# ID: svediakorp-gov422439
# author: Pohjamo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 736
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FI) Herr talman, kommissionär, kolleger!
Till att börja med vill jag tacka mina kolleger för ett aktivt deltagande i slutförandet av betänkandet.
Ärendet väckte en livlig diskussion i utskottet och betänkandet försågs med många goda ändringar.
Även kommissionens representanter bidrog till diskussionen.
Jag är glad över att utskottet enhälligt stod bakom huvudmålen i mitt betänkande.
Jag anser att unionens ekonomiska, sociala och regionala samhörighet är ett lika betydelsefullt mål som den gemensamma marknaden och den ekonomiska unionen.
Den kommande utvidgningen är en stor utmaning och den för även med sig förnyelsekrav på regionalpolitiken och förvaltningen av strukturfonderna.
Avsikten med detta betänkande är att analysera problemen med det praktiska förverkligandet samt ge förslag till hur strukturfondernas verksamhet kunde förbättras redan inom ramen för de nuvarande reglerna och vilka aspekter som borde uppmärksammas i samband med förberedelserna för nästa förnyelse.
I betänkandet intar man en praktisk ståndpunkt till den regionalpolitiska diskussion som kommissionen inlett.
För att få bakgrundsinformation till mitt betänkande sände jag ut ett omfattande frågeformulär till några regioner i samtliga medlemsstater.
Jag erhöll svar från nästan alla medlemsstater och via dessa fick jag praktiska erfarenheter från regioner och personer som förverkligar programmen.
Jag skall nu koncentrera mig på de viktigaste slutsatserna i betänkandet.
Den första tar upp ökningen av effektiviteten och ökade framgångar.
Då man förverkligar finansieringsfonderna i praktiken bör man försöka komma fram till att anslagen utnyttjas effektivt och framgångsrikt och att projekten förverkligas tidtabellsenligt med bibehållen hög standard.
I regionerna upplever man att förvaltningen av fondprogrammen för finansiering blivit besvärligare och att byråkratin ökat.
Man anser att finansieringsbestämmelserna är invecklade, att det delvis är oklart och lämnar rum för olika tolkningar fastän detta uppenbarligen inte var den ursprungliga avsikten.
Finansieringen till regionerna bör styras så direkt som möjligt och man bör tillåta att regionerna får uppnå en viss specialisering så att stödet från finansieringsfonderna till fullo kan utnyttjas.
Med samarbete på regional, medlemsstatlig och unionsnivå bör förvaltningen förbättras så att korrekta åtgärder riktas till de avkastningsmässigt riktiga regionerna vid rätt tidpunkt.
Förvaltningen och dess kontroll bör vara flexibel och stå i rimlig proportion till storleken på programmen och projekten.
Regeln n + 2 för finansiering bör förbli i kraft.
Ett centralt mål som nämns i betänkandet är att förenkla och klarlägga rutiner och förvaltning samt att nå större framgång.
Även revisionsrätten har anmärkt på de invecklade rutiner som hänför sig till finansieringsfonderna och krävt att verksamheten skall förenklas och bli mer framgångsrik, det här har också varit kommissionens mål, men här finns ännu mycket att göra inom både kommissionen och medlemsstaterna.
Den andra slutsatsen var att starta programmen fortare.
Den nya programperioden har kommit igång osedvanligt långsamt, det tog upp till två år att få programmen godkända.
Medlemsstaterna förmådde inte leverera sina reskontror i tid och behandlingen i kommissionen drog ut på tiden.
En enklare och klarare behandling underlättar också undvikandet av dröjsmål.
En metod som man framkastat i betänkandet är att bereda målprogrammen och initiativen från allmänheten periodvis.
Då skulle både kommissionen och regionerna ha bättre tid på sig för beredningsarbetet och vid övergången till följande period kunde dröjsmål av den typ som nu förekommer undvikas.
Den tredje viktiga slutsatsen är att additionalitetsprincipen bör följas.
Resultaten från unionens regionalpolitik har försvagats av att de nationella anslagen har ersatts av unionens anslag eller att man till och med tagit ifrån regionerna mer anslag än vad regionen fått på unionens försorg.
Kommissionen bör förnya och klarlägga reglerna för hur additionalitetsprincipen följs så att denna princip följs också på program- och regional nivå.
Den fjärde slutsatsen är en effektivering av utvärderingen och uppföljningen av strukturfonderna.
I uppföljningen bör man koncentrera sig på att mäta framgången: vad har man egentligen åstadkommit med pengarna och på vilket sätt.
Parlamentet bör ha öppna och tydliga kanaler för insamling av information och organisering av uppföljningen.
Kommissionen måste producera den nödvändiga bakgrundsinformationen och rapporteringen i en så lättfattlig form att den kan användas av utskottet och parlamentet.
Vid utformningen av röstrekommendationen har jag understött de ändringar som poängterar betänkandets slutsatser.
Mina kolleger föreslog också ändringar av innehållet som i och för sig var värda stöd men som inte hörde till betänkandets ämnesområde.
