# ID: svediakorp-gov422824
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,254
# sentences: 95
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, ärade ledamöter!
Jag har i dag nöjet att informera er om tre viktiga frågor som har behandlats av kommissionen.
Jag måste vara tydlig, men också en aning analytisk.
Jag ber därför om ursäkt om mitt anförande dessutom blir lite tråkigt!
Den första frågan gäller kommissionens politiska prioriteringar inför 2003, den andra kommissionens mänskliga och finansiella resurser och den tredje gäller konventet som inleder sitt arbete i morgon.
Låt mig inleda med kommissionens politiska prioriteringar inför 2003, en av de viktigaste perioderna för kommissionen i vårt politiska liv.
I år deltar de tre viktigaste institutionerna för första gången i en djupgående dialog om de politiska prioriteringarna och om lagstiftnings- och arbetsprogrammet för nästa år.
Dialogen kommer att föras utifrån den nya överenskommelse som kommer att läggas fram av talmanskonferensen den 31 januari.
Inför nästa år har vi formulerat tre prioriterade områden: utvidgningen, stabilitet och säkerhet samt en hållbar och solidarisk ekonomi.
Alltsedan den tillsattes har denna kommission varit inställd på att föra utvidgningsprocessen till ett lyckligt slut.
Utvidgningen är med andra ord en av de viktigaste prioriteringarna för hela andra hälften av min mandatperiod.
I det avseendet kommer 2003 att bli ett mycket viktigt år, för vi måste alla vara beredda att ta vårt ansvar gentemot de nya medlemsstaterna.
Vi måste vara beredda att välkomna våra kolleger från de nya medlemsstaterna i kommissionen och vi måste vara beredda att möta nya utmaningar.
Bara som en påminnelse: om vi lyckas avsluta anslutningsförhandlingarna under 2002 kommer 2003 att bli en vändpunkt, det år när vi måste förbereda oss så att utvidgningen verkligen sker på bästa sätt den 1 januari 2004.
Under 2003 har därför kommissionen för avsikt att vidta ett antal åtgärder: för det första måste vi hjälpa de nya medlemsstaterna att förbereda sig på att fullt ut axla det ansvar som följer med anslutningen.
För det andra måste vi göra så att kommissionen fullt ut tar sitt ansvar från och med anslutningens första dag.
För det tredje måste vi tänka om när det gäller gemenskapens politik.
När vi nu snart står inför den viktigaste utvidgningen någonsin i hela den europeiska integrationens historia är det av avgörande betydelse att vi ställer oss frågan vilken gemensam politik som en utvidgad union kommer att ha behov av.
Men för att utvidgningen skall kunna bli en fullständig framgång måste vi också ge de andra prioriteringar som jag angav ovan en mycket hög profil.
De tre frågor som jag tar upp i dag är i själva verket nära kopplade till varandra.
För det första: stabilitet och säkerhet.
Vårt huvudmål är att påskynda utvecklingen av ett europeiskt område för rättvisa, säkerhet och frihet inom unionens ram.
Kampen mot brottsligheten i alla dess former - inklusive terrorismen, eller kanske i första hand terrorismen - är och förblir punkt nummer ett på vår agenda.
Jag tror dessutom att vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt invandringen med alla dess komplexa återverkningar.
Utvidgningen av stabilitet och säkerhet till att omfatta hela den europeiska kontinenten och regionerna i närheten av den utvidgade unionen är en annan av våra prioriteringar när det gäller de externa frågorna.
Det är därför nödvändigt att förstärka våra partnerskap med grannländerna.
Aktiveringen av Europa-Medelhavssamarbetet får inte enbart syfta till att skapa en ny marknad, utan att skapa en äkta gemenskap och ett gott grannförhållande.
Därför fortsätter vi strategin att förstärka Barcelonaprocessen.
På det ekonomiska området syftar vi i första hand till att utarbeta gemensamma initiativ och projekt tillsammans med länderna på Medelhavets södra strand via en ny finansiell institution inom ramen för Europeiska investeringsbanken (EIB) - i morse godkände vi till exempel förslaget att detta skall vara en institution där EIB har majoriteten - på grundval av de riktlinjer som kommissionen har antagit.
Vi sparar dessutom inga ansträngningar när det gäller att lösa konflikten i Mellanöstern, där den senaste utvecklingen äntligen låter oss ana en liten strimma av hopp efter månader av tragedi.
Vi fortsätter också associerings- och stabiliseringsprocessen på Balkan och på det internationella planet stöder vi återuppbyggnaden av Afghanistan.
Det tredje prioriterade området inför 2003 är en hållbar och solidarisk ekonomi.
Jag tror att en återhämtning inte ligger så långt borta.
Men mycket beror också på den energi som unionen lägger ner på att förverkliga Lissabonprocessen.
Den strategins externa dimension får i själva verket en särskild betydelse som ett bidrag till att styra globaliseringen i syfte att fördela dess fördelar bland ett så stort antal länder som möjligt.
I det sammanhanget kommer kommissionen att vara verksam på flera olika fronter: framför allt kommer förhandlingarna som inletts i Doha att gå in i en avgörande fas, inte i år, men 2003.
Vi måste också garantera genomförandet av åtagandena från Kyoto.
Slutligen måste vi förbättra partnerskapet mellan nord och syd och i konkret handling visa Europas solidaritet med Afrika.
Dessa frågor kommer att diskuteras i Monterrey om ett par veckor.
Läget är sannerligen inte det bästa, vi kan verkligen inte vara optimistiska när det gäller om vi äntligen skall få se ett seriöst åtagande gentemot tredje världen, men kommissionen kommer att verka i den riktningen.
Dagens andra fråga gäller undersökningen av kommissionens finansiella och mänskliga resurser.
Den årliga politiska strategin begränsar sig i själva verket inte till att identifiera de viktigaste politiska prioriteringarna.
Den syftar till att garantera att kommissionen förfogar över resurser som är rimliga i förhållande till dess uppgifter.
Detta är det åtagande jag gjorde i början av min mandatperiod och som nu börjar ta form och som bygger på ett samspel mellan politiska beslut, den verksamhet som skall bedrivas och resurserna.
Denna kommission har aldrig åtagit sig och kommer aldrig att åta sig några uppgifter utan att förfoga över de nödvändiga resurserna.
Vi måste med andra ord sträva efter - och detta är den plan vi arbetar efter - ett optimalt utnyttjande av de mänskliga resurserna.
Vi har utnyttjat alla tillgängliga medel för att förbättra situationen: produktivitetsökning, negativa prioriteringar - dvs. uppgifter som skall överges - och intern omstrukturering.
Men nu kan vi inte förbereda oss på ett lämpligt sätt inför utvidgningen utan att begära mer personal.
Här råder det ingen tvekan: tänk till exempel på att utvidgningen kommer att fördubbla antalet språk som används, inte bara i detta parlament, utan i allt arbete som utförs i de olika institutionerna.
Som bekant måste kommissionen vara beredd att garantera tillämpningen av gemenskapens regelverk från och med anslutningens första dag.
Detta innebär att vi måste avsluta allt arbete i samband med förberedelsen inför anslutningen före utgången av 2003.
Därför har kommissionen efter en noggrann utredning tagit med en begäran om ytterligare 500 extraanställda i den årliga politiska strategin, just för att gradvis kunna förbereda utvidgningen.
Det är väl känt att det nuvarande taket för de administrativa utgifterna inte garanterar tillräckligt med resurser för att förbereda utvidgningen.
Det är just därför som kommissionen anser det vara viktigt att utnyttja det flexibilitetsinstrument som kommissionen föreslagit.
Begäran om 500 tillfälligt anställda under 2003 utgör en del av ett generellt paket för personalen som har ansvaret för utvidgningen och det följer på en noggrann analys av samtliga de uppgifter som kommissionen måste utföra i framtiden.
En utförlig redovisning av resultaten från denna analys kommer att läggas fram i samband med förslaget till budget för 2003 och kommer att behandlas i Europaparlamentet.
Även de andra två prioriteringarna - säkerhet och hållbar ekonomi - är nya ansvarsområden för kommissionen.
För att inte behöva begära ytterligare personalförstärkningar har vi beslutat att enbart godkänna de initiativ som kan genomföras genom en omfördelning av nuvarande resurser eller genom att gradvis avsluta andra åtaganden.
Detta är beviset på den seriositet och det engagemang med vilket vi tar ansvar för kommissionens prioriteringar utan att glömma bort budgetdisciplinen: för övrigt har vi här kommissionären med ansvar för budgetfrågor som sitter beredd att ta mig i örat om jag inte respekterar detta löfte.
När det gäller de finansiella resurserna måste kommissionen och budgetmyndigheten snarast hitta en mer strukturell lösning på den kroniska bristen under rubrik 4 i fråga om externa förbindelser.
Den nuvarande mycket strama politiken medger i själva verket inte några optimala insatser: vi slösar med andra ord bort våra resurser.
Den internationella utvecklingen under förra året, framför allt det som skedde den 11 september och det därpå följande kriget i Afghanistan, visar återigen att unionen behöver särskilda mekanismer för att snabbt kunna frigöra de extra resurser som kan behövas för att ingripa i krissituationer.
Detta är av avgörande betydelse om vi verkligen vill förstärka Europeiska unionens röst i världen.
Den uppdelning av rubrik 4 som föreslogs av kommissionen omfattar därför vissa viktiga politiska prioriteringar som Afghanistan, Europa-Medelhavsbanken och den globala sjukvårdsfonden, utan att äventyra andra externa åtgärder.
Jag uppmanar därför parlamentet och rådet att snarast ta itu med resursproblemet, för de åtgärder som jag har räknat upp kan inte skjutas på framtiden.
Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
I redogörelsen av kommissionens politiska prioriteringar inför 2003 får vi inte glömma att vi står på tröskeln till en verkligt historisk händelse för Europas framtid.
I denna byggnad sammanträder i morgon för första gången konventet som har till uppgift att lägga fram förslag om Europa under det 21: a århundradet och utarbeta ett förslag till en framtida europeisk konstitution.
Enligt de nuvarande fördragen har kommissionen rollen som initiativtagare när det gäller lagstiftning och försvar av gemenskapens allmänna intressen.
Det är därför naturligt att vi tänker skicka en stark politisk signal om konventets betydelse och om dess mål.
Låt mig först av allt påminna om att konventets födelse är resultatet av en gemensam ansträngning från Europaparlamentet och kommissionen, och det är en insats som vi bör vara stolta över, för konventet var sannerligen inte något som fanns i allas medvetande för några månader sedan, eller kanske ens för bara några veckor sedan.
(Applåder) Kommissionen hälsar därför med tillfredsställelse en konstitutionell debatt om Europas framtid, en debatt som engagerar en majoritet av valda företrädare och inte bara delegater från de olika nationella regeringarna.
Det gläder mig att kunna konstatera att de utsedda delegaterna är från allra högsta nivå.
Ingen skall inbilla sig att man skall kunna styra konventet eller diktera villkoren för dess arbetssätt.
Konventet är sammansatt av personer på allra högsta nivå som själva kommer att bestämma hur de skall arbeta.
Jag tror inte bara att de kommer att arbeta fritt och på bästa sätt utan att de olika regeringarna dessutom inte kommer att kunna ignorera slutresultatet av arbetet när det handlar om att godkänna reformen av fördragen.
Regeringarna kommer naturligtvis att förbli suveräna, men konventets arbete kommer att få en enorm betydelse för Europas framtid.
Konventet är naturligtvis, som alla vet, öppet för bidrag och idéer från det civila samhället.
På så vis går det inte att hävda att det nya fördraget skulle vara frukten av förhandlingar mellan diplomater och byråkrater i Bryssel, förhandlingar som medborgarna har hållits okunniga om.
Vi får inte glömma att önskan att tillsätta ett konvent uppkom morgonen efter natten i Nice.
Tanken uppkom när vi insåg at vi inte kunde fortsätta arbeta på det viset.
Konventet kom inte till av en slump, det är resultatet av ett konstaterat misslyckande för en viss metod.
Ärade parlamentsledamöter!
Kommissionen har för avsikt att spela en aktiv roll under konventets arbete, genom de båda kommissionärer som tillsatts och genom mitt personliga och direkta engagemang.
Vi är medvetna om hur mycket det är som står på spel och vi vet att Europa är det enda nya, den enda seriösa institutionella förändring som man försöker genomföra någonstans i världen.
Det är det enda konkreta försöket att skapa en demokratisk globalisering till skillnad från alla de fraser som uttalas.
Under alla omständigheter måste vi även via detta konvent lägga fram ett gemensamt förslag till samhälle där våra medborgare kan känna igen sig, och därför måste vi genast, så snart konventet har startat sitt arbete, besluta vad det är vi vill göra tillsammans, i vilken typ av samhälle vi vill leva under de kommande åren.
Det är det europeiska förslaget till samhälle som bestämmer valet av metod och vilka befogenheter som Europeiska unionen skall ha för att förvekliga sina mål, inte tvärtom!
Därför måste vi först fundera över vad vi vill göra tillsammans och sedan anpassa den institutionella uppbyggnaden efter våra mål.
Vi anser fortfarande att gemenskapsmetoden är det bästa instrumentet, det instrument som har varit utmärkande för och som har karakteriserat Europas storhet hittills.
Men vi kan inte vara konservativa och begränsa oss till att försvara dess giltighet i alla detaljer.
Vi måste föreslå lösningar för att anpassa metoden efter morgondagens problem i Europa.
Jag är övertygad om att Europaparlamentet kommer att stödja kommissionen i ansträngningarna at söka efter lösningar som kan garantera den europeiska beslutsprocessens effektivitet och demokratiska utformning.
(Applåder)
