# ID: svediakorp-gov422318
# author: Di Pietro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tar till orda för att uttrycka både min tillfredsställelse och min oro: tillfredsställelse över det konkreta framsteg som Europeiska unionen har tagit i kampen mot terrorismen; oro över några mindre lyckade kompromisser som vissa medlemsstater har tvingat igenom för att gå med på att underteckna konventionen.
Kompromisser som vi inte har kunnat förhindra i tid därför att detta parlament inte har varit inbegripet innan besluten fattades.
Jag tar Italien som exempel.
Där har vi italienska medborgare tvingats utstå de andra medlemsstaternas förödmjukelse och frustration enbart därför att vår regering utan framgång har försökt att påverka den europeiska konventionens omfattning, genom att vissa brott skulle undantas.
Dessa brott ligger vår premiärminister mycket om hjärtat och " råkar ", som den allmänne åklagaren i Milano, Borrelli, skulle ha sagt, vara just de brott som han är åtalad för i Italien.
Jag syftar i synnerhet på korruption och bokföringsbrott.
Då man inte nådde framgång med sitt försök har vår regering gjort anspråk på och den här gången erhållit - om inte annat så för att komma ut ur återvändsgränden - ett förbehåll som i värsta fall kan innebära att det på obestämd tid inte kommer att vara möjligt att tillämpa konventionen om en europeisk arresteringsorder.
Jag syftar på den andra klausulen, enligt vilken regeringen anser att den italienska författningen måste ändras för att de europeiska bestämmelserna skall kunna tillämpas.
Detta är inte sant: det finns ingenting som behöver förändras i vår författning som erbjuder de mest långtgående garantier för medborgerliga fri- och rättigheter.
Således kan mitt land nu skjuta upp införandet av ett viktigt instrument i kampen mot brottsligheten på obestämd tid genom att hänvisa till att de författningsmässiga förändringarna ännu inte har genomförts.
Jag inser att ett godkännande av det ändringsförslag som vi har lagt fram skulle vara överflödigt, men det är det enda sättet att klargöra att parlamentet borde ingripa före och inte i efterhand.
