# ID: svediakorp-gov422783
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera herr Koukiadis till hans utmärkta betänkande om genomförandet av direktivet om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (Arbetstidsdirektivet) och instämma med den senaste talaren, som påpekade att det finns luckor i Arbetstidsdirektivet.
Luckor som dock fylls med tidens gång.
Jag skulle vilja påminna om att vi under de två senaste åren har sett betydande framsteg, både i fråga om arbetstiden för läkare och i fråga om arbetstiden för personer som arbetar inom fiskerinäringen, men också att vi nyligen har fått direktivet om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter.
I kommissionens rapport om genomförandet av Arbetstidsdirektivet ges en allmän översikt över hur medlemsstaterna genomför direktivet.
Kommissionen hade ingen skyldighet att offentliggöra rapporten, men politiskt har vi bedömt att ett offentliggörande bidrar till större öppenhet och ökad uppriktighet.
Detta innebär, vilket Koukiadis med rätta har framhållit, att införlivandet av direktivet skiljer sig avsevärt från medlemsstat till medlemsstat.
Vi måste här inse att det alltid finns ett behov av kompromisser och överenskommelser mellan ekonomier och samhällen med mycket olika kultur och praxis.
Det är anledningen till att den överenskomna ramen är flexibel och inte innehåller likformiga och stela lösningar som skulle vara omöjliga att förverkliga samtidigt som det också skulle vara mycket svårt att förverkliga ramöverenskommelsen.
Medlemsstaterna har fått en betydande handlingsfrihet i fråga om direktivets införlivande.
Enligt direktivet medges vissa avvikelser på grundval av lagstiftning eller kollektivavtal, vilket möjliggör den flexibilitet i nationella principer som jag nyss nämnde.
Kommissionen erkänner denna mångformighet och strävar inte efter att införa likformiga lösningar på området.
Jag skulle dock vilja uppehålla mig vid vissa konkreta rekommendationer som riktas till kommissionen.
På flera ställen i betänkandet begärs att kommissionen skall övervaka införlivandet och vidta erforderliga åtgärder i händelse av felaktigt införlivande.
Vi instämmer i detta, och när det gäller de åsidosättanden som konstaterats har det föreskrivna förfarandet vid överträdelser av gemenskapsdirektiv redan inletts, utom i vissa fall, där det kommer att inledas.
I fråga om definitionen av arbetstid och följderna av EG-domstolens dom i Simap-målet, enligt vilken jourtjänstgöring för medicinsk personal som ingår i primärvårdsgrupper skall räknas som arbetstid i sin helhet.
Kommissionen undersöker följderna i det här fallet, ett möte mellan de nationella myndigheterna och kommissionens tjänsteenheter har redan ägt rum, och kommissionen kommer att analysera den rättsliga situationen och följderna av denna dom för hälsovårdssystemen och för övriga sektorer.
I Europaparlamentets betänkande begärs också att kommissionen skall klargöra de omständigheter under vilka avvikelser på grundval av överenskommelser med arbetstagarna får ske.
Villkoren anges klart och tydligt i artikel 18.1, där det förklaras att medlemsstaterna får kringgå den högsta gränsen på 48 timmar förutsatt att arbetstagaren samtycker till att arbeta fler timmar.
Jag måste här påpeka att det finns säkerhetsventiler som förhindrar förfaringssätt och följder som är oacceptabla för arbetstagaren.
Den enda stat som har använt denna avvikelse är Förenade kungariket.
I direktivet fastställs också att rådet, efter förslag från kommissionen åtföljt av en bedömningsrapport, skall utreda bestämmelsen på nytt.
Jag skulle vilja försäkra er om att kommissionen kommer att lägga fram bedömningsrapporten i fråga.
Jag vill dessutom understryka att varje medlemsstat år 2002 skall lämna in en nationell rapport, som skall lämnas in av de nationella myndigheterna, i vilken det praktiska genomförandet av direktivet i fråga analyseras.
Med dessa nationella rapporter som grund kommer kommissionen att sammanställa en sammanfattande rapport om genomförandet av direktivet i medlemsstaterna, i vilken vi kommer att få en konkret och tydligare bild.
Jag skall avsluta med några ord om de nya arbetsmodellerna.
Det är utan tvekan så att det är svårt att tillämpa traditionell arbetstid inom ramen för nya arbetsformer och att diskussionen om livslångt lärande och arbetstidsförkortning är en stor fråga.
Här skulle jag kunna säga att dialogen mellan arbetsmarknadens parter redan spelar - och kommer att spela - en mycket viktig roll.
Arbetsmarknadens parter, deras diskussioner och överenskommelser om det livslånga lärandets roll och om principerna för distansarbete samt de överenskommelser som redan har nåtts i särskilda sektorer visar att enskilda överenskommelser på europeisk nivå i ett första skede kan skapa de förhållanden som krävs för att vi, om nödvändigt, skall kunna gå vidare i riktning mot en lagstiftningsram.
