# ID: svediakorp-gov422620
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 624
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Herr talman!
Även jag skulle vilja gratulera Kratsa och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, för med detta betänkande, om man ser utöver dess innehåll, införs igen med eftertryck frågan om kvinnors rättigheter i dialogen mellan Europa och Medelhavsområdet.
Barcelonaprocessen är i allt väsentligt medlet för dialog mellan gemenskapen och Medelhavsländerna.
Grunden för denna dialog kan självfallet inte vara vare sig endast Europeiska unionens principer eller principerna i och grunden för dessa länders system.
Grunden måste vara folkrätten, konventionerna om de mänskliga rättigheterna, Pekingförklaringen, som har undertecknats av dessa länder, alla de internationella texter och konventioner som gör kvinnors rättigheter till kärnan i de mänskliga rättigheterna.
På det sättet återkommer frågan om könsaspekten på nytt i utrikespolitiken.
För även Barcelonaprocessen är en del av utvecklandet av Europeiska unionens utrikespolitik.
Jag skulle vilja upplysa parlamentet om att kommissionen redan har tagit ett initiativ till att godkänna en text med rekommendationer och principer som vi hoppas kommer att antas av utrikesministrarna och som kommer att styra varje konvention och avtal mellan Europeiska unionen och tredjeland när det gäller kvinnors rättigheter och könsaspekten i utrikespolitiken.
De första mötena mellan mig och kommissionären med ansvar för utrikespolitiska frågor har redan ägt rum.
Det första mötet på detta tema med internationella sakkunniga har arrangerats och planeras äga rum under april månad.
Vårt mål är att ett program i vilket rekommendationer och överenskomna principer sammanställs skall läggas fram på politisk nivå år 2003.
Självfallet kommer en särskild diskussion om detta att äga rum med utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, mycket snart föreställer jag mig, när vi har det fullständiga programmet och tidsplanerna, så att vi kan diskutera en konkret text med parlamentsutskottet.
I Barcelonaprocessen heter finansieringsinstrumenten Meda I och Meda II.
Som ni med rätta har sagt kan vi inte vara särskilt stolta över resultaten av Meda I när det gäller det sociala området och frågan om kvinnors rättigheter.
Svårigheterna berodde i hög grad på bristande konvergens mellan de administrativa systemen och - i ännu högre grad - på oenighet om principerna.
Målet för Meda II-programmet är att det på lång sikt, senast år 2010, skall finnas ett frihandelsområde mellan Europa och Medelhavsländerna.
Inom den ramen har man för avsikt att genomföra program som skall leda till ekonomisk utveckling i dessa länder, men samtidigt även till socioekonomiska åtgärder som skall vidtas parallellt med den ekonomiska utvecklingen.
Givetvis kommer åtgärderna för kvinnorna - för deras deltagande i utbildningen, på arbetsmarknaden och i det sociala och ekonomiska livet - att utgöra kärnan i dessa åtgärder.
Efter det forum som ägde rum under det belgiska ordförandeskapet ansvarar kommissionen för att under år 2002 förbereda ett konkret regionalt program med åtgärder för arbetsmarknaden, för de kvinnliga nätverken, för enklare tillgång för kvinnor till finansieringsinstrument och för utveckling av initiativ även på yrkesutbildningsområdet.
Betänkandet kommer verkligen att utgöra ett viktigt bidrag till det slutliga program som kommer att läggas fram av kommissionen, men jag skulle avslutningsvis vilja betona att jag är övertygad om att ett regionalt program, oavsett vilket det är och oavsett hur stor finansieringen är för detta, om det inte genomförs inom ramen för de internationella konventionerna - och jag återkommer till detta, för många gånger betraktas angreppssättet från europeisk sida som förmyndaraktigt - jag upprepar alltså, genomförandet av detta program kan lyckas och leda till de resultat som vi alla begär endast om det genomförs inom ramen för de internationella konventionerna och Pekingförklaringen, som gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och respekten för kvinnors rättigheter.
