# ID: svediakorp-gov422761
# author: Bowis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 331
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Jag ber er förena er med mig i den sorg och ilska jag känner som en vän av Eritrea.
Under perioden från 1889 till 1952 hörde Eritrea först till Italien och sedan till Storbritannien.
Efter detta överlämnades landet av det internationella samfundet till Etiopien inom ramen för en federation och blev sedan införlivat med detta land.
Därpå följde 32 års krig under vilket ekonomin och miljön förstördes och befolkningen skingrades.
Sedan är vi framme vid 1993 och folkomröstningen om självständighet.
Jag var där som FN-observatör.
Det fanns en allmän hoppfull anda i landet.
Flyktingarna återvände och återuppbyggnaden började.
90 procent av de röstberättigade röstade i denna folkomröstning och 99 procent röstade för självständighet.
President Isaias valdes till president.
Hans måttliga livsföring och den framtidstro den ledde till gjorde att vi hoppades på det bästa.
Under några år var det gränskonflikter som var problemet.
Nu är det tråkigt nog inrikespolitiken som är problemet.
De mänskliga rättigheterna har försämrats, ingen opposition tolereras, elva tidigare ledare inom regeringspartiet har arresterats, pressen tystas och journalister arresteras.
Den italienske ambassadören har utvisats.
De val med deltagande från flera partier som utlovades till december i fjol avlystes och nu har själva partierna förbjudits.
Demokratin är upphävd i Eritrea.
Eritrea är i desperat behov av hjälp för att återuppbygga det krigshärjade landet.
De behöver vår hjälp, men hjälpen måste förknippas med garantier för ett gott styre.
Vi säger till våra vänner i Eritrea: " kom tillbaka till världssamfundet av demokratiskt styrda länder.
Vänd ryggen till det totalitära styret ".
Till kommissionen säger jag: " var sträng ".
Mänskliga rättigheter är inte bara till för vår skull.
Meningen med dem är inte att vi skall känna oss duktiga.
De är till för människorna i Eritrea och Eritrea behöver dessa mänskliga rättigheter nu.
