# ID: svediakorp-gov422311
# author: Buitenweg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den europeiska arresteringsordern är verkligen ett fullkomligt bisarrt ärende, inte enbart för att viktiga frågor förblir otydliga, utan även eftersom parlamentet inte vågar tvinga fram det som man innehållsmässigt är ense om.
Först och främst ett godtyckligt exempel på denna otydlighet.
Rådet har med rätta inskränkt kommissionens förslag som innebär att en medlemsstat kan vägra att utlämna någon om personen enligt detta land inte har gjort något brottsligt.
Det är bra.
På det sättet behöver en nederländsk läkare som utför en abort på en irländsk flicka i Nederländerna inte utlämnas till Irland.
Men kan den här läkaren någonsin åka till Irland på semester eller åka till något annat EU-land över huvud taget om Irland kräver utlämning på grund av dråp?
Detta förblir otydligt, och när något är otydligt i straffrättsligt avseende leder det till att rättskänslan undergrävs.
Nu om det parlamentariska modet.
Herr Watson!
Ända sedan Di Lello-betänkandet anser parlamentet att, och jag citerar: " medlemsstaterna, för att förhindra att ett alltför stort antal skyddsklausuler införs och för att samtidigt garantera en gemensam nivå på skyddet för de grundläggande rättigheterna inom Europeiska unionen, bör enas om gemensamma minimiregler för vissa processrättsliga frågor ".
När vi nu har den europeiska arresteringsordern har det blivit nödvändigt att ge våra medborgare detta skydd, och vi har också ett vapen för att kunna tvinga fram det inom hela Europeiska unionen, då måste vi också våga använda detta vapen.
Och ni behöver inte vara orolig.
Om rådet uppträder precis så snabbt och handlingskraftigt när det gäller att garantera medborgerliga rättigheter som när det gäller att vidta repressiva åtgärder, då kommer den europeiska arresteringsordern inte att drabbas av någon försening.
Särskilt inte nu när kommissionen har färdigställt en första version av miniminormerna, där den har visat att dessa både är nödvändiga och möjliga.
I fråga om definitionen av terrorism.
Min grupp uppskattar ett antal garantier som tas upp i övervägandena och förklaringarna av rådet den 6 december, som exempelvis, och jag citerar återigen, att inget i detta rambeslut " kan tolkas så att personer som utövar sin grundläggande rätt till yttrandefrihet blir åtalade för terrorism, även om de vid utövandet av denna rättighet gör sig skyldiga till överträdelser. "
Men alla goda föresatser att godta den här texten började svikta ordentligt på grund av det faktum att dessa garantier inte ges i rådsbesluten av den 27 december.
Definitionens kärna i den texten är identisk, men garantierna är försvunna.
Det finns inte ens någon hänvisning till dem.
Vårt ändringsförslag till resolutionen syftar till att fylla det hålet, och med tanke på att endast framtiden kan utvisa om jag är onödigt misstrogen eller berättigat försiktig ber jag de andra grupperna att ge min grupp denna säkerhet.
