# ID: svediakorp-gov422306
# author: de Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 952
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Som företrädare för rådets ordförandeskap är det min uppgift att kort tala om dessa rättsliga och inrikes frågor.
Mitt lands ställningstagande som stor förespråkare för skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa torde vara väl känd.
Det spanska ordförandeskapet har ända från början upprepat sitt åtagande att föra ett nära samarbete med Europaparlamentet, vilket rådets tjänstgörande ordförande, Spaniens president, förste vicepresidenten för regeringen, inrikesministern och justitieministern för rådet har bekräftat under sina framträdanden inför parlamentet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter.
Min närvaro här i dag är ett uttryck för en vilja att upprätthålla en regelbunden förbindelse mellan de båda institutionerna och att det institutionella samarbetet med kammaren förbättras.
Genom antagandet av det första Watson-betänkandet, som var banbrytande när det gäller frågan om terrorismen och den viktiga resolution som antogs den 5 september, placerade sig parlamentet i täten av det internationella samfundet i kampen mot terrorismen.
Det är betecknande att detta skedde den 5 september, innan den 11 september, då det internationella samfundet blev medvetet om den plåga som hemsöker oss.
Enligt min åsikt understryker antagandet av detta betänkande Europaparlamentets stora förståelse för att det är nödvändigt att ta itu med hoten i vår tid.
Innehållet i Watson-betänkandet, som ordförandeskapet ansluter sig till, skapade de nödvändiga politiska förhållandena för att Europeiska kommissionen, som redan hade arbetat länge med förberedandet av rambesluten om bekämpning av terrorism och det europeiska mandatet för efterspaning och gripande snabbt lade fram båda lagstiftningsförslagen, som godkändes i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 6-7 december och som politiskt godkändes under Europeiska rådet i Laeken.
Europaparlamentets nyligen framlagda betänkande om dessa båda beslut är av hög teknisk kompetens och politisk lyhört.
Det är viktigt att vi inte glömmer bort hur viktig dagens debatt i Europaparlamentet är, trots att rådet snabbt diskuterade dessa frågor för att bemöta samhällets förväntningar efter den 11 september.
Vi känner naturligtvis till att Europaparlamentet anser att man inte har haft tillräcklig tid på sig för att diskutera dessa frågor och jag vill i det här sammanhanget göra klart att rambesluten är ett resultat av att Europaparlamentet i sin resolution av den 5 november 2001 begär att rådet skall vidta åtgärder i den här riktningen.
Som jag redan sagt hade Europeiska kommissionen redan behandlat förslagen och kunde lägga fram dem direkt efter attentaten den 11 september, tack vare det arbete som genomförts tidigare.
När det gäller förteckningen över terroristorganisationer är det spanska ordförandeskapet medvetet om den olustkänsla som kammaren känner med anledning av rådets antagande av en förteckning med terroristorganisationer, som är nära kopplad till förordning (EG) 2580 / 2001 den 27 december under belgiskt ordförandeskap, eftersom Europaparlamentet tidigare hade uttryckt sin önskan att uttala sig i denna fråga.
Det är uppenbart, ärade ledamöter, att vi inte kommer att tala om rådets legalitet att anta beslutet inom ramen för artikel 15 i Fördraget om Europeiska unionen, vi bör snarare tala om politiska attityder än om legalitet och jag kan å rådets vägnar säga att vår institution anser det vara mycket viktigt att upprätthålla de bästa kontakter med kammaren, inom ramen för artikel 39.1 i Fördraget om Europeiska unionen.
I det konkreta fallet med förteckningar över terroristorganisationer vill jag betona att rådet har behandlat två förteckningar.
För det första en konfidentiell handling som utarbetats av " Terroristgruppen " som behandlades vid sammanträdet den 7 december och där 34 terroristorganisationer finns med.
Denna lista ingick till den 1 juni 2001 i ordförandeskapets handling " Hot " och var konfidentiell.
Europaparlamentet rådfrågades inte om denna handling.
Dessutom enades man under det belgiska ordförandeskapet om att utarbeta en icke konfidentiell version av samma handling, som skall översändas till Europaparlamentet och som parlamentet kommer att få så snart översättningarna till de olika språken är slutförda.
Det finns ingen bestämmelse i fördraget som ålägger rådet att rådfråga eller informera parlamentet om detta konfidentiella dokument, som hur som helst skulle förlora sitt värde om det diskuterades offentligt.
De slutliga mottagarna av detta dokument är medlemsstaternas antiterroristtjänster.
Rådets andra beslut, 2001 / 927 / EG, som är knutet till förordning (EG) 2580 / 2001 och de gemensamma ståndpunkterna 01 / 930 och 01 / 931, innehåller en offentlig förteckning över individer och terroristorganisationer.
Antagandet av dessa instrument svarar mot en exceptionell situation och där det viktigaste var att uppfylla rådets mandat och Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1373.
Den europeiska opinionen krävde att vi skulle agera snabbt, synligt och beslutsamt i kampen mot terrorismen.
Trots att det var brådskande rådfrågade rådet parlamentet om förordning (EG) 2580 / 2001 men eftersom lagstiftningen har ändrats och genomförandebefogenheterna har reserverats för rådet i enlighet med artikel 202 i fördraget, vilket har bekräftats av EG-domstolens rättspraxis, är rådet inte skyldigt att rådfråga parlamentet.
Trots detta upprepar rådets ordförandeskap sin vilja att bidra till att rådet deltar i frågor om rättsliga och inrikes frågor inom ramen för fördragen och i så stor utsträckning som möjligt, och rådet kommer att hålla kammaren informerad om det polisiära och rättsliga samarbetet.
Det faktum att regeringens förste vicepresident, inrikesministern och justitieministern har infunnit sig i kammaren under de senaste veckorna understryker ordförandeskapets vilja att arbeta tillsammans med parlamentet.
Avslutningsvis, när det gäller definiering av terrorhandlingar, tas innehållet i rådets rambeslut, vilket parlamentet har rådfrågats om, upp i den gemensamma ståndpunkten 01 / 931.
