# ID: svediakorp-gov422427
# author: Schleicher (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det demokratiska underskottet i Europa framställs som ett kärnproblem.
Faktum är dessvärre att de befogenheter som har flyttats över från de nationella parlamenten till Europa ännu inte i full skala har hamnat i Europaparlamentet, den enda institution som har legitimerats genom val.
Skulden till detta bär alla de medlemsstater fortfarande vägrar att göra Europaparlamentet delaktigt i lagstiftningen genom att ge parlamentet medbeslutande på det lagstiftande området.
Därmed skaffar sig regeringarna ett lagstiftande och verkställande inflytande på EU-nivå som vore otänkbart i det nationella rättssystemet.
Detta är den egentliga skandalen bakom det demokratiska underskottet i Europa.
Skall vi då dessutom berömma stats- och regeringscheferna för att de på toppmötet i Nice framställde förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten som en av de fyra frågorna för det kommande konventet och den nya regeringskonferensen?
Därmed skjuter vi ju bara ytterligare upp regeringarnas oförmåga och ovilja.
Det är också här som det grundläggande missförståndet ligger, vilket Berthu har beskrivit i sitt ställningstagande om minoriteter.
Europaparlamentet måste skapa sammanhållning med de nationella parlamenten för att tillsammans tvinga regeringarna till ett demokratiskt agerande.
De två stora grupperna i Europaparlamentet är helt eniga om detta krav, och jag är tacksam för den formulering som Gil Robles i vår partigrupp gjorde i Napolitano-betänkandet, men även för föredragandens ändringsförslag 21.
Därmed visar man på rätt väg inför framtiden.
På varje nivå måste man göra sitt bästa och vad som är relevant.
De nationella parlamenten både måste och kan bli bättre på att kontrollera sina nationella regeringar på ett mer effektivt sätt än hittills.
Detta är vad vi vill uppmuntra till.
Det gäller såväl regeringarnas agerande i rådet, när den europeiska lagstiftningen arbetas fram, som kontrollen och den finansiella förvaltningen av de medel som anslås av EU.
Europaparlamentet måste kontrollera och vara med om att utforma den europeiska lagstiftningen.
Avslutningsvis kan jag bara säga att vi vill tacka för betänkandet och hoppas att även konventet skall ta det på allvar.
(Applåder)
