# ID: svediakorp-gov422241
# author: Bernié (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
BSE kristalliserar rädslan och tvivlet såväl hos konsumenterna som producenterna: förbrukningen av nötkött har minskat kraftigt och produktionspriserna har sjunkit med över 20 procent.
Europa som till stor del är ansvarigt för denna dramatiska hälsokris måste ta lärdom av det, särskilt när det gäller bristande funktion.
I stället för att ge kommissionen och kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor ökade befogenheter skulle det vara bättre att harmonisera åtgärderna och sedan genomföra dem effektivt.
Hur kommer det sig exempelvis att förteckningen över riskmaterial skiljer sig från en medlemsstat till en annan?
När det gäller politiken utanför gemenskapen måste Europeiska unionen, den största konsumenten av jordbruksprodukter, ställa krav när det gäller livsmedelssäkerhet, dvs. tillämpa liknande regler såväl för importen som för den europeiska produktionen.
När det gäller forskningspolitiken måste alla medel användas: forskning om sjukdomen, hur den smittar, hur den kan förebyggas, utformning av tester på levande djur, etc.
När det gäller bearbetning av avfall måste man titta på hur animaliskt mjöl lagras och hur det skall behandlas.
Krisen är också ekonomisk och social, och hela områden inom jordbrukssektorn äventyras.
Det minskade antalet jordbruk illustrerar tydligt krisen bland de unga jordbrukarna.
Hur skulle de lugnt kunna tänka sig framtiden om kvalitetsprodukter, som anpassats till konsumenternas nya förväntningar, är svåra att avsätta?
Andra yrken i senare led av livsmedelskedjan påverkas också.
Det gäller slaktare och charkuterister som vägrar att acceptera att man tar ifrån dem rätten att bena ur kött, trots att de bara arbetar med friska kroppar.
Jordbrukarna har redan gjort stora ansträngningar för att garantera kvalitet, märkning och spårbarhet och de har ännu inte fått någon ersättning för detta.
Bland de stora butikskedjorna fortsätter man att främja inköp till låga priser även om man måste importera från tredje land.
Om samhället har valt kvalitet, vilket man påstår, måste uppfödarna få sällskap på den vägen.
Det har blivit nödvändigt att genomföra informationskampanjer för att återuppta dialogen och äntligen återupprätta förtroendet mellan konsumenter och producenter.
Det är en punkt vi absolut måste ta oss förbi för att ta oss ur en kris som stagnerar.
