# ID: svediakorp-gov422624
# author: Hermange (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 713
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
För snart två år sedan antog vi stadgan om de grundläggande rättigheterna.
Till dessa hör rätten till kunskap och därmed rätten att lära sig läsa, skriva och räkna.
Följaktligen måste möjligheten att lära sig läsa och skriva erbjudas alla som en grundläggande rättighet och föräldrar, lärare och politiker måste inse sin skyldighet att se till att alla tar tillvara denna möjlighet.
Anledningen är så mycket större som bristande förmåga att uttrycka sig med ord ofta gör att man i stället tar till knytnävarna när man känner sig utesluten från skolan, arbetsplatsen eller rentav familjen.
I dag saknas dock den rätten till kunskap, eftersom mellan 10 och 20 procent av EU: s befolkning, och upp till 30 procent av befolkningen på vår kontinent om man inkluderar kandidatländerna, betraktas som analfabeter.
Siffran är 45 procent i Portugal, 35 procent i Italien, 22 procent på Irland och i Storbritannien, 15 procent i Tyskland och i Frankrike och om jag lägger till kandidatländerna är den 42 procent i Slovenien och i Polen, 33 procent i Ungern, 29 procent i Bulgarien och 20 procent i Litauen.
Men den otillräckliga läs- och skrivkunnigheten skapar en växande klyfta mellan de privilegierade och relativt trygga och de utsatta och marginaliserade, som inte har tillträde till arbetsmarknaden utan därför lever i ekonomisk osäkerhet, isolerade och utestängda från samhällslivet.
Ur ekonomisk synvinkel vet vi alla att den otillräckliga läs- och skrivkunnigheten också får konsekvenser för företagens utveckling och modernisering.
Den leder till ökade kostnader på grund av höjd olycksfrekvens, ökade lönekostnader samt förlängd arbetstid beroende på att det krävs extra arbetsledning.
Men även om Europeiska kommissionens och våra institutioners åtgärder har resulterat i ett antal dokument, stöter emellertid dessa åtgärder också på en rad hinder.
Det handlar om felaktigheter på grund av att det saknas pålitliga uppgifter, bristande klarhet hos vissa föreslagna program och politikområden som fortfarande inte är tillräckligt integrerade.
Därför är det lämpligt att ta itu med denna fråga, som jag betraktar som allvarlig, med hjälp av integrerade politiska insatser och genom att förena sociala mål med kultur- och utbildningsmål.
Därför bör vi också påbörja en politisk debatt för att väcka en medvetenhet om detta fenomen.
Det är i denna anda som jag uppmanar kommissionen att för parlamentet och rådet snarast lägga fram en grönbok om analfabetism med en tidsplan över konkreta insatser som stämmer överens med den socialpolitiska dagordningen, och noggrant beskriva vilka åtgärder som skall vidtas på europeisk nivå.
I samma anda kräver jag att kommissionen, inom ramen för sysselsättningsriktlinjerna, ställer upp konkreta indikatorer och riktmärken på analfabetismens område, något som bör ske i nära samarbete med berörda aktörer i samhället.
Jag kräver också att den varje år lägger fram en skriftlig lägesrapport med sifferuppgifter om förverkligandet av målen för arbetet mot analfabetism och social utslagning.
Vi måste alla vara medvetna om att denna fråga är en viktig fråga för utvecklingen liksom för harmonin i våra samhällen.
Vi är inte alltid medvetna om detta.
Därför skulle jag också önska att man kunde grunda, inte ytterligare ett övervakningscentrum, utan ett sorts europeiskt institut för att motverka analfabetism, i samarbete med Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning, som har sitt säte i Thessaloniki.
Detta är vad min grupp föreslår, bland annat genom att lämna in ändringsförslag 5.
Angående de ändringsförslag som nyligen lämnats in, särskilt de från Gruppen De gröna, vill jag slutligen nämna att jag är för ändringsförslag 4 och att jag skulle varit för ändringsförslag 2 om det hade betraktats som ett tillägg.
Vad gäller ändringsförslag 3 kommer jag, även om jag inte motsätter mig det i sak (i detta ändringsförslag krävs en grönbok om analfabetism och okunnighet om siffror) att uppmana er att rösta emot eftersom jag anser att det är uppenbart att frågan om siffror omfattas av uttrycket " grönbok om analfabetism ".
Avslutningsvis kan jag inte godkänna ändringsförslag 1.
Fru kommissionär och kära kolleger!
Detta var de förtydliganden jag ville göra.
