# ID: svediakorp-gov422387
# author: Boudjenah (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vid ministerrådets möte (utveckling) den 8 november 2001 insisterade man på att Europeiska unionen och medlemsstaterna skall höja biståndet.
Det gäller nu att skrida till konkret och synbar handling.
Hur skall vi uppnå en nödvändig fördubbling av industriländernas nuvarande bistånd, dvs.
50 miljarder dollar per år, vilket förordas i flera förberedande rapporter inför konferensen i Monterrey, för att utvecklingsländernas mest grundläggande behov skall kunna tillgodoses, framför allt i fråga om utbildning och hälsovård?
Hur långt har kommissionen kommit i sina förhandlingar med varje medlemsstat om en tidsplan för att varje stat skall uppnå målet på 0,7 procent, som sattes upp för 32 år sedan?
Vid konferensen i Monterrey - med tanke på att den amerikanska attityden innebär ett allvarligt hot mot biståndet i sig - vore det lämpligt om Europeiska unionen organiserade och påbörjade en strikt och bindande kontroll av en sådan tidsplan.
Det finns fortfarande andra vägar att utforska, till att börja med den nödvändiga skuldavskrivningen, som går mycket längre än HIPC-initiativet, vilket krisen i Argentina akut påminner oss om, om det nu skulle behövas.
I en resolution från det parlamentariska världsforum som hölls i Porto Alegre för några dagar sedan förordar man att FN inrättar en internationell tribunal mot denna skuld, så att biståndsfinansieringen kan garanteras.
Vidare är det dags att seriöst undersöka införandet av en skatt på internationella finansiella transaktioner.
Slutligen måste man reformera det internationella finansiella systemet och det internationella handelssystemet, för att demokratisera dem och angripa de mekanismer som genererar fattigdom i utvecklingsländerna.
När det gäller det nuvarande biståndet måste man snabbt och faktiskt betala ut summorna - i slutet av år 2000 fanns fortfarande 9 miljarder euro som låg vilande inom Europeiska utvecklingsfonden - samt ge det offentliga utvecklingsbiståndet en ny inriktning.
Detta bistånd gagnar i första hand privata investerare, vilket gör att varje land i ännu högre grad specialiserar sig på exportnischer i förhållande till världsmarknadens behov, inte folkens.
Åtagandena gentemot utvecklingsländerna måste infrias.
2,8 miljarder personer som lever på mindre än 2 dollar per dag har legitima skäl att vänta sig det.
