# ID: svediakorp-gov422440
# author: Marques (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 516
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter, herr kommissionär!
Detta initiativbetänkande från Europaparlamentet som vi nu behandlar är helt motiverat.
Det är viktigt att Europaparlamentet analyserar, debatterar och föreslår former för att förbättra det praktiska arbetet med och hanteringen av strukturfonderna för att få en bättre effektivitet.
Trots att reformen av strukturfonderna avslutades vid toppmötet i Berlin 1999, vilken införde påtagliga förbättringar för deras funktion, har erfarenheterna från dessa två och ett halvt år visat att det finns marginal för ytterligare förbättringar.
Vikten av den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken, där strukturfonderna är ett grundläggande instrument, tvingar oss till ett ständigt förbättringsarbete.
Ett arbete vi alla är skyldiga att göra: de europeiska institutionerna, främst kommissionen, men även medlemsstaterna och de bidragsmottagande regionerna.
Det är verkligen nödvändigt att fortsätta arbetet med att förenkla och minska byråkratin i strukturfondernas verksamhet och därför är det nödvändigt att förbättra arbetsmetoderna på områden som finansiering, kontroll, uppföljning och genomförande av stödprogrammen, liksom att länderna och regionerna måste välja mellan projekten utifrån bättre kriterier och bättre stödja och genomföra ett så bra utnyttjande av anslagen som möjligt, och därför bör vissa mekanismer stärkas, som " effektivitetsreserven " som skall uppmuntra och premiera de regioner som bäst har utnyttjat strukturfonderna.
Men i den nationella ekonomiska politiken får man aldrig försumma den ekonomiska och sociala sammanhållningens inrikes mål så målen måste vara konsekventa och inte motsägelsefulla med dessa mål.
Desamma kan sägas om övrig gemenskapspolitik främst den gemensamma jordbrukspolitiken, konkurrenspolitiken och de statliga stöden, som genom de viktiga rättsliga och ekonomiska instrumenten som de har och om de riktas in bättre mot andra sammanhållningsmål kan bli oerhört värdefulla.
Låt oss slutligen titta på behovet av en större decentralisering eller en effektivare tillämpning av subsidiaritetsprincipen när det gäller den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken i Europeiska unionen.
På det här området finns det naturligtvis fortfarande utrymme för att ge medlemsstaterna och regionerna mer ansvar.
Principerna om decentralisering och subsidiaritet måste genomföras till sina yttersta konsekvenser.
Men observera!
Vi får inte när det gäller strukturfonderna, blanda ihop tillämpningen av subsidiaritetsprincipen med en hypotetisk och absurd åternationalisering av Europeiska unionens ekonomiska och sociala sammanhållningspolitik.
Subsidiaritetsprincipen får aldrig tjäna som ett instrument för försöken att tömma de ekonomiska medlen i den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken.
Tvärtom kräver denna princip på europeisk nivå en effektiv ekonomisk och social sammanhållningspolitik och den motiverar även, med tanke på utmaningarna från utvidgningen och den drastiska ökningen av regionala asymmetrier från denna, en förstärkning av de medel som rör denna verkliga pelare i det europeiska bygget.
Vi får inte glömma att länder som Förenta staterna ger större resurser än Europeiska unionen till sin omfördelningspolitik.
Kort sagt, herr talman, ja till mer decentralisering i strukturfondernas förvaltning men också ett ja till att bibehålla och stärka den viktigaste verksamheten i Europeiska unionens ekonomiska och sociala sammanhållningspolitik, nämligen omfördelning av resurser och främjande av utvecklingen av de minst gynnade regionerna.
