# ID: svediakorp-gov422692
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 341
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Napolitanos betänkande avspeglar Europaparlamentets traditionella syn på förbindelserna med de nationella parlamenten - att dessa sitter fast i sin underordnade roll att försvara nationella särintressen, men får lite beröm som tröst.
Då glömmer man förstås att den mest levande demokratiska nivån i dag är den nationella nivån.
Och kringgår man den alltför mycket, kringgår man även demokratin.
EU: s gemensamma bästa kan inte föreskrivas uppifrån, av en demokrati som är alltför svag för att vara något annat än en teknokratins skyddsmantel.
Nej, det växer fram i en fredlig dialog mellan de olika nationella demokratiernas intressen och strävanden.
Det finns dock en punkt där Napolitanos betänkande gör anspråk på att med motiveringens ord bidra med " en ny viktig utveckling ", och det är förslaget om en sorts " delade författningsmässiga befogenheter ".
Det avslöjar i själva verket de verkliga avsikterna bakom de lugnande orden i betänkandet.
Vad det handlar om är varken mer eller mindre än att beröva de nationella parlamenten deras exklusiva rätt att ratificera europeiska fördrag, och därmed enväldigt fastställa unionens befogenheter.
Dessa nya " författningsmässiga befogenheter " skall gemensamt utövas av de nationella parlamenten och Europaparlamentet, samt av kommissionen och medlemsstaternas regeringar, enligt punkt 21 i resolutionen, något som ur demokratisk synpunkt är högst originellt.
En sådan reform skulle utgöra ett stort steg tillbaka.
Befogenheten att ändra fördragen (och med så mycket starkare skäl de " författningsmässiga befogenheterna "), tillkommer endast folket och förvisso inte den verkställande makten, varken på nationell nivå eller europeisk nivå.
Folket kan i vissa fall delegera dessa befogenheter till för detta ändamål valda församlingar (exempelvis det franska parlamentet i de fall som anges i artikel 89 i författningen).
Till dessa församlingar hör dock inte Europaparlamentet, eftersom det inte föreskrivs några författningsmässiga befogenheter eller ens befogenheter att ändra fördragen i de mycket exakt definierade befogenheter som folken har tilldelat parlamentet.
