# ID: svediakorp-gov422242
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 788
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kära kolleger!
Det första vi bör komma ihåg när vi i kväll inleder denna nyttiga och nödvändiga debatt om uppföljningen av nötköttskrisen som utlöstes av BSE-krisen, är förvirringen, sorgen, lidandet och ilskan hos uppfödarna, som både drabbats när det gäller avsättning, priser och moral av en verklig jordbävning som kullkastat deras värld, som undergrävt stora urvalsansträngningar och goda tillämpningar och som orsakat en misstro från konsumenterna som de tycker är mycket orättvis.
I ett stort antal jordbruksregioner noterar man att många uppfödare som fortfarande är unga försvunnit, det vet ni fru talman, eftersom de inte längre kan bemöta konsekvenserna av en kris som de inte är ansvariga för, och de känner sig tvingade att upphöra med sin verksamhet.
I vissa fall tvingar deras förtvivlan dem till våldsamma handlingar eller till och med självmord.
Kommissionen reagerade svagt och sent i början av krisen, genom att till att börja med förneka den och sedan förringa den, och den försöker i dag, genom att visa sig mer generös när det gäller förordningar än finansiering och sannolikt för att rentvå sig, att förlänga krisen genom att inrätta rader av åtgärder som upprätthåller oron bland konsumenterna, riskerar att få destabiliserande effekter på marknaderna och fördyrar förädlingskostnaderna i branschen.
Ett exempel är det europeiska programmet för test av skrapie som skall börja användas denna månad.
Är det verkligen lämpligt när varje test kostar lika mycket som en fårkropp och för närvarande inte skiljer mellan den patogena prionen för skrapie, som är ofarlig för människan, och den patogena prionen för BSE, som kan överföras till människan?
Importen av argentinskt kött har för övrigt återupptagits.
Är det verkligen rätt tidpunkt när vissa provinser i detta land fortfarande är smittade av mul- och klövsjukan?
Programmet för särskilda inköp som inrättats av kommissionen är för övrigt på väg att avskaffas den 31 mars, och enligt Agenda 2000 borde åtgärdssystemet för nötkött försvinna den 30 juni 2002.
Jag ber kommissionen att tydligt avisera att dessa tidsfrister kommer att skjutas upp, eftersom ett bibehållande av dessa köttyxor för nötköttsbranschen skulle vara detsamma som att bryta tillförseln av syre till en skadad som håller på att återupplivas.
Det förefaller oss i stället som att när BSE-epidemin befinner sig i mycket olika stadier i de olika medlemsstaterna är det deras vaksamhet som ger de bästa resultaten.
På de brittiska öarna, varifrån sjukdomen kommer och där man upplevt 99 procent av de kliniska fallen, bär åtgärderna nu frukt, även om de antogs sent och tillämpades effektivt först ännu senare.
Antalet BSE-fall sjunker hela tiden med 40 procent per år till under 1 000 förra året, medan det fanns 36 000 fall 1992.
I Frankrike, där epidemin uppstod senare och där den systematiska upptäckten de senaste arton månaderna till att börja med uppenbarligen ledde till att antalet fall ökade, är nedgången tydlig sedan slutet av 2000.
Övriga drabbade länder har en lägre andel förekomst och tycks också ha kontroll över situationen.
Som ni vet är det nu Japans tur att smittas av den farsot vi upplevt.
I Europa är det nu alltså lämpligt att låta medlemsstaternas myndigheter göra sitt jobb så att konsumenterna på nytt får fullt förtroende för uppfödarna, samtidigt som man beslutsamt fortsätter nödvändiga ansträngningar inom unionen för att verkligen uppnå spårbarhet.
När det gäller bibehållandet av det franska embargot mot brittiska djur och brittiskt kött har EG-domstolen i Luxemburg erkänt - domen måste läsas i sin helhet - att det till stora delar var motiverat, på grund av en spårbarhet som fortfarande var otillräcklig för branschen i detta land.
Det är också nödvändigt att genom systematiska och rigorösa kontroller verkligen införa samma krav på kvalitet och säkerhet och ge konsumenterna samma garantier för importerat kött från tredjeland som för kött inom gemenskapen.
I punkt 25 i förslaget till resolution som lagts fram för oss insisterar man lägligt på betydelsen av denna fråga, genom att betona det ansvar som kommissionen har att se till att skyddsbestämmelser som är tillämpliga på gemenskapsprodukter också tillämpas på import från tredjeland, bl. a. när det gäller tester för att upptäcka BSE, förbjuda animaliskt mjöl och dra tillbaka riskmaterial.
Kommissionen måste också redogöra för resultaten av dessa kontroller för oss och för medlemsstaterna.
Fru talman!
När allt kommer omkring kommer konsumenternas förtroende, som är nödvändigt för att våra uppfödare åter skall kunna hoppas, bara att återvända fullständigt när de kan konstatera att i Europeiska unionen går skyddet av folkhälsan före frihandelsdogmen.
