# ID: svediakorp-gov422396
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,064
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Denna debatt utgör ett tillfälle till en diskussion före överläggningarna vid det femtioåttonde mötet i Förenta nationernas kommission för mänskliga rättigheter.
Kontaktgruppen för mänskliga rättigheter har redan sammankallat företrädare för icke-statliga organisationer, parlamentsledamöter, civila tjänstemän från EU-institutionerna och andra deltagare för att diskutera huvudfrågorna för mötet i Genève.
Ju större bidraget är, desto större kan EU: s tillit vara när det gäller den inställning som EU antar vid FN-kommissionens möte.
Som alltid, när ni bjuder in kommissionen till dessa årliga debatter, kommer det en stund när EU inte slutgiltigt har beslutat vilka initiativ det skall ta vid UNCHR: s möte, och deras slutliga utformning kommer inte att fastställas förrän efter förhandlingar på plats i Genève.
Det finns tyvärr alltför många valmöjligheter när man ser sig om i världen efter exempel på kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Därför måste EU anta ett sammanhängande tillvägagångssätt när det fastställer vilket som är det bästa sättet att främja respekten för de mänskliga rättigheterna på.
I vårt meddelande om mänskliga rättigheter från maj förra året, och i de därpå följande slutsatserna från rådet (allmänna frågor), inrättade vi en strategi för ett sådant tillvägagångssätt för ett EU som aktivt skulle engagera sig med världen i främjandet av mänskliga rättigheter.
Detta främjande skulle till exempel ske genom den människorättsklausul som utgör ett regelbundet inslag i gemenskapens avtal, och vars mest avancerade uttryck återfinns i Cotonouavtalet, genom den dialog som vi har tagit på oss att föra i våra kontakter med alla tredjeländer, och som stärktes i de riktlinjer om människorättsdialoger som rådet antog i december förra året, genom vårt engagemang med icke-statliga organisationer, inklusive den omfattande finansieringen för människorättsprojekt som skett genom det europeiska initiativet för demokratisering och mänskliga rättigheter, genom huvudprogram, och genom vårt samarbete med FN och andra organisationer.
Dessa faktorer borde beaktas av dem som framhåller den oundvikliga selektivitetsfaktorn i de länder och teman som omfattas av EU-initiativ inom UNCHR.
De utgör inte nödvändigtvis kontentan av EU: s människorättspolitik, utan bara en beståndsdel av den.
Det finns flera frågor som kommer att tas upp vid detta års möte inom UNCHR.
För det första, USA: s högst beklagliga misslyckade försök att trygga ett omval till kommissionen, och deltagandet av flera stater vars människorättsmeriter - för att uttrycka det mycket artigt - är mindre än godtagbara.
Detta innebär att EU måste arbeta extra hårt för att se till att grundläggande människorättsvärderingar återspeglas i de beslut som fattas.
För det andra, kampen mot terrorismen, som med rätta har genomsyrat alla delar av den politiska debatten sedan den 11 september.
Människorättsargument finns här med på flera nivåer.
Vi måste skydda oss emot en eventuell sammanblandning av begreppen.
EU vidmakthåller den viktiga distinktionen att stater begår kränkningar av de mänskliga rättigheterna, medan terrorister är särskilt förhatliga brottslingar.
Och det är rätt att handlingar som utförs av stater - oavsett om det är på en lagstiftande, rättslig eller straffrättslig nivå - underställs internationell lagstiftning och en verklig granskning.
När vi bekämpar terrorismen måste vi och våra allierade upprätthålla värderingarna med respekt för de internationella mänskliga rättigheterna, och för människorättslagarna.
Världssamfundet måste också vara på sin vakt mot staters opportunistiska försök att berättiga förtryck och kraftåtgärder genom att hävda att de " bekämpar terrorismen ".
Zimbabwe är det tydligaste exemplet på detta.
Kampen mot rasism kommer också att ges en vederbörlig förgrundsposition vid FN-kommissionens femtioåttonde möte, och EU kan lägga fram ett uttalande i frågan liksom tidigare år.
Efter en rätt så turbulent period efter Durban, har vi nu en stabil förklaring och ett stabilt handlingsprogram, vilket är en välkommen utveckling som vi nu verkligen måste utnyttja.
Att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av minoriteter är en av de fyra prioriteringarna enligt det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter för perioden 2002 till 2004.
17 miljoner euro har årligen avsatts för att stödja icke-statliga organisationer och andra organisationer i främjandet av rättigheter och av ett höjande av medvetandet som en konkret uppföljning av världskonferensen.
Slutligen vill jag säga något om två länder av särskilt intresse, både för mig och för detta parlament.
Till att börja med Kina, som är det enda land som EU för en hängiven människorättsdialog med.
Människorättssituationen i Kina ger upphov till stor oro - från den omfattande tillämpningen av dödsstraff till upphävandet av religiösa och kulturella rättigheter i Tibet, Xinjiang och på andra ställen, och restriktioner för yttrandefriheten som visat sig genom de aktuella åtgärderna angående användningen av Internet.
I detta svåra sammanhang utgör EU-dialogen och EU-seminarierna - av vilka det senaste, i december 2001 sammanförde europeiska och kinesiska experter för att diskutera förhindrandet av tortyr och rätten till utbildning - en kanal för uppmuntrande, samarbete och kritik.
Liksom rådet (allmänna frågor) har betonat är framsteg på platsen en nödvändig följd av dialogen, och det är därför som vi utvärderar dialogen årligen.
För det andra har vissa reformframsteg i Iran motsvarats av ständiga allvarliga farhågor i fråga om de mänskliga rättigheterna.
FN: s speciella sändebud i Iran betonade detta i FN: s generalförsamlings tredje utskott förra året, och hänvisade särskilt till den stora ökningen av offentliga hängningar och pryglingar.
EU inlåter sig med Iran i en ansträngning att trygga en förbättring.
Det positiva resultatet av EU: s resolution i det tredje utskottet visar att världssamfundet delar våra farhågor.
Godkännandet av ett besök av det speciella sändebudet vore ytterligare ett steg i rätt riktning.
Mandatet för ett handels- och samarbetsavtal med EG diskuteras för närvarande i rådet.
Jag kan försäkra de ärade ledamöterna om att människorättsfrågor kommer att spela en viktig roll vid alla framtida förhandlingar.
Parlamentets resolutioner och debatter utgör en avgörande drivkraft för förfarandet med förberedelserna inför mötet i kommissionen för mänskliga rättigheter.
Jag hoppas att företrädare för parlamentet, om det är möjligt, liksom tidigare år kommer att besöka UNCHR under dess möte, och att de kommer att bidra till den mer omfattande debatten.
