# ID: svediakorp-gov422273
# author: Zrihen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru kommissionär, kära kolleger!
Jag skulle vilja betona betydelsen av detta betänkande där man understryker det faktum att utbildningens roll inte bara består i att förbereda för sysselsättning - även om samhället också uppstår ur sysselsättningen som är en garanti för införlivande och ekonomisk och social reproduktion.
Man säger i allmänhet att yrkesutbildning består i att fylla en brist.
Detsamma gäller utbildning.
Det handlar alltså om att verkligen här fastställa - vilket inte är fallet i dag - vad dessa termer täcker.
Vi måste därför ifrågasätta definitionen av de brister vi vill åtgärda genom vår politik för utbildning och yrkesutbildning.
I det hänseendet är definitionen inte entydig; man skulle till och med kunna säga att det myllrar av definitioner och att detta myller till och med är ett uttryck för vår politiska känslighet och de värderingar vi individuellt och kollektivt försvarar.
För min del är den stora utmaningen under detta decennium den sociala sammanhållningen.
I en värld där allt bara går fortare och där rörelsens hastighet har blivit en produktionsfaktor när det gäller rikedom, är det alltfler som upplever att dörrarna till arbete, kultur och kunskap stängs.
Jag vågar påstå att utslagningen ökar och att denna tendens skadar våra olika strategier för social sammanhållning, ett koncept som vi ändå här i Europaparlamentet är begivna på.
Avståndet ökar därför oavbrutet mellan ett ökande antal europeiska medborgare och det som jag skulle kalla världen av värderingar.
Detta avstånd visar inte bara på avståndet mellan individen och marknaden, utan förvirringen, förlusten av känslan för ett kollektivt system där det finns två grupper: den för vilka sanningen är bestämbar och den för vilka den bara är begriplig.
Jag tror därför att vi snarast måste ta upp frågan om ett kontinuerligt godkännande av vår europeiska sociala modell och det pris vi är beredda att betala för att åstadkomma denna sociala sammanhållning, detta medborgarskap.
Därför måste allt göras för att beslutet vid Europeiska rådet i Lissabon, som bekräftades av Europeiska rådet i Stockholm - som, på det strategiska planet, likställer ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och större social sammanhållning -, blir verklighet för alla och för att slutligen alla, utan något som helst undantag, skall få tillträde såväl till social kompetens i egenskap av medborgare, som yrkeskompetens i egenskap av ekonomisk producent.
Jag uppmanar därför kommissionen att ta fullständig hänsyn till mitt inlägg och inrätta den politik som krävs för att den sociala sammanhållningen inte längre skall vara slutresultatet av andra strategier, utan bli en prioriterad inriktning fullt ut, för att på så sätt garantera det allmänna bästa, dvs. en harmonisk och respektfull utveckling av medborgarna i vårt europeiska samhälle.
