# ID: svediakorp-gov422443
# author: Raschhofer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 250
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Betänkandet visar med all tydlighet att det i fråga om förvaltningen av strukturpolitiken fortfarande finns en lång rad brister och framför allt stort utrymme för förbättringar.
I flera år har jag studerat dessa betänkanden noggrant, och i grund och botten är listan över brister alltid den samma.
Inom ramen för Agenda 2000 har det visserligen gjorts försök att förenkla regionalpolitiken, men ändå kvarstår fyra kärnpunkter för min kritik: 1: bristande effektivitet, 2: höga administrativa kostnader, 3: dåligt skydd mot bedrägerier, 4: brister i utvärderingen.
Jag bekänner mig till den europeiska grundtanken om solidaritet.
Det ligger även i de välmående staternas intresse att lyfta upp de svagare till gemenskapsnivå.
Trots detta kräver jag en djupgående reform av EU: s regionalpolitik.
Utan en kritisk granskning av denna blir framtiden för en utvidgad union oviss, framför allt med avseende på finansieringen efter år 2006.
För att tala klarspråk: Utvidgningen kommer att kosta - och detta måste vi säga öppet.
Men hur meningsfullt är det egentligen när kommissionen, som ett exempel, å ena sidan föreslår inskränkningar i den gemensamma jordbrukspolitiken för kandidatländernas del samtidigt som dessa å andra sidan erbjuds kompensation i form av ökade strukturbidrag?
Dessa strukturmedel kan nämligen endast nyttjas fullt ut om ansökarländerna i gengäld finner sig i att ytterligare skuldsätta sin budget.
Har kommissionen verkligen tänkt igenom detta?
