# ID: svediakorp-gov422732
# author: Sylla (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 660
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, kära kolleger!
Jag vill givetvis helt och fullt instämma med mina båda kolleger.
Som ni vet anses Niragongovulkanens utbrott i Goma, i östra delen av Demokratiska republiken Kongo vara det allvarligaste som registrerats i Centralafrika på tjugofem år.
Jag vill först och främst hylla de mellan 300 000 och 500 000 människor som i ett första skede flydde från staden och som i dag gör allt för att kunna återvända, eftersom de är fästa vid sin hembygd.
Man bör känna till att detta är en humanitär och ekologisk katastrof, och självklart också att den inträffade vid en tidpunkt då 80 procent av bönderna just hade sått sitt vete och sin majs.
Man bör också känna till att det var den bördigaste jordbruksmarken som begravdes i lavaströmmarna, som slet sönder hus, förstörde offentliga byggnader, bland annat byggnader som användes av icke-statliga organisationer.
Till detta kommer något som mina båda kolleger har nämnt - att allt detta utspelar sig i ett klimat präglat av våld och konflikter, i området kring de stora afrikanska sjöarna.
Vad man i dagsläget bör frukta mest i denna tragedi tror jag är att epidemier av alla slag skall uppstå till följd av bristen på dricksvatten, exempelvis kolera och dysenteri.
Vi vet redan vad denna typ av epidemier kan leda till, särskilt efter de så kallade " tropiska " folkmorden, då 50 000 människor dödades i samma område i Goma.
En explosion inträffade till och med på en bensinstation - vi har sett bilderna.
Vi såg människor i färd med att plundra och andra som gav sig av med bensindunkar på huvudet, på jakt efter bensin.
Allt detta tycker jag också visar på ett klimat präglat av otrygghet, som vi måste hantera.
Även om vi i dag, som Maes påpekade, kan glädjas åt att Europeiska unionen har varit mycket synlig och aktiv och agerat snabbt, och att den humanitära hjälpen äntligen har nått fram, kvarstår icke desto mindre att vissa frågor har uppkommit, och jag tror att vi tillsammans med kommissionären skall försöka besvara dem.
Till att börja med hade samma vulkan ett utbrott år 1977.
Det är högst beklagligt att man byggde nya hus vid en vulkan som fortfarande var så pass aktiv.
Det är en fråga som har ställts till Goma, men jag ställer den också med tanke på alla liknande situationer världen över.
Man bygger nytt på platser där liknande katastrofer redan har inträffat.
Sedan tror jag att denna tragedi måste sporra oss till att på internationell nivå följa de föreskrifter som fastställts för " årtiondet mot naturkatastrofer " och att Europeiska unionen i detta sammanhang måste få en än mer framträdande roll.
Vi måste äntligen utnyttja detta tillfälle att tvinga samtliga politiska krafter, och i synnerhet parter i konflikter, att garantera att katastrofhjälp och flyktinghjälp når fram.
Kommissionen och medlemsstaterna måste delta mer aktivt i det internationella årtionde jag nyss nämnde.
I anslutning till det återupptagna samarbetet mellan Europeiska unionen och Demokratiska republiken Kongo anser jag också att vi måste driva på för att förmå våra samarbetspartner att avbryta konflikten och upprätta en rättvis och varaktig fred.
Jag menar att detta är oeftergivliga villkor, om vi inte vill att samma typ av tragedi skall återupprepa sig.
Jag vill avsluta med att säga att vi bör känna till att andra katastrofer kan inträffa.
Vi vet till exempel att Kivusjön innehåller mycket stora mängder metangas och att lavan som strömmar ned i sjöns vatten riskerar att orsaka än fler och nya problem.
Jag tackar Europeiska unionen för att den varit så vaksam och snabb, men jag vill att vi förstärker våra insatser och att vi därigenom driver på för att upprätta en rättvis och varaktig fred.
