# ID: svediakorp-gov422383
# author: Ferrer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 301
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En av följderna av globaliseringen är att en känsla av att tillhöra världen infinner sig.
Detta leder till att våra medborgare allt mer känner att den fattigdom och underutveckling som en stor del av befolkningen lever i är något som angår dem och att de då kräver att de offentliga institutionerna skall engagera sig mer i utvecklingssamarbetet.
Herr tjänstgörande rådsordförande!
Jag hoppas att ni förmedlar detta budskap när det blir dags: att bemöta medborgarnas krav på en större solidaritet innebär att ge de mindre utvecklade länderna möjligheten att genomföra nödvändiga förändringar för att kunna utvecklas, att nå välstånd för sina befolkningar och för att göra verklighet av det scenario som ni har beskrivit för oss denna morgon, som vi gratulerar er till.
Det innebär dock även att axla ett permanent åtagande om att gå längre än det som avtalades i Laeken och fastsälla en definitiv dagordning för att de stater som fortfarande inte har nått det planerade målet att 0,7 procent av bruttonationalprodukten skall gå till officiellt utvecklingsstöd når det inom den fastställda tidsfristen och detta måste göras på grund av ett etiskt krav: vi kan inte fortsätta tolerera de livsvillkor som så många miljoner personer måste utstå, personer som har samma värdighet och rättigheter som vi har.
Solidariteten ingår i vårt gemensamma arv.
Om vi skall lyckas med utmaningen att utrota fattigdomen krävs det följaktligen att vi avsätter tillräckliga budgetmedel som ligger i nivå med storleken av den uppgift som vi måste genomföra.
Utan utveckling är demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna inte mer än en fasad.
Till syvende och sist är folkens utveckling det bästa vapnet för att nå fred och internationell säkerhet, något som alla länder tyvärr inte förstår.
