# ID: svediakorp-gov422801
# author: Savary (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag ber om ursäkt för att jag kom för sent och tackar för att ni ville senarelägga mitt inlägg.
Anledningen till att vi ställde denna fråga är att man inom den allmänna opinionen uppfattar det problem som uppstått vid Eurotunneln som en fråga som kräver att Europeiska unionen ingriper, för att den berör två stora EU-länder, och för att den berör vår säkerhetspolitik och asylpolitik.
Vi får inte låta situationen urarta på ett sätt som illustrerar unionens oförmåga.
Vidare kräver situationen att vi tänker oss lösningar som kan överföras till andra gränser och andra platser med stort invandringstryck.
Eftersom harmoniseringen på det asylpolitiska, rättsliga och säkerhetspolitiska området inte är tillräckligt utvecklad kräver vi därför att kommissionen tar upp frågan med Frankrike och Storbritannien, så att dessa vidtar kraftfulla åtgärder riktade åt tre olika håll.
För det första måste den fria rörligheten återupprättas så gott det går, framför allt för godståg som trafikerar tunneln under Engelska kanalen.
Det som försiggår där borta - trots stora investeringar från de ekonomiska aktörernas sida (främst det franska järnvägsbolaget SNCF) - strider mot vår politik för att ställa om vägtransporter till järnvägstransporter.
För det andra: i brist på en harmoniserad lagstiftning och harmoniserade säkerhetsbestämmelser måste samordnade och enhetliga åtgärder vidtas i båda länderna för att bekämpa människosmugglarna, genom ökade kontroller och genom att utan pardon skärpa sanktionerna, eftersom det handlar om oacceptabla kränkningar av de mänskliga rättigheterna och om en skändlig handel.
För det tredje: det som händer vid Eurotunneln visar på behovet av en omedelbar harmonisering av asylpolitiken i Europa.
Vad som händer där, och vad Frankrike och England får skulden för, är ett problem som potentiellt berör alla unionens länder.
Erfarenheterna från allt som händer världen över lär oss att det aldrig kommer att finnas en perfekt och helt vattentät lösning, inför kaoset i världen och de växande orättvisorna mellan nord och syd.
Den första och viktigaste lösningen, själva grunden till en lösning, består naturligtvis i en generösare och mer balanserad utvecklingspolitik.
Men i brist på en sådan och i ett kortsiktigt perspektiv tror jag att gemensamma åtgärder måste vidtas i båda länderna, för att oförtröttligt förfölja människosmugglarna, dessa handlare specialiserade på luftslott.
Jag tror att det är mycket viktigt.
Till sist hoppas jag personligen att vi i stället för att låta dessa båda länder bolla ansvaret mellan sig under kommissionens överinseende hittar åtgärder som är tillräckligt kraftfulla för att de skall kunna tjäna som föredöme och överföras till andra platser i Europa.
