# ID: svediakorp-gov422338
# author: de Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,010
# sentences: 69
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Det spanska ordförandeskapet för Europeiska unionen infinner sig med stort nöje i kammaren för att informera om den aktuella situationen för förberedelserna inför den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, som planeras äga rum i Monterrey (Mexiko) den 18-22 mars.
Under de senaste månaderna har konferensen i Monterrey varit huvudfrågan inom den så kallade dagordningen för utveckling, särskilt efter attentaten den 11 september, då man insåg att utvecklingsproblemen i vår globaliserade värld kräver vår odelade, omedelbara och brådskande uppmärksamhet.
Detta allmänna intresse rättfärdigar de ansträngningar som alla deltagare vid den förberedande kommittén för konferensens fjärde sammanträde har genomfört, vilken just ägde rum i New York, och som avslutades med godkännandet av en text som kommer att antas av de stats- och regeringschefer som kommer att delta i toppmötet i konferensen i Monterrey.
Det är ingen tillfällighet att detta dokument, som jag kommer att analysera kort senare, har titeln " Monterrey Consensus ".
Det faktum att konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey kommer att äga rum, utgör utan tvivel en av de viktigaste händelserna på samarbetsområdet under vårt ordförandeskap och Spanien vill särskilt prioritera detta evenemang, vilket kommer att återspeglas i nivån på de officiella företrädarna.
Med detta vill jag säga att den spanska regeringens president och tillika tjänstgörande ordförande för rådet, kommer vara den person som leder gemenskapens delegation vid toppmötet i Monterrey.
Förberedelserna inför konferensen, herr talman, har varit synnerligen komplicerade, vilket beror på den oerhörda mängd frågor som skall behandlas samt det stora antal aktörer som har deltagit i överläggningarna.
Jag vill ta tillfället i akt för att tacka för de stora ansträngningar som de föregående ordförandeskapen har genomfört under hela denna process, eftersom deras arbete har lett oss fram till där vi står nu.
Denna kontinuerliga och gemensamma ansträngning gör det nu möjligt för Europeiska unionen att i Monterrey spela den ledande roll som tillkommer den som världens främsta bidragsgivare av officiellt stöd till utvecklingen.
Herr talman, låt mig innan jag börjar tala om innehållet i den text som antogs i New York, placera konferensen i Monterrey i rätt sammanhang, eftersom den inte är en isolerad process, utan ingår i den process som inleddes genom Millenniedeklarationen som antogs av Förenta nationernas generalförsamling i september 2000, för hållbar utveckling och bekämpning av fattigdomen i världen.
Det handlar alltså om tre sinsemellan oberoende processer som dock är nära sammanlänkade.
För det första: handelsfrågorna inom ramen för Världshandelsorganisationens konferens som ägde rum i Doha.
För det andra alla frågor som hänför sig till mobilisering av finansiella resurser och Förenta nationernas konferens om utvecklingsfinansiering och för det tredje, på miljöområdet, konferensen om hållbar utveckling som planeras äga rum i år, i september i Johannesburg.
Jag kommer nu kort att ta upp särdragen i Monterreytexten, det berömda " Monterrey Consensus ".
Den slutliga texten antogs ad referendum, eftersom det inte var möjligt att genomföra ett formellt avslutande sammanträde i New York.
Texten består av 73 numrerade punkter och återspeglar andan av det samförstånd den har utarbetats i.
Eftersom texten inte innehåller några öppna frågor, eftersom allt är avtalat, hoppas vi att stats- och regeringscheferna kan föra en verklig politisk dialog, en öppen och rättfram dialog, om de huvudsakliga frågor som påverkar utvecklingen och de aktuella utmaningarna.
I den överenskommelse man kommit fram till fastställs det att finns den rad principer för det internationella utvecklingssamarbetet.
Dessa principer delas av bidragsgivarna och bidragsmottagarna och utgör grundvalen, däribland och särskilt konceptet gott styre, (good governance) på alla nivåer, stabila demokratiska institutioner och respekt för rättsstaten, allt detta inom ramen för en anda av partnerskap.
De utvecklade länderna förbinder sig att vidta en rad åtgärder för att påskynda finansieringsflödena mot utvecklingsländer - med en rad villkor - och skall genom internationellt samarbete uppmuntra regeringarna till att skapa gynnsamma interna förhållanden för ekonomisk tillväxt och social utveckling.
De utvecklade länderna åtar sig att främja handelsutbyten i enlighet med de avtal som antagits av Världshandelsorganisationen, som av alla betraktas som den främsta drivkraften för all ekonomisk aktivitet.
Efter att även ha konstaterat att det officiella stödet har minskat förbinder sig de utvecklade länderna även att öka detta stöd.
Denna ökning av resurser är ett åtagande som berör alla bidragsgivare, även Förenta staterna och Japan.
Den antagna texten ligger i linje med Laekenförklaringen.
Den privata sektorn som drivkraft för utveckling och som en källa för resurser betonas tydligt genom hela dokumentet.
Behovet av att öka resurserna för att förstärka utvecklingsländernas institutionella kapacitet tas även upp i texten, samt även frågan om att fullständigt genomföra initiativet för att minska de fattiga och mycket skuldtyngda ländernas skulder.
När det gäller den internationella finansiella uppbyggnaden får de befintliga institutionerna behålla sitt oberoende och mandatet för dessa institutioners ledningsorgan kvarstår även.
Man stöder den process som för närvarande pågår inom Internationella valutafonden och Världsbanken.
Samtidigt betonas principerna för samordning, öppenhet och utvecklingsländernas deltagande i de internationella finansiella institutionernas arbete.
Frågan om hur arbetet skall fortsätta efter konferensen blev även föremål för intensiva diskussioner.
Slutligen beslutade man att arbetet skall fortsätta via flera olika kanaler, vid ECOSOC: s (Ekonomiska och sociala rådet) sammanträde under våren, med Bretton Woods-institutionerna, att Världshandelsorganisationen samt företrädare för det civila samhället och den privata sektorn skall delta.
Slutligen skall arbetet även fortsätta i Förenta nationernas generalförsamlings högnivådialog vartannat år.
Samtidigt begär man stöd hos Förenta nationernas generalsekretariat för att de särskilda samordningsmekanismer som finns skall användas fullt ut och att en årlig rapport om de ansträngningar som gjorts på detta område utarbetas.
Dessutom tillkommer den internationella konferens som skall hållas år 2005 och som utgör en uppföljning av 2002 års konferens.
Den konkreta utformningen av konferensen kommer att fastställas innan år 2005.
Syftet med denna samling instrument och mekanismer är att se till att Monterreykonferensen och den process som inleds där finns kvar på dagordningen hos de främsta internationella organisationerna och institutionerna, förutom i Förenta nationernas forum, program och särskilda organismer.
Herr talman, innan jag avslutar vill jag nämna några av bidragen från Europeiska unionen, vilka nämns på flera ställen i texten.
Jag anser att Europaparlamentet bör känna till och vi bör vara stolta över den fasta ståndpunkt som Europeiska unionen har intagit under hela Monterreyprocessen.
Jag vill räkna upp dessa bidrag.
För det första: konceptet partnerskap och att det är nödvändigt att betona behovet av en stabil ekonomisk politik, ett gott styre och värnande om de demokratiska principerna samt försvaret av de mänskliga rättigheterna.
Samtidigt har Europeiska unionen betonat vikten av att det sociala samhället deltar i utvecklingsprocessen.
För det andra vill jag understryka att Europeiska unionen ställer sig positiv till betoningen på hållbar utveckling och behovet av att integrera ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter.
Respekten för lika behandling av kvinnor och män måste vara genomgående och det grundläggande målet skall vara att bekämpa fattigdomen.
I det här sammanhanget beklagar ordförandeskapet att det inte var möjligt att innefatta ett särskilt omnämnande om det nyskapande konceptet globala offentliga tillgångar, vilket beror på att 77-gruppen samt andra bidragsgivare motsatte sig detta in i sista stund.
Vi förväntar oss dock att diskussionerna om definiering och finansiering av detta koncept fortsätter i lämpliga forum, eftersom denna fråga är så viktig.
För det tredje vill Europeiska unionen understryka sambandet mellan effektivitet och officiellt stöd till utveckling och att bidragsmottagarna måste genomföra en lämplig politik på de politiska, ekonomiska och sociala områdena.
Denna politik måste koncentreras på stöd till de mest behövande för att man skall få ut så mycket som möjligt av detta officiella stöd för utveckling.
På så vis läggs inte tonvikten bara på en ökning av resurserna, utan behovet av att de används effektivt betonas även.
Inom detta område är även bekämpningen av korruption viktig, och i ännu högre grad åtagandet att fortsätta förhandlingarna inom Förenta nationerna om en särskild konvention om den här frågan.
Lättnader av de externa skulderna kopplas till ett effektivt användande av resurserna för att nå ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling som gynnar de mest eftersatta sektorerna i varje land som deltar i detta samarbete.
Europeiska unionen har naturligtvis arbetat mycket aktivt tillsammans med andra stora bidragsgivare som till exempel Förenta staterna, Japan och 77-gruppen för att nå enighet om målet att 0,7 procent av BNP skall gå till utveckling, vilket gör det möjligt att integrera olika synpunkter, ekonomiska situationer och svagheter.
Jag vill understryka att på grund av denna ansträngning har " Monterrey Consensus " utformats i liknande ordalag som den förklaring som godkändes vid Europeiska rådet i Laeken.
För det fjärde har Europeiska unionen framgångsrikt gjort ansträngningar för att införa konkreta hänvisningar till multilateralt samarbete inför de nya gränsöverskridande utmaningarna och de hot som finansieringen av terrorism och den organiserade brottsligheten utgör.
För det femte har Europeiska unionen även arbetat aktivt för att införa särskilda hänvisningar i texten till det privata bankväsendet och hur viktig denna sektor är när det gäller att stödja de små och medelstora företagen i utvecklingsländer.
Slutligen bör även stödåtgärderna för att öka den institutionella kapaciteten i utvecklingsländernas handel nämnas.
I det här sammanhanget väntar ordförandeskapet med stort intresse på paketet med konkreta åtgärder som kommissionens behöriga tjänsteenheter är i färd med att utarbeta, för att öka utvecklingsländernas förhandlingskapacitet på handelsområdet.
Sammanfattningsvis är ordförandeskapet relativt optimistiskt efter det fjärde och sista förberedande sammanträdet inför den kommande konferensen i Monterrey.
Trots den tvekan som fanns kvar in i det sista lyckades man anta en slutlig text den 27 januari, nästan två månader innan denna viktiga internationella konferens.
Det faktum att detta var resultatet av ett samförstånd, - som jag sade tidigare - och att man har lyckats involvera alla bidragsgivare i detta gör " Monterrey Consensus " till en bra plattform inför framtiden, eftersom man skapar det klimat av förtroende som krävs i denna så komplicerade process och som dessutom kommer att underlätta att de planerade rundabordssamtalen i Monterrey kan föras i en positiv och konstruktiv anda, utan konfrontationer.
Konferensen i Monterrey är en nyskapande metod för att ta itu med utvecklingsfrågorna och bekämpningen av fattigdomen utifrån en vittomspännande synvinkel, där alla aspekter innefattas och som främjar deltagande av alla aktörer.
Denna globala vision är dock utomordentligt komplicerad, och vi bör ta itu med den på ett pragmatiskt och realistiskt sätt.
Det främsta målet måste vara att inbegripa -och inte utestänga - alla dem som är engagerade i utvecklingssamarbetet.
Vi hoppas även att den internationella kampanjen för att infria målen i Millenniedeklarationen, vilken omnämns i artikel 62 i texten kommer att bidra till att vi når våra mål.
Herr talman, jag kan försäkra parlamentet om att rådets ordförandeskap kommer att bibehålla sitt fasta åtagande i den här frågan och vårt mål kommer även fortsättningsvis att vara en framgångsrik konferens, en maximal framgång om vi beaktar att politiken för utvecklingssamarbete bör utgöra en av pelarna som Europeiska unionens externa agerande, och att fullständig samstämmighet bör råda mellan de andra pelarna, som till exempel utrikespolitik, gemensam säkerhetspolitik och handelspolitik.
Vi är övertygade om att Monterreykonferensen utgör en historisk möjlighet för Europeiska unionen att tillsammans med konferensens övriga deltagare utarbeta och sända ett tydligt budskap till försvar för våra värden.
Därför anser vi att försvaret av demokratin, gott styre, förstärkning av mottagarländernas institutionella kapacitet, rättsstaten, fred, säkerhet och de mänskliga rättigheterna är grundläggande faktorer i hela den ekonomiska och sociala utvecklingen.
(Applåder)
