# ID: svediakorp-gov422292
# author: Martin, David (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 956
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill börja med att gratulera er till ert uttalande om Europaparlamentets tillstånd, som kanske borde bli en årlig tilldragelse, liksom andra uttalanden om staters tillstånd.
Jag anser personligen att ni har inlett er tjänst som talman för Europaparlamentet på ett mycket positivt sätt.
Om vi skall genomföra den reformerade dagordning som ni har diskuterat, behöver vi en kåranda i denna kammare.
Det sätt på vilket ni har engagerat parlamentets presidium, talmanskonferensen, och utskottsordförandena i er dagordning redan under er första månad, visar på en beslutsamhet att arbeta med hela kammaren för att genomföra en reform, och det är mycket uppmuntrande.
Men ni har samtidigt gjort samma sak med institutionerna.
Även om vi inte borde överskatta dessa saker, har förhållandet mellan kommissionen, rådet och denna institution redan förbättrats - och, vad som kanske är viktigast - ni har visat en vilja att fatta svåra beslut.
Det är något som jag tyvärr i allt större utsträckning tror kommer att bli ett inslag i ert ordförandeskap, men vi kommer att få fler och fler tillfällen att fatta svåra beslut.
Om jag har någon kritik mot ert inlägg, gällde den inte innehållet - det fanns knappast ett ord som jag inte höll med om - utan att jag kanske upptäckte en antydan till " missionärssjuka " i ert anförande.
Om ni försöker göra allt, kan det sluta med att ni inte lyckas med att göra särskilt mycket alls.
Jag skulle vilja uppmuntra er att hålla er till bara två eller tre huvudfrågor: med utvidgningen som den främsta frågan, reformen av parlamentet som den andra frågan, och också, liksom andra har sagt, denna kammares kommunikationsstrategi för att bättre nå fram till Europeiska unionens medborgare.
Om ni lyckas göra framsteg inom dessa tre områden, kommer ni verkligen att ha utfört en hel del.
I ert tal tog ni också med rätta upp det dilemma som vi står inför.
Om vi skall förbättra vår ställning som institution, måste vi genomföra interna reformer.
Det innebär en viss navelskådning.
Men om vi tillbringar två och ett halvt år med navelskådning, kommer vi att komma ännu längre bort från medborgarna där ute.
Så vi måste kombinera de båda.
Vi måste genomföra reformer inom denna kammares strukturer på golvet i denna kammare, som ni med rätta säger, och nå ut till medborgarna genom att diskutera de huvudfrågor som de möter i sitt dagliga liv - och faktiskt tala om de frågor som är viktiga för medborgarna, och inte om de frågor som är viktiga i kammaren.
Det är vad som sker där ute som verkligen betyder något för oss.
Dell ' Alba påpekade något som jag hade velat påpeka.
När ni talade om att bjuda in parlamentsledamöterna från ansökarländerna för att närvara vid utvidgningsdebatten här höll jag med er, men min omedelbara reaktion var att jag undrade var de skulle sitta.
Sedan såg jag mig om i kammaren, och jag insåg att det inte skulle vara något problem att finna platser för dem i denna kammare.
Där har vi ett dubbelt dilemma: Ett som ni har identifierat, vilket är att göra våra debatter mer livfulla och intressanta, men också ett annat dilemma, som vi har försökt lösa tidigare, och som vi måste försöka lösa igen: Att göra denna kammare till fokus för våra fyra dagars arbete i Strasbourg.
Det finns mycket annan tid till utskotts- och delegationsmöten, och för att möta lobbyister och så vidare, men när vi är i Strasbourg borde kammaren vara fokus för vår verksamhet.
För de flesta ledamöter är parlamentet faktiskt en bisak när de kommer till Strasbourg; den genomsnittlige ledamoten tillbringar mindre än fem timmar i kammaren under en vecka i Strasbourg.
Det är här de borde tillbringa merparten av sin tid, och detta borde vara fokus för vår verksamhet.
Man borde känna att man har missat något om man inte har varit närvarande vid ett plenarsammanträde.
I stället känns det ibland som om man har missat något som har pågått någon annanstans, när man har varit i kammaren.
Så vi måste återigen koncentrera oss på att göra detta till fokus för verksamheten.
Detta måste bli en mer livfull kammare där vi verkligen diskuterar dagliga frågor.
En sista viktig punkt, eftersom både ni, herr talman, och Poettering hänvisade till den på olika sätt.
Jag välkomnar beslutet om von Wogaus betänkande - det var ett korrekt beslut.
Men jag anser inte, som ni angav, att vi kan låta konventet besluta om en bättre reglering, eller om den långsiktiga lösningen på det som von Wogau tog upp i Lamfalussy-förslagen.
Vi måste fokusera på detta under de nästa två eller tre månaderna, eftersom toppmötet i juni kommer att ta upp styrelse och bättre reglering, och om vi inte fokuserar på det nu kan det vara så att när vi väl kommer fram till konventet kommer man att ha gett upp frågan i juni.
Så det är viktigt att vi tar upp denna fråga nu, och att vi inte tror att von Wogaus lösning ens var någon lösning för fem eller sex månader.
Det var en kort två- eller tremånaderslösning på en mycket viktig fråga om parlamentets befogenheter.
Tack så mycket, och tillåt mig återigen att framföra mina gratulationer till de framsteg som ni än så länge har gjort.
(Applåder)
