# ID: svediakorp-gov422542
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,433
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar!
Jag skulle först och främst vilja tacka herr Pohjamo för ett utmärkt betänkande, för det intresse som han och de övriga ledamöterna i utskottet för regionalpolitik, transport och turism ständigt visar, under ledning av utskottets nye ordförande, Caveri, för övrigt också den tidigare ordföranden, Hatzidakis - och för deras gemensamma angelägenhet om en enklare och effektiva förvaltning av regionalpolitiken och strukturfonderna.
Mina damer och herrar ledamöter!
Jag anser att det är mycket viktigt att kommissionen får såväl uppmuntran som konstruktiv kritik.
Sedan en stund har jag mycket uppmärksamt lyssnat till alla era inlägg med stort intresse, och vill förbehålla mig möjligheten att tydliggöra en eller annan fråga till vissa av er skriftligen, inom de närmaste dagarna.
Herr Pohjamo!
Kommissionen håller med om de synpunkter ni framför om det finansiella genomförandet, framför allt den mycket brutala och mycket hårda regel som tillämpas med " n + 2 ", samt era synpunkter på uppföljningen, kontrollen eller kvaliteten på program och projekt.
Precis som ni konstaterar vi att det finns vissa svårigheter i förvaltningen av fonderna.
Under de minuter som jag har till mitt förfogande skulle jag vilja framföra tre synpunkter för att klargöra och redogöra för Europeiska kommissionens arbete.
Den första synpunkten rör de nya förordningarna för perioden 2000-2006, som fastställdes för en ny arbetsmetod och som också angav nya ansvarsområden för dem som förvaltar strukturfonderna.
Alla dessa aktörer har behövt tid för att förbereda sig, för att komma in i arbetet.
För vårt generaldirektorat kom de här nyheterna samtidigt som hela institutionen omorganiserades internt.
Jag söker inte ursäkter, jag vill bara ge er förklaringar.
I de nya förordningarna angavs också mycket striktare krav på programmens kvalitet.
Jag tänker till exempel på bestämmelserna om utvärderingar på förhand.
Också i det avseendet behövde de olika aktörerna den tid som krävdes för att förstå och få ett grepp om dessa nya krav.
Det finns också områden där denna anpassning har fordrat ett val mellan flera mål.
Jag skall ge er ett exempel som ni själv, herr Pohjamo, nämnde: ni påpekade med rätta att det tog mellan åtta och tolv månader för att slutföra förhandlingarna om programplaneringsdokumenten, samtidigt som lagstiftaren hade föreskrivit att detta skulle ta fem månader.
Sanningen att säga - jag vill vara uppriktig på den punkten, som jag alltid är i denna församling - var fem månader inte en realistisk tidsfrist för att man skulle kunna nå fram till ett dokument som är tänkt att avse en period på sju år, om man känner till hur mycket som står på spel och hur stora summor det handlar om med strukturfonderna.
Man var tvungen att välja mellan snabbhet, ibland till och med brådska, och kvalitet.
Kommissionen, det måste jag säga, och jag tror att man kommer att märka det, beslutade att prioritera kvaliteten på programplaneringsdokumenten.
Med hänsyn till att det tog några månader längre för att nå fram till en programplanering - jag noterade med stor uppmärksamhet er synpunkt, det vill jag upprepa för er, herr Pohjamo, och kanske kommer jag att återkomma till den om en stund, när vi skall tala om betänkandet av Musotto - beslutade jag att föreslå kommissionen att man i framtiden så långt det är möjligt skall tidigarelägga presentationen av kommissionens förslag för den nya regionalpolitiken, dvs. den nya dagordningen från och med 2007, på ett sådant sätt att vi kan inleda programperioden och påbörja projekten i början av perioden, och inte två år efteråt, eftersom jag känner samma sak som ni.
(Applåder) Den andra synpunkten: inom det handlingsutrymme som texterna ger oss har kommissionen redan försökt svara på vissa problem som ni tar upp, herr föredragande.
Först vill jag bekräfta för er att vi förvaltar strukturfonderna med en vilja till öppenhet, något som framgår av kommissionens meddelande av den 5 juli om resultaten av programplaneringen för mål 1-medlen under perioden 2000-2006.
Kommissionen har för övrigt just förenklat förfarandena för hantering av programkomplement, vilka har varit föremål för kritik.
Det har jag hört från många regionordförande och ministrar.
Jag har dessutom beslutat att skapa - för att söka efter alla möjligheter till förenkling - en arbetsgrupp mellan mitt kabinett och generaldirektoratet för regionalpolitik, så att vi kan göra konkreta framsteg i förenklingsarbetet.
Glöm inte, mina damer och herrar ledamöter, att den kommissionär som talar till er, talar till er med den erfarenhet och det perspektiv som en ordförande för en region i sitt land inte glömmer.
Jag förstår därför mycket väl behovet av att få byråkratin och de orimliga komplikationerna att minska.
Min enda begränsning är uppriktigt sagt, och den gränsen kommer jag aldrig att överskrida, att jag korrekt och ibland mycket exakt måste redogöra för ett antal tusentals euro, både för den budgetmyndighet som Europaparlamentet är och för revisionsrätten.
Mitt personliga ansvar, kommissionens ansvar, är att kunna göra en korrekt redovisning om man kräver det av oss.
I den känsliga frågan om natur- och miljökatastrofer som ni tar upp i ert betänkande, herr Pohjamo, vill jag påpeka att programmen kan ändras, vilket man tidigare har gjort exempelvis för de italienska, portugisiska och grekiska programmen i samband med jordbävningarna mellan 1997 och 1999, och mer nyligen i Frankrike, på grund av stormarna.
Då har man självklart inte tagit hänsyn till den frihet som nationella och regionala myndigheter har inom ramen för de program som antagits av kommissionen, för att finansiera projekt som de anser vara mest lämpliga och för att, i förekommande fall, omstrukturera och omprogrammera medlen.
Den tredje synpunkten: jag vill givetvis påminna om de skyldigheter som gäller för alla, framför allt för mig, enligt de förordningar som lagstiftaren har beslutat om för förvaltningen av strukturfonderna.
Det är mot denna bakgrund som jag måste granska vissa av de förslag som ni har lagt fram, herr föredragande.
Era förslag om sanktioner när det gäller additionalitetsprincipen eller luckor inom programperioden bör tas upp i den nu pågående debatten om sammanhållningspolitiken.
Jag har noterat dessa förslag och synpunkter för debatten, och jag kommer att ta hänsyn till dem.
Men var försiktig med förslag som skulle kunna medföra en förändring av lagstiftningsramen, och kanske till och med en förändring av själva fördraget, som idén om att inrätta en enda fond för regional utveckling.
Herr talman, mina damer och herrar!
Med respekt för våra respektive institutioners befogenheter och ansvarsområden vill jag på nytt bekräfta att kommissionen är beredd och villig att lojalt fullgöra sin informationsplikt i förhållande till parlamentet, genom att regelbundet redovisa hur strukturfonderna används, också per målområde, vilket jag har börjat göra för mål 1 och som jag kommer att göra för mål 2, genom att systematiskt informera kammaren om vårt arbete med hjälp av rapporter, även rapporter där vi skisserar en utveckling, och genom att regelbundet komma och besöka era utskott; utskottet för regionalpolitik, transport och turism och budgetkontrollutskottet.
Det kommer jag för övrigt att göra inom några dagar.
För mig verkar allt detta bilda en gedigen struktur för en verkligt öppen, uppriktig och permanent dialog mellan våra institutioner.
Jag skulle till sist vilja tala om för er att jag sätter betänkandet av Pohjamo i samband med nästa betänkande, och att alla synpunkter om en bättre förvaltning av strukturfonderna kommer att vara mycket användbara för mig, de kommer att vara mycket användbara för kommissionen när vi skall utarbeta riktlinjer för den framtida regionalpolitiken.
Jag är övertygad om att en god förvaltning av medlen för ändamålsenliga projekt, inom utsatt tid och i alla regioner, att en bra användning av strukturfonderna under den här perioden kommer att bli ett bevis och ett argument för att vi skall fortsätta och till och med intensifiera regionalpolitiken, samtidigt som den bör reformeras inför nästa dagordning.
Därför, herr Pohjamo, tackar jag er uppriktigt för den tid ni har tagit er, för ert initiativ att i detta skede lägga fram ett betänkande om den nuvarande förvaltningen av strukturfonderna.
(Applåder)
