# ID: svediakorp-gov422263
# author: González Álvarez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 486
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär!
Som föredraganden påminner oss om, har det gått tio år sedan toppmötet i Rio de Janeiro ägde rum år 1992.
Jag hoppas att vi i september kan fira att Kyotoprotokollet har genomförts.
Vi måste nog fundera över om dessa tio år har gått förlorade.
Om vi tänker tillbaka på hur man har fabricerat rapporter under de år som gått för att bevisa att klimatförändringar inte existerar, som framför allt betalades av nordamerikanerna och hur de vetenskapsmän som betonade de problem som klimatförändringarna kunde medföra råkade i vanrykte, märker vi att vi har vunnit mycket när det gäller den medborgerliga medvetenheten.
Det vill säga, kanske har vi förlorat tid i genomförandet av åtgärder, men vi har vunnit när det gäller medborgarnas medvetenhet om problemet.
Vi vet alla vid det här laget vad Kyotoprotokollet innebär, vad klimatförändringar och de bieffekter som dessa medför betyder, som till exempel att öar försvinner, kuster förstörs, massförflyttningar av miljoner personer och förlorad biologisk mångfald.
Därför anser jag att man har vunnit på ett håll, även om man har förlorat på det andra.
Det är sant att utsläpp av växthusgaser i Europa har minskat från år 1990 till 1999, men det är även sant att detta har skett i två enskilda länder och av mycket konkreta anledningar.
Det finns många länder, som mitt eget, där utsläppen har ökat - i allt för hög grad enligt min åsikt.
Spanien ligger på 23 procent, även om man även måste välkomna möjligheten att den spanska regeringen kommer att fatta beslut om att ratificera Kyotoprotokollet under nästa ministerrådsmöte, vilket sägs i pressen i dag, detta är en god nyhet.
Det är ett exempel som andra länder borde följa så att vi till i september får med de 55 länder som står för mer än 55 procent av de samlade koldioxidutsläppen.
Jag anser, vilket även andra kolleger har sagt, att det slutliga resultatet inte är så ambitiöst som vi tänkte oss för några år sedan, men, som föredraganden även sade, det andra alternativet skulle vara mycket värre.
Vi måste arbeta för att länderna ratificerar protokollet, men även för att de genomför konkreta åtgärder, främst inom de sektorer som förorenar mest, som till exempel transportsektorn.
Föredraganden påminner mycket riktigt om att utsläppen från transporten kan öka 50 procent under de kommande tio åren.
De prioriterade åtgärderna måste vara direkta åtgärder inom de viktigaste ekonomiska sektorerna.
Jag håller även med föredraganden om att man inte skall rubba den jämvikt som har uppnåtts, eftersom, vilket andra kolleger har sagt mycket bra, Wallström och parlamentet har arbetat hårt med den här frågan, och även om utvecklingen är blygsam, är den viktig.
