# ID: svediakorp-gov422260
# author: Liese (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Jag vill först tacka föredraganden för att han lagt fram betänkandet, men också för hans engagemang redan under de senaste åren när det gäller klimatskyddet.
Jag vill också tacka kommissionen, särskilt kommissionär Wallström, som har gjort allt för att vi nu konkret skall kunna diskutera ratificeringen av Kyotoprotokollet, så att man nu, lyckligtvis, kan ta itu med det.
Vi kan i morgon bara säga " ja " eller " nej " till Kyotoprotokollet, men att vi har möjlighet att säga " ja " till ett omfattande avtal, det har kostat mycket arbete.
Jag tackar alla som har medverkat till detta.
Kyotoprotokollet har starkt kritiserats, och kommer även i fortsättningen att kritiseras starkt.
Till sist - föredraganden har berört det - har burden sharing än en gång råkat ut för omfattande kritik.
Jag säger här helt öppet att burden sharing bör kritiseras, och att var och en som säger att fördelningen av ansvaret är orättvis, har rätt.
Men ingen reducerar för mycket, utan alla medlemsstater reducerar för lite.
Forskarna säger helt entydigt att vi, om vi vill stoppa klimatförändringen, måste minska växthuseffekten med 50 procent över hela jorden.
Och om vi utgår från att industriländerna måste göra minskningar med mer än 50 procent, för att utvecklingsländerna överhuvud taget skall ha en chans att skaffa sig ett visst välstånd, då visar detta på uppgiftens omfattning och på småaktigheten i diskussionen mellan medlemsstaterna om detta ändå mycket anspråkslösa första steg.
Indien producerar ett ton koldioxid per capita, medlemsstaterna i Europeiska unionen ligger i genomsnitt på cirka 10 ton.
Mot denna bakgrund är det verkligen illa att vissa medlemsstater i EU får öka sina utsläpp, och att medlemsstaterna, exempelvis den stat jag kommer från, som förorenar väldigt mycket, beklagar sig över att de nu också måste åstadkomma relativt stora minskningar.
Kyotoprotokollet är bara ett första steg, och det måste komma många fler.
Därför bör man nu inte småskuret diskutera decimalerna, utan energiskt eftersträva en hållbar ekonomi, skona resurserna och spara energi.
