# ID: svediakorp-gov422558
# author: Mastorakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 320
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kolleger!
I det att vi talar om kollegan Musottos betänkande är det tydligt att vi vill uttrycka vår oro över framtiden för vår unions sammanhållningspolitik, eftersom det är väl känt att för att den rike och den fattige skall närma sig varandra och känna att de tillhör samma europeiska kropp, måste deras ekonomiska och sociala möjligheter närma sig varandra.
Vi startar dock med en grundläggande motsägelse.
Vi vill genomföra en mycket omfattande utvidgning utan att samtidigt anslå erforderliga medel och tänker ut lägre sammanhållningsmål enligt den välkända modellen " Om berget inte kommer till Moses, får Moses komma till berget ".
Vi står i alla händelser inför en mycket svår uppgift och ombeds lösa den under förutsättningar som inte är de bästa möjliga, förutsättningar som vi dock inte slutar kämpa för att förbättra.
Vi vill helt säkert inte ha ett Europa i två hastigheter - något som de föregående talarna har framhållit - men vi vill ännu mindre ha ett Europa i många hastigheter.
Vårt mål bör således vara att bistå de nya regioner som är i behov av stöd, utan att för den sakens skull överge de gamla regioner som också är i behov av stöd, när de är det.
Jag anser följaktligen att vi måste uttrycka våra åsikter i fråga om de 0,45 procentens otillräcklighet och att Sammanhållningsfonden - liksom övriga gemenskapsinitiativ - måste fortsätta att fungera på samma sätt som i dag, eftersom de har visat sig vara mycket ändamålsenliga.
Det är givetvis också nödvändigt att göra en ingående analys av sammanhållningspolitikens framtid, i kombination med politiken för en hållbar utveckling och med jordbrukspolitiken, och när det gäller den senare har vi en skyldighet att undvika improviserade och förhastade lösningar som kan skada våra jordbrukare, vilka är livsviktiga för vår landsbygd, vår miljö och för oss själva.
