# ID: svediakorp-gov422334
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,421
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, herr rådsföreträdare, mina damer och herrar ledamöter!
Kommissionen gläder sig åt att kunna delta i dagens debatt, som vi anser vara politiskt viktig för framtidens område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Vi har redan flera gånger granskat den rättsliga formen för den europeiska arresteringsorden och rambeslutet om åtgärder för terrorismbekämpning, med anledning av betänkandet av Watson, som godkändes av parlamentet den 5 september förra året.
Jag vill påminna er om att kommissionen redan har arbetat på de här frågorna i mer än ett år, efter begäran från Europeiska rådet i Tammerfors, och jag tror att parlamentet kan vittna om att kommissionen har lagt all den vikt vid frågan som krävs för att slutföra förhandlingarna inom de tidsfrister som beslutades vid Europeiska rådets extra möte efter händelserna den 11 september.
Jag vill för övrigt än en gång välkomna det belgiska ordförandeskapets ansträngningar för att nå fram till de resultat som vi i dag diskuterar.
De två texter som läggs fram för er utgör ett viktigt steg för en förbättring av Europeiska unionens och medlemsstaternas faktiska kapacitet att bekämpa den organiserade brottsligheten i allmänhet och terrorismen i synnerhet.
Enligt vår önskan skall förfarandet för den europeiska arresteringsorden helt och hållet ersätta utlämningsförfarandet inom unionens territorium, vilket var en begäran som framfördes av rådet vid toppmötet i Tammerfors i oktober 1999, och som upprepades vid Europeiska rådets extramöte i september 2001.
Jag vill dessutom betona att man redan från början, vid rådets möte i Tammerfors, inte bara förordade att den europeiska arresteringsordern skulle användas i kampen mot terrorismen, utan att denna order skulle göras till ett instrument som ersätter samtliga utlämningsförfaranden mellan medlemsstaterna.
Kravet på dubbelbestraffning - enligt vilket en anklagad person inte får utlämnas om inte de omständigheter som ligger till grund för en order också utgör ett brott i den medlemsstat där arresteringsorden måste verkställas - har avskaffats för 32 brott, under förutsättning att dessa brott är straffbelagda med minst tre års fängelse i den medlemsstat som har utfärdat ordern.
Denna lista omfattar den allvarligaste brottsligheten och en stor del av dessa brott ingår i Europolkonventionen, som har ratificerats av alla medlemsstater, vilket innebär att den har underställts en demokratisk omröstning i de 15 medlemsstaternas nationella parlament.
Den europeiska arresteringsordern gör att Europas domare kan arbeta direkt tillsammans, helt oberoende och med full respekt för grundläggande rättigheter.
Man har avskaffat utlämningens administrativa etapp, man har avskaffat politiseringen av utlämningsförfarandet, dvs. man har helt och hållet underställt förfarandet medlemsstaternas domare, och det tror jag är mycket viktigt för att förstärka området med frihet, säkerhet och rättvisa.
När det gäller terrorism möjliggör texten en harmonisering av medlemsstaternas definitioner på terroristbrott.
I texten definieras terroristbrott som en funktion av faktiska omständigheter (kränkningar av andra människors liv eller hälsa, kidnappning, gisslantagning, massiv förstörelse av offentliga eller privata anläggningar, flygplanskapning, osv.) och med hänsyn till det mål som eftersträvas (att hota en befolkning, att destabilisera ett lands eller en internationell organisations strukturer, att tvinga statsmakterna att göra eller avstå från att göra något).
I texten ges också en definition på terroristgrupper, med inspiration av begreppet brottslig organisation som fastslogs i den gemensamma åtgärden av den 21 december 1998, och här skapas särskilda brottsrubriceringar för ledning av och deltagande i en terroristgrupp.
Dessutom planeras ett system för att underlätta ångerfulla terroristers samarbete med polisiära och rättsliga myndigheter, med hjälp av en mekanism för strafflindring.
Jag vill betona att denna definition är särskilt viktig, i ett skede då Europeiska unionen måste ha en egen röst, en gemensam röst, i den förhandling som pågår vid Förenta nationerna i New York, inför antagandet av en internationell konvention om världsomspännande terrorism.
Men vår avsikt har varit att förtydliga texten - för övrigt till följd av flera inlägg från ledamöter i Europaparlamentet.
Jag hoppas att ni gläder er åt att se att era åsikter har beaktats i den text som rådet har antagit.
Detta gäller framför allt de punkter som rör fackföreningsrörelser och antiglobaliseringsdemonstrationer.
De får inte under några omständigheter omfattas av rambeslutet, även i händelse av enstaka övertramp.
Därför skulle det vara ren demagogi att påstå att målet med detta instrument är att bestraffa den typen av demonstrationer.
Allt är nu helt tydligt och rättsligt fastslaget.
Ett skäl och ett uttalande från rådet bekräftar dessutom att rambeslutet inte får tillämpas på handlingar som utförs av personer som agerar med målet att bevara eller återupprätta de demokratiska värdena.
När det gäller respekten för grundläggande rättigheter, en punkt som kammaren och kommissionen är särskilt vaksamma på, anser jag att de båda texterna är tillfredsställande.
När en arresteringsorder skall utfärdas och verkställas påpekas det flera gånger, framför allt i punkt 1, att medlemsstaterna och de rättsliga myndigheterna hela tiden måste se till att noggrant respektera de principer som erkänns i artikel 6 i fördraget och som återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Vi har i övrigt varit måna om att befästa att en person omöjligen skall kunna utvisas eller utlämnas till en stat där det finns en allvarlig risk för att denna person straffas med döden, torteras eller utsätts för annan omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.
Jag vill understryka, och jag förstår MacCormicks oro i den frågan, att ert ändringsförslag kan få negativa sidoeffekter.
Det säger jag er helt uppriktigt.
Jag vill betona att det finns en habeas corpus (skyddslag mot godtycklig häktning) i varje medlemsstats rättsordning och att artiklarna 5 och 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som införlivats i Europeiska unionens rättighetsstadga, befäster bestämmelser om villkor för häktning och frigivande i den händelse häktningen är oberättigad.
Det finns ingenting i den europeiska arresteringsordern som avviker från tillämpningen av bestämmelserna i nationella rättsordningar och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, i förhållande till de definitioner av häktningsvillkor som finns i Europeiska unionens medlemsstater.
Kommissionen hoppas på att texterna kommer att antas formellt senast i maj månad, så snart parlamentsledamöterna inte längre har några förbehåll.
Sedan åligger det alla medlemsstater att anpassa sin nationella lagstiftning så att de båda texterna kan träda i kraft, den 1 januari 2004 när det gäller den europeiska arresteringsordern, och den 1 januari 2003 när det gäller bekämpning av terrorism.
Ett ömsesidigt förtroende för oberoende och effektiva rättssystem kommer att vara nyckeln till framgång för det förfarande som inrättas med den europeiska arresteringsordern.
Kommissionen kommer därför - vilket ni redan har önskat i flera av de ändringsförslag som läggs fram i dag och som jag aviserade redan förra gången jag kom till kammaren i den här frågan - att under året lägga fram ett meddelande om minimigarantier för rättsliga förfaranden inom Europeiska unionen.
Ett första diskussionsunderlag finns redan på nätet på kommissionens webbplats.
Mina ledamöter!
Detta dokument kan ni läsa direkt.
Dokumentet skall igång den allmänna debatten om dessa frågor och vara en förberedelse till det meddelande som kommissionen har för avsikt att lägga fram före årets slut.
I detta meddelande kommer vi att gå in på så pass olika frågor som rätt till språkstöd, rättshjälp, bestämmelser om överklagande, administration av bevis, frågan om alternativ till tillfällig häktning och tredskodomar.
Vårt mål på medellång sikt är att föreslå ett lagstiftningsinstrument på det här området, efter den allmänna debatten.
Herr talman!
Jag glömmer inte heller möjligheterna att tillämpa dessa texter mot bakgrund av Europeiska unionens utvidgning.
Också på den punkten kommer ett ömsesidigt förtroende för oberoende, tillförlitliga och effektiva rättssystem att bli nyckeln till framgång.
Man har länge anklagat det rättsliga Europa för att röra sig framåt med snigelfart.
De två texter som läggs fram för er i dag utgör obestridligen ett mycket stort framsteg, och jag räknar med det spanska ordförandeskapets engagemang och Europaparlamentets engagemang och stöd för att fullfölja detta ambitiösa bygge.
Budskapet är tydligt.
Inget våld är berättigat.
Vi har legala och legitima redskap för att försvara demokratin, eftersom vi tar alla europeiska medborgares enträgna krav på säkerhet och terrorismbekämpning på allvar.
(Applåder)
