# ID: svediakorp-gov422834
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 307
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Här rör vi vid ett problem av grundläggande betydelse som jag måste erkänna att vi inte - ingen i Europa - har ägnat tillräckligt mycket uppmärksamhet.
Helt klart är vi alla engagerade i en kamp där de flesta av oss är mycket solidariska - avreglering av marknader, enhetliga regler, undanröjande av hinder, avskaffande av monopol, borttagande av privilegier, naturligtvis mycket viktiga åtgärder - men, och här instämmer jag i den oro som frågeställaren uttrycker, vi står också inför en situation, framför allt i samtliga europeiska länder, där skillnaderna ökar.
Detta är fakta, statistiska data.
Det är inget fördömande.
Jag tror därför att det är av största vikt att vi förnyar diskussionen, förnyar våra tankar kring detta ämne, för den europeiska modellen har alltid haft något att säga också om frågan om rättvisa, om solidaritetsproblemet och inte bara när det gäller frågan om effektivitet.
Det råder inget tvivel om att om vi bortser från detta så sår vi fröna till den europeiska modellens undergång.
Men vi föregår med gott exempel när det gäller solidaritet.
Utvidgningen är en engångsföreteelse, det enda exemplet i världen på att man sammanför länder och system som ekonomiskt är vitt skilda från varandra.
Jag skulle vilja att någon annan i världen försökte göra det som vi försöker göra.
Detta är ett konkret bevis på solidaritet.
Vi måste gå vidare i denna riktning men, jag understryker, vi kan inte nöja oss med den tankspridda uppmärksamhet som vi alla i Europa reserverar för de stora frågorna om solidaritet och social rättvisa.
De förtjänar en betydligt grundligare analys under denna period när i stället ett viss sätt att se på dessa frågor dominerar alltför mycket.
