# ID: svediakorp-gov422687
# author: Carlotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 584
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Vi lever i en värld där den sammanlagda rikedomen saknar motstycke.
Men denna rikedom har aldrig varit så ojämnt fördelad.
Den globala orättvisan har nått outhärdliga och skandalösa proportioner.
År 1960 hade den femtedel av världens befolkning som lever i de rikaste länderna en inkomst som var 30 gånger högre än den fattigaste femtedelens.
År 1995 var inkomsten 82 gånger högre.
I nedre änden av inkomsttrappan lever närmare tre miljarder människor på mindre än två dollar per dag.
Närmare 800 miljoner lider av svält.
I september 2001 åtog sig det internationella samfundet att halvera fattigdomen fram till 2015, i " millennieförklaringen ".
Det internationella samfundet måste nu gå från ord till handling.
Europa måste gå i bräschen för denna mobilisering.
I mars i Monterrey, och därefter i september i Johannesburg på det internationella toppmötet för en hållbar utveckling, måste Europeiska unionen ta initiativet genom att lägga konkreta förslag och fastställa en detaljerad tidsplan för att uppfylla detta åtagande.
Denna offensiv för utveckling och mot fattigdom måste organiseras utifrån fyra grundtankar.
För det första, att i avsevärd omfattning öka det offentliga biståndet för att - äntligen! - uppnå det mål på 0,7 procent av industriländernas rikedomar som fastställdes för mer än trettio år sedan.
Ett viktigt steg i denna riktning togs vid det senaste mötet i rådet (bistånd), då detta mål åter fördes upp på dagordningen och kommissionen uppmanades att fastställa tidsfrister tillsammans med medlemsstaterna.
Nu gäller det att fastställa en detaljerad och bindande tidsplan.
För det andra, att hitta nya svar på problemet med de fattiga ländernas skuldsättning.
För att göra detta måste insatserna för att omvandla skulden till åtgärder inom sektorerna för utbildning och grundläggande hälsovård mångfaldigas, i linje med de " kontrakt för skuldavskrivning och utveckling " (C2D) som införts av Frankrike.
Vi måste gå längre än i initiativet för kraftigt skuldtyngda fattiga länder och påbörja ett omfattande program för avskrivning av utvecklingsländernas skulder.
Vi måste ta upp en diskussion om villkoren för utvecklingsländernas tillgång till internationella finansieringsmöjligheter, enligt de riktlinjer som den franske premiärministern har angivit.
(Inlägget kortades ned enligt artikel 137 i arbetsordningen.)
Betänkande (A5-0023 / 2002) av Napolitano
Fatuzzo (PPE-DE).
(IT) Herr talman!
Jag röstade för Napolitanos betänkande.
Konventet är en mycket viktig händelse.
Det är vi alla överens om.
Men jag vill ändå ta tillfället i akt och säga att enligt min mening har det brustit i demokrati i samband med valet av delegater från Europaparlamentet till konventet.
Jag tror till exempel att Iñigo Méndez de Vigo skulle varit betydligt gladare om han hade valts av denna församling i en sluten omröstning, liksom parlamentets talman och även ni själv, när ni valdes till vice talman.
Det hade inte fattats någon röst för honom, han hade förmodligen valts enhälligt, men det skulle ha varit ett äkta demokratiskt val av kandidater, och därmed av Europaparlamentets företrädare i detta konvent.
Jag vill i detta sammanhang understryka att " den som börjar bra har redan gjort halva jobbet ", men i det här fallet borde den som börjar olyckligt fördubbla sina ansträngningar.
Jag hoppas att det i framtiden finns mer demokrati i valet av företrädare från Europaparlamentet till dessa viktiga funktioner.
