# ID: svediakorp-gov422379
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 251
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Frågan om det franska embargot på brittiskt nötkött, som jag tog upp i går under debatten om betänkandet av Olsson, är typisk för hur djupt odemokratiskt EU-institutionerna fungerar i dag.
EG-domstolen har dömt Frankrike på rättsliga grunder, i kraft av en snävt likriktande syn på den inre marknaden.
Samtidigt erkänner den att Frankrike i sakfrågan kunde ha haft giltiga skäl att skydda sin befolkning mot den osäkerhet som omgärdade spårbarheten och märkningen av brittiska slaktkroppar av nötkreatur.
Den franska regeringen har meddelat att den inte kommer att verkställa domstolens dom.
Kommissionen har sagt sig vara villig att av detta skäl döma Frankrike till dryga böter.
Vi har således att göra med ett rättssystem som tvingar medlemsstaterna antingen till att vidta de åtgärder som de anser vara nödvändiga för att skydda folkhälsan för sina medborgare eller till att köpa sig rätten att göra det.
Den som har det största ansvaret för den här situationen är självklart den franska regeringen, som med glädje överför livsmedelssäkerheten till gemenskapens befogenhetsområde genom att underteckna Amsterdamfördraget och några månader senare upptäcker - osannolikt motsägelsefullt - de fruktansvärda konsekvenserna av ett beslut som man har tagit lätt på.
Men mer allmänt sett borde Olsson-betänkandet ha varit ett ifrågasättande av ett helt demokratifientligt system: ett system som förvägrar ett folk rätten att vidta de åtgärder som framstår som nödvändiga för folkhälsans skydd, även om andra folk tänker på ett annat sätt.
