# ID: svediakorp-gov422419
# author: Bigliardo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Jag anser, och i det gör jag mig även till tolk för åsikterna inom min delegation, att det var ett klokt val att anförtro utarbetandet av detta betänkande till Giorgio Napolitano.
I den bristande balansen mellan den makt som tilldelas de verkställande institutionerna och de möjligheter som tillerkänns parlamentarikerna som grupp har han på ett skickligt sätt fångat en av de viktigaste aspekterna och grundat sitt betänkande på den.
I själva verket, herr talman, har Europaparlamentet givit uttryck åt denna oro under flera år och nu läggs det i Napolitanos betänkande fram en första, verkningsfull utväg, i fullständig överensstämmelse med Maastrichtfördraget och Amsterdamfördraget.
Den andra viktiga aspekten i betänkandet berör något som jag hade tillfälle att framhålla för den italienske ambassadören för ett antal månader sedan, innan jag framförde det till någon annan, för det är framför allt ett italienskt problem och gäller oförenligheten mellan mandatet som Europaparlamentariker å ena sidan och nationella parlamentariker eller regionalråd och - skulle jag ödmjukt tillägga och jag ber Napolitano att notera det - borgmästare i en storstad å den andra.
Om Europaparlamentet faktiskt behöver återvinna sin politiska roll, så är det förutom debattens nivå, även nödvändigt att förbättra Europaparlamentarikernas närvaro i Bryssel och Strasbourg.
Den tredje aspekten som jag gärna vill framhålla är betänkandets intelligenta och kategoriska tillbakavisande av en kammare som skulle bestå av företrädare för de nationella parlamenten.
Syftet är att undvika att beslutsfattandet blir onödigt tungrott men framför allt är det att bättre särskilja parlamentens olika befogenheter.
Saken rör sig alltså i riktning mot en institutionell överenskommelse och vi hoppas att talmannen Cox skall sätta igång genom att svara på Napolitanos uppmaning.
Vi rör oss i riktning mot ett förstärkande av den institutionella rollen för parlamenten, som i allmänna val har utsetts att utöva politikens och regerandets konst och mot varje försök att koncentrera makten i händerna på institutioner som inte på något vis har fått sin legitimitet i allmänna val.
Jag tar därför tillfället i akt att tacka Napolitano för det utmärkta och lysande arbete han har utfört.
