# ID: svediakorp-gov422442
# author: Esclopé (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 388
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr kommissionär, kära kolleger!
Initiativbetänkandet av Pohjamo, som jag vill gratulera till hans tydlighet, belyser än en gång de mål som regionalpolitiken och strukturfonderna måste uppfylla.
Dessa mål är det som framgår av konstaterade funktionsbrister inom tidigare program, varken mer eller mindre.
Hur kan man då inte gå med på ett antal förslag, dvs. avsiktsförklaringar som syftar till att effektivisera programplaneringarna?
Samtidigt skulle jag i min tur vilja lägga tonvikten på vissa prioriteringar som framstår som viktiga, framför allt ute på fältet, när jag träffar invånarna i min region.
En första synpunkt är återkommande, nämligen begränsningen för småskaliga projekt.
Målet om en allmän förenkling är visserligen lovvärd, men får inte leda till att man systematiskt prioriterar större projekt, utan endast projekt som är bra, de som används för utveckling och som är ekonomiskt livsdugliga.
En andra synpunkt handlar om den politiska viljan att i större utsträckning göra staterna och deras lokala och regionala myndigheter delaktiga i kontrollen, men också, i ett tidigare led, i arbetet med att utarbeta programmen.
Vi måste nämligen komma ihåg och påpeka att den lämpligaste nivån för en verklig bedömning av ett projekt alltid är den nivå som ligger närmast initiativtagaren.
Till sist: oavsett om det gäller utformningen, uppföljningen och utvecklingen av program i regionerna eller, framför allt, handläggningen av olika ärenden, allt tillsammans liknar - jag hoppas att ni förlåter mig uttrycket - en " gasfabrik ".
Man måste se upp så att en alltför stark koncentration och alltför många tekniska hinder inte tar kål på projekten och att de inte leder till, som i Frankrike, att finansieringsmöjligheterna bara utnyttjas till viss del.
Jag kan inte avsluta detta inlägg utan att ställa mig frågande till punkt 12 i betänkandet.
Det är faktiskt allra minst märkligt att kommissionen uppmanas att blanda sig i staternas rättsliga och administrativa organisation.
Det är deras problem om de är mer eller mindre regionaliserade.
Sammanfattningsvis är det svårt att tillåta att EU återigen tillskansar sig en rätt som inte tillhör unionen, med regionalisering som täckmantel, framför allt inte med tanke på att det leder till att staterna töms på sitt innehåll.
