst, säga att de brott som dessa ledamöter är anklagade för är allvarliga.
Vi har en absolut regel att vi inte på något sätt bildar en uppfattning om sakförhållandena i anklagelserna, utan ledamöterna antas vara oskyldiga.
Den allmänna åklagaren i Frankrike skall utföra sina plikter enligt gällande lagstiftning, och parlamentet ställer sig inte på någons sida i detta sammanhang.
Brotten är allvarliga och av den typ som vanligtvis inte har att göra med immunitet, eftersom de inte har något samband med en Europaparlamentsledamots - eller en politiker som är verksam i ett demokratiskt samhälle - vanliga och lämpliga förehavanden.
Det är viktigt att betona att de två ledamöterna ihärdigt hävdar sin oskuld och kritiserar vad de anser vara oriktiga uppgifter i åtalet, liksom åklagarens uppträdande.
Det finns emellertid inget som tyder på att Europaparlamentet skulle ha för vana att skydda ledamöter från åtal i sådana här frågor.
Den ifrågavarande begäran om upphävande av immunitet rör därför inte frågan om huruvida åtalen kan fortlöpa enligt fransk lagstiftning.
Enligt artikel 10 i protokollet från 1965 kan inte en ledamot av den franska Nationalförsamlingen åberopa någon immunitet, och därför inte heller en fransk Europaparlamentsledamot.
Frågan om immunitet, och begäran om upphävande av immunitet, rör endast frågan om huruvida domstolen kan utfärda ett bindande beslut som begränsar rörelsefriheten för Europaparlamentsledamoten, eller rätten att kontakta andra personer.
Jag vill göra alla kolleger uppmärksamma på att om det finns friheter som är viktiga för utövandet av ett offentligt, representativt ämbete - särskilt i ett parlament av detta slag - så är friheten att kommunicera med andra medborgare och med medborgarna i andra länder, och friheten att resa vart man vill lika viktig som en del av arbetsuppgifterna.
I sin nuvarande form verkar begäran om upphävande av immunitet inte tillräckligt detaljerad, och enligt ärendehandlingarna tycks man inte ha tagit någon hänsyn till rekommendationen om att endast överlämna begäran om immunitet tillsammans med en mer detaljerad redogörelse angående de berörda platserna och personerna.
Det finns en annan aspekt i fallet som jag tyvärr måste säga ger upphov till misstankar om att åklagaren inte i tillräcklig grad har tagit hänsyn till villkoren för den fria parlamentariska debatten, det vill säga att åklagaren har begärt information om röstresultaten i vårt parlament om de två ledamöterna i syfte att driva saken vidare i samband med om de gjort sig skyldiga till missbruk av inflytande.
Artikel 9 i protokollet, som talman Fontaine skarpt påminde åklagaren om, gör oss fullständigt fristående från alla rättsliga förhandlingar, utan hänsyn till våra omröstningsresultat inom ramen för våra arbetsuppgifter som ledamöter av detta parlament.
Under dessa förhållanden föreslår utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, och jag stöder helt och hållet dess ståndpunkt, att den begäran om upphävande av immunitet som erhållits från den franska justitieministern bör avslås i den form som den överlämnats till parlamentet.
Jag hoppas att detta beslut, tillsammans med motiveringen, kommer att stödjas - om det antas av parlamentet.
Vi har kanske ännu inte sett slutet på ärendet, men - i den form vi mottagit den - denna begäran om upphävande av immunitet ansågs inte vara godtagbar av utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, och jag rekommenderar parlamentet att stödja denna ståndpunkt.
