# ID: svediakorp-gov422391
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 626
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Det är mycket viktigt att vi håller fast vid åsikten att omfattningen har betydelse när vi talar om dessa problem.
Det är också mycket viktigt att komma ihåg att bekämpandet av den globala fattigdomen inte är ett kortsiktigt reparationsjobb i de fattiga länderna.
Vi hör ofta åsikten att eftersom vi har gett bistånd till Afrika i 25 eller 30 år och de fortfarande är fattiga, kanske hela tillvägagångssättet är felaktigt.
Det är ett grundläggande misstag.
Det här är inget kortsiktigt projekt.
Alla globala samhällen med ett minimum av anständighet måste förstå att överföringen av resurser från de rika till de fattiga måste vara ett permanent inslag.
Med den inställningen förskjuts betoningen i diskussionen om vad som är fel med utvecklingssamarbetet.
Denna diskussion utgör faktiskt en möjlighet att förstå vad globalisering innebär, och det innebär att man betraktar den verkliga världen ur en allomfattande synvinkel.
Vi måste nog vänja oss vid tanken att en permanent överföring utgör en del av den utmaning som vi står inför.
Det är inte samma sak som att acceptera att utvecklingssamarbetet helt enkelt skulle försämras och bli någon sorts socialt behovsfyllande.
Hela dagordningen för strukturella eller politiska reformer av den styrande makten är absolut nödvändig för att vi skall uppnå verkliga framsteg.
Men det gör stor skillnad om det uppfattas som något som vi måste göra under ytterligare några år, eller om det uppfattas som en del av framtiden.
Olika länders hela inställning till idén med att delta i detta, och med att detta är oskiljaktigt från den allmänna världssynen är av avgörande vikt.
Dybkjær och Boudjenah nämnde målet med 0,7 procent för EU.
Detta finns upptaget på vår dagordning för första gången.
Det har aldrig egentligen diskuterats på EU-nivå förut, varken mellan kommissionen och medlemsstaterna, eller mellan medlemsstaterna själva.
Så vi har gjort det till ett nytt diskussionsområde.
Vi har inrättat något slags grupptryck, och reaktionerna från den rad diskussioner i huvudstäderna som genomfördes före toppmötet i Laeken var på sätt och vis uppmuntrande, eftersom alla medlemsstater reagerade positivt på behovet av att ställa upp någon sorts tidsplan.
Inom detta område ligger fortfarande beslutsfattandet hos medlemsstaterna - kommissionen har inte fått några nya befogenheter inom detta område - men denna diskussion är nu berättigad, och vi kommer att ta upp denna diskussion som en del av vårt bidrag till Monterreykonferensen.
Denna diskussion kommer inte att avslutas i Monterrey, utan den återspeglar det sätt på vilket Europa uppfattar sig självt, och den roll Europa borde spela i den värld som vi vill föra fram inom detta område.
Som svar på van den Berg och van den Bos, som båda kommenterade obalansen mellan de militära utgifterna och utgifterna för utvecklingsstödet och hela filosofin bakom detta, skulle jag vilja peka på den allmänna uppfattningen att den europeiska och västliga civilisationens vagga var det gamla Grekland.
Personligen tror jag att det gamla Grekland utgjorde ursprunget för den typ av Europa som jag vill företräda, och att det gamla Grekland är den del av den grekiska historien som jag vill identifiera mig med.
Jag tror och hoppas att Europas vagga faktiskt låg i Aten, snarare än i Sparta.
Detta är mitt svar på vad ledamöterna sade om balansen mellan den militära inställningen och detta mer humanistiska eller mer moraliskt grundade sätt att definiera vår roll och vår filosofi i världen.
Detta är det bagage som vi kommer att ta med oss till Monterrey, och detta är, filosofiskt sett, det budskap som vi kommer att lämna där.
