# ID: svediakorp-gov422225
# author: Rapkay (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-02-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,124
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Herr kommissionär, i dag har ju än en gång världens - nåja, låt oss inte säga världens, utan Europas - ögon riktats på er person, på ert verksamhetsområde, även om det rörde en annan fråga än den vi behandlar i kväll.
Den tycks inte vara så intressant.
Hur som helst får jag, har jag just hört, tala i åtta minuter, eftersom min grupp inte har intresserat sig särskilt mycket för detta.
Men jag ser kollegan Evans, kollegan Riis-Jørgensen, och därför kan vi än en gång göra det som vi hur som helst redan gjort i utskottet, nämligen utbyta åsikter på detta område.
Men skämt åsido ...
... har vi ju gemensamt bestämt oss för - det är en ambitiös plan - att Europeiska unionen inom de närmaste tio åren skall bli världens mest konkurrenskraftiga region.
Om Europeiska unionen vill bli världens mest konkurrenskraftiga region, så innebär det att dess företag måste bli de mest konkurrenskraftiga företagen i världen.
Det innebär också att vi behöver en konkurrensvänlig, men också konkurrenskraftig miljö i Europeiska unionen.
Det stämmer därför att det måste vara vår uppgift att så långt som möjligt minska det statliga stödet till företag, och det måste också vara vår uppgift - om vi nu måste lämna stöd - att i ökad utsträckning lägga den på övergripande mål.
Därför kan också tillbakagången i stöd under åren 1997-1999 välkomnas - och det är det som det handlar om, det är tidsperioden för kommissionens nionde stödrapport.
Naturligtvis uppmanas kommissionen fortfarande att uppfylla sin roll som väktare mot stöd som snedvrider konkurrensen.
Å andra sidan bör man dock undvika att bara betrakta stödpolitik genom ideologiska glasögon och bedriva den med ideologiska aspekter.
Ibland görs detta av den ena eller andra här i kammaren, och jag vill också senare lämna ett exempel.
Faktum kvarstår - vare sig man vill det eller inte: Stöd är ett medel för den statliga politiken, eftersom man då med hjälp av stimulans möjliggör en styrning som är anpassad till marknaden, och eftersom man därmed kan undvika ingrepp i form av påbud eller förbud.
Det kan man inte alltid göra.
Ibland är det förnuftigare att uppnå något genom lagstiftning, men ibland är det säkert också meningsfullt att uppnå något via en styrning - som då är anpassad till marknaden.
Stöd är en viktig del av de politiska handlingsinstrumenten, eftersom man därmed korrigerar misslyckanden på marknaden och minskar skillnaderna i välstånd mellan regionerna i Europeiska unionen.
Det vi åstadkommer med hjälp av den europeiska regional- och strukturpolitiken är ju också stöd, även om det inte är det statliga stöd, som vi i kväll skall diskutera, och den är ett politiskt handlingsinstrument för att stödja små och medelstora företag samt miljöskydd, liksom forskning och utveckling.
Jag välkomnar uttryckligen, herr kommissionär, att ni, respektive kommissionen, förutom det register över statligt stöd som nu finns, på senare tid också har en resultattavla över statligt stöd.
Det var ett gemensamt krav från parlamentet.
Denna resultattavla, som befinner sig i initialskedet, kan enligt min åsikt utvecklas till ett instrument som möjliggör att man kan urskilja tendenser och bedöma stöd enligt kvalitativa kriterier, så som jag också just har nämnt.
Det fäster jag stor vikt vid.
Inte bara den kvantitativa volymen av det statliga stödet får tas med för en omfattande bedömning, utan vi behöver också kvalitativa kriterier och mål, som också måste beaktas.
Som sagt, jag har nämnt dem.
Ibland rättfärdigas också tidsbegränsade styråtgärder, och ibland kan man med hjälp av stöd på medellång sikt rentav undanröja befintlig snedvridning av konkurrensen.
Jag tror att kommissionen är betydligt öppnare och har kommit längre - tillåt mig, herr Evans och fru Riis-Jørgensen - än den nuvarande konservativ-liberala majoriteten här i kammaren.
Jag konstaterar att stöd alltid har avvisats fullständigt i de allmänna debatterna.
Det är helt enkelt vansinnigt.
När man frågar de politiska specialisterna så betraktar dessa det nog helt annorlunda på den ena eller andra punkten.
I det konkreta fallet vill de inte heller höra något om en sådan generalisering.
Jag vill nämna det exempel som jag nämnde tidigare: Sedan någon tid tillbaka håller kommissionen glädjande nog på att undersöka i vilken mån otillåtet stöd ges på grund av olika trick vid företagsbeskattningen.
Detta gör kommissionen på eget initiativ, eftersom det är riktigt, men det gör den också eftersom den uppmanats till det.
I utskottet har jag nu i mitt förslag till betänkande formulerat ett stycke som kommissionen rentav ger sitt bestående stöd till, och som den vill fortsätta med på detta sätt.
Detta stycke har majoriteten av utskottet tagit bort vid omröstningen.
Nu vill jag i morgon ge er tillfälle att rätta detta fel.
Min grupp kommer att åter lämna in detta stycke, liksom ett par andra, genom ändringsförslag.
Var vänliga och kom ihåg att det är gemensam politik som vi kommit överens som.
Alltså kan ni i morgon åter rätta felet från utskottet, eller också måste ni inför allmänheten klargöra att ni egentligen ändå inte menar så mycket med stödpolitiken i detalj.
Det måste ni nog fundera på.
Avslutningsvis vill jag också säga att alltför mycket beröm åt kommissionen ju inte heller är bra.
Vi vill begränsa det lite grand.
Och här vill jag hänvisa till en punkt, herr kommissionär, som jag redan har påpekat en eller två gånger i utskottet.
Det hänger också samman med frågan om kvalitativa kriterier, kvalitativ bedömning och kvantitativ bedömning.
Det finns ett område, där man med all rätt kan konstatera att det regionala stödet som lämnas i medlemsstaterna utgör en ganska stor del av det totala stödet, långt mer än hälften, 56 procent eller mer tror jag, om jag nu minns rätt.
Härav kan ni se att detta är det betänkande med vars hjälp man på bästa och snabbaste sätt kan komma längre när det gäller att minska stödet.
Men det är ett ganska schablonartat sätt att se på det, och här skulle jag ändå än en gång rekommendera att man tänker över om inte just det regionala stödet är ett område där man verkligen utan tvekan måste inrikta sig på kvalitativa kriterier.
Om vi nästa år kunde föra en diskussion om detta, då skulle vi komma en bra bit längre.
