# ID: svediakorp-gov422275
# author: Zorba (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill gratulera både kommissionen och Martens till hennes betänkande, även om jag måste tillstå att det enda jag tänker på, precis som eleverna i aftonskolan förr i tiden, är att komma i säng och få sova.
Jag vill säga att det är en detaljerad arbetsplan, som jag finner föredömlig, därför att den på ett mycket systematiskt sätt sammanställer målen, indikatorerna och tidsplanen, vilket gör att man får en jämförelsemodell.
Man borde kanske ställa sig frågan vad det är för slags jämförelsemodell, när vi i själva verket undviker en reell politisk konvergens på europeisk nivå i fråga om utbildningen.
Vi bortser från de stora skillnaderna, vi vill inte beröra dem, vare sig det nu beror på vår oförmåga eller på våra prioriteringar, och genom Bologna-metoden beslutar man om mål som det kommer an på varje medlemsstat att söka förverkliga.
Jag har vissa tvivel, som jag har framfört till Reding.
Trots allt anser jag att det är en jämförelsemodell, och om några år kommer det att visa sig hur stränga de uppställda målen är för vissa och i vilken utsträckning andra lyckats uppnå målen.
Jag anser i alla fall att det är nödvändigt med en dialog, inte bara på parlamentets nivå.
Vi borde söka finna ett sätt att komma fram till en uppfattning, innan vi ställs inför fullbordat faktum.
Det måste också finnas en dialog på den enskilda skolans nivå.
Invändningarna från lärarhåll mot indikatorerna är väldigt kraftiga, åtminstone i Grekland.
Indikatorerna är i mycket hög grad kvantitativa och i långt mindre grad kvalitativa.
Den bild vi kommer att få blir därför inte alltid den mest exakta, vilket är vad vi behöver.
Jag delar också Martens uppfattning att vi måste ha flera indikatorer för systemen för allmän utbildning och inte bara för systemen för yrkesutbildning.
Och här är kommissionens förslag faktiskt orättvist.
Jag vet vilken oro vi alla hyser över arbetslösheten, jag vet att vi vill avsluta skolan inte som arbetslösa utan som blivande arbetstagare, men den allmänna utbildningen som ungdomar måste få är precis lika viktig.
