# ID: svediakorp-gov422538
# author: Pittella (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 200
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ärade kolleger, herr kommissionär!
I sin resolution har Pohjamo tagit med både några ändringsförslag som lagts fram av den socialistiska gruppen och några som lagts fram av Fava och undertecknad.
Jag vill gärna peka på två som jag anser vara viktiga: det om additionalitetsprincipen och det som klargör innebörden av begreppet gränsöverskridande område.
Additionaliteten är det viktigaste villkoret för att strukturfondernas insatser inte skall vara en ersättning utan ett supplement.
Låt mig tillägga att parlamentet varken kan eller får vara en passiv åskådare till de strukturella utgifternas utveckling.
Jag skulle föreslå två riktlinjer: för det första, en reform och modernisering av den offentliga förvaltningen, för det andra, bildandet av projektbanker i överensstämmelse med axlar och åtgärder inom POR och DOCUP.
Avslutningsvis uppmanar jag kommissionär Barnier att ta till sig att man i tillämpningen av bestämmelserna om automatiskt frigörande måste ta hänsyn till dem som utför sitt arbete väl inom samma medlemsstat.
Det är inte mer än rätt att den som halvsover får lida för det, men det är också rättvist att den som är bäst, mest framsynt och mest modern får tillgodogöra sig fördelarna.
