# ID: svediakorp-gov422248
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Under den föregående mandatperioden var det framför allt utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling som ägnade sig åt detta problem, medan det numera är utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.
Och det är rätt att det är på det viset, för i denna tragedi - en tragedi som är likadan för alla - finns det i själva verket två offer, också de lika hårt drabbade: konsumenterna och uppfödarna.
Vi minns alla de långa timmarna med diskussioner, inspektioner och utredningar som gjordes först av undersökningskommittén och därefter av kommissionen som skulle kontrollera undersökningskommittén vilken tillsattes eftersom parlamentet inte ens litade på de uppgifter som lämnades av kommissionen och som i själva verket visade sig ha allvarliga brister i många avseenden.
I dag vet vi mer jämfört med då, för även forskningen har gett oss ett par svar, bidragit med vissa förtydliganden när det gäller de största frågetecknen.
Vi upptäcker nu att det som har brustit i denna dramatiska händelse är framför allt staten, politiken.
Det finns vissa medlemsstater som under de gångna två åren verkar ha sänkt ribban när det gäller att vidta förebyggande åtgärder och framför allt när det gäller att upprätthålla de förbud som gäller.
Andra medlemsstater verkar än en gång, på samma sätt som tidigare, ha slagit in på tystnadens väg, kanske i ett förkastligt försök att dölja, att förringa effekterna av denna tragedi eller - ännu mindre - detta problem.
Redan tidigare har just denna attityd av bristande öppenhet allvarligt skadat uppfödarna, för de drabbades av konsumenternas misstankar, misstro och rädsla.
Därför anser jag att den viktigaste delen i Olssons betänkande är just den kraftfulla vädjan till regeringarna om att fullt ut tillämpa de regler som gäller för att därigenom återfå medborgarnas förtroende, oavsett om de är konsumenter eller uppfödare, genom en lämplig informationskampanj, men framför allt genom ett kraftfullt stöd även till dem som drabbats direkt av tragedin, dvs. uppfödarna.
