# ID: svediakorp-gov422649
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 700
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Jag skulle från början vilja säga att detta betänkande är ett positivt bidrag för att förbättra användningen av ett viktigt instrument.
Som Smet har sagt är det av stor betydelse att vi uppmärksammar att det är första gången vi har ett instrument för socialpolitik på europeisk nivå, ett instrument som blev verklighet efter mycket svåra och känsliga förhandlingar.
I betänkandet och i ledamöternas inlägg berörs tre frågor: innehåll, tid och tillvägagångssätt.
När det gäller innehållet vill jag påminna om att kommissionen betonade behovet av en bindande socialpolitisk dagordning våren 2000, och under sex månader av mycket nära samarbete mellan kommissionen, det franska ordförandeskapet och parlamentet - med Van Lancker - utfördes ett mycket viktigt politiskt förarbete, som gjorde att statsöverhuvudena i Nice för första gången kunde enas om en flerårig - femårig - socialpolitisk dagordning.
Kommissionen har följaktligen ett konkret mandat att förverkliga denna socialpolitiska dagordning, och den meddelar sitt program varje år, i avsikt att fullgöra åtagandena fram till 2005.
Jag vill påminna om att jag i oktober 2000 inför utskottet för sysselsättning och socialfrågor redovisade resultaten av genomförandet av dagordningens första år.
Effektiviteten - överensstämmelsen mellan åtaganden och förverkligande - var 100 procent.
I oktober 2001 redovisade jag, återigen inför utskottet för sysselsättning och socialfrågor, en tavla över åtgärderna under 2001, och även denna gång var överensstämmelsen mellan åtaganden och resultat 100 procent.
Frågan är: Är denna dagordning orubblig, eller kan den berikas med nya inslag under genomförandet?
Kommissionen är i hög grad - i absolut grad, skulle jag säga - uppbunden av den socialpolitiska dagordning som antogs i Nice och som bygger på den dagordning man enades om år 2000.
Vi har förbundit oss att göra en översyn av dagordningen under genomförandeperioden, år 2003, och jag instämmer här självfallet med det som sägs i betänkandet om att parlamentet måste spela en framträdande roll och att det måste finnas en möjlighet till anpassning.
En andra kommentar gäller tiden.
För det första finns det ett behov av att lägga fram rapporten om dagordningen och kommissionens sammanfattande rapport samtidigt till rådets vårmöte.
Detta ger oundvikligen upphov till ett tidsproblem, som vi kommer att försöka lösa.
För det andra framförs kritik i fråga om resultaten av dagordningens första år, men när det gäller detta måste vi, som Hermange också påpekar i sitt betänkande, ta hänsyn till att rapporten i fråga skulle läggas fram två månader efter beslutet i Nice.
Vidare, i fråga om tillvägagångssättet vill jag instämma i betänkandet på tre punkter: för det första, att den sociala dagordningen och resultattavlan inte endast kan vara en sammanställning över verksamheten, utan att de noggrant måste granska de framsteg som görs och som inriktas på framtiden.
För det andra, att en allmän genomgång av alla aktörers deltagande i det förflutna och av förväntningarna på framtiden måste ingå - och dessa aktörer är givetvis arbetsmarknadens parter, men även de kvinnoorganisationer och organisationer i det civila samhället som nämnts av ledamöterna.
Den tredje punkten är att dagordningens orubbliga och enhetliga karaktär inte är dogmatisk, det vill säga, då det uppstår allvarliga situationer eller inträffar händelser som ger upphov till problem på social nivå med sociala följder, bör vi ingripa.
Detta var fallet nyligen med initiativet om omstruktureringar - vilket redan har nämnts av en ledamot - då 350 000 personer avskedades inom loppet av ett år på grund av omstruktureringar av företag i Europeiska unionen.
I detta fall var vi tvungna att ingripa, fastän det inte fanns något åtagande inom ramen för dagordningen.
Mina damer och herrar!
Jag kan försäkra att detta betänkande, men även det mycket nära samarbetet med vederbörande utskott, kan leda till att resultatet av genomförandet av den socialpolitiska dagordningen förbättras kontinuerligt, och jag vill ännu en gång påminna om att den socialpolitiska dagordningen är ett helt nytt instrument, som det nära samarbetet kommer att hjälpa oss att förbättra.
